Om "silver"

Västgöte från början, född 39. Gift, trebarnsfar, dessutom farfar till Edmund och Vilhelm, morfar till Enar och Georg, alla fyra "riktiga killar" enligt hustrun. Och så till sist: en liten Emma. Gissa vem som numera är medelpunkten!. I alla fall hos "gubben på stubben", han som är gift med "tanten på kanten". Fritid har man ju knappast som pensionär. Men friheten är fantastisk. Mina val är mina. Än så länge.

Varav munnen talar …

Skrevs 2014-01-22, 14:20 av silver

…… är hjärtat fullt. Allt enligt ett gammalt talesätt som verkar gälla fortsatt. Den som idag går in på Silvergen kan i högerspalten se en rubrik från Veteranen  enligt följande:
Kommuner kan tvingas införa valfrihet

Ordet tvingas är för de allra flesta ett negativt ord och torde innebära att skribenten ställer sig negativ till rubrikens sakinnehåll och (sannolikt) vill att läsaren också skall uppleva samma känsla.

För om det varit så att skribenten vore positiv skulle väl rubriken i stället kunnat lyda

Alla äldre får rätt till valfrihet

Undrar vilken av rubrikerna som stöds av SPF´s ledning?

Kommentarer

  1. Lasse-MajaLasse-Maja

    Vi vet ju vad fattig den valfriheten är värd, så det gör ju knappast från eller till om kommunen tvingas införa den. Hade det handlat om full valfrihet av min vård för en viss peng utan att biståndsbedömare lägger sig i kanske jag sett rubriken annorlunda.

  2. GerdGerd

    Få ord förknippas väl så starkt med ett politiskt parti som just begreppet valfrihet ”det att kunna välja utan inskränkning/ar” (NE Ordbok) , det skulle möjligen vara begreppet solidaritet då ? Ändå kan förstås inte ett parti ha patent på något ord i svenska språket men visst är det så att vissa ord för tanken till höger eller till vänster i politiken. En händelse som ser ut som en tanke är att Veteranrubriken ifråga senare modifierats till ”Valfrihet kan bli tvång” med tydlig fortsättning .. ”enligt en utredning bör alla kommuner införa valfrihet inom hemtjänsten men att ingenting tyder på att kvalitet eller effektivitet höjs”. Kanske kan formuleringen tillgodose Silvers fundering?

  3. TatluserTatluser

    Hörde på radion i går upprörda röster, det var män som diskuterade upphandlingen av järnvägsunderhåll, de upprördes övar att upphandlingen styrs av lägsta pris utan några krav på kvalité, med helt avsaknad av saklig kompetens hos tjänstemännen om vad resultatet blir. Det är ju detta som styr all offentlig upphandling, priset ska vara lägsta möjliga, ”varans kvalité” har den undertecknande köparen inte en aning om, för detta finns inga konkreta kravspecifikationer.

  4. ethaetha

    Många kommuner vill ju inte släppa in privata aktörer i omsorgen.
    För oss brukare är det en fördel att få välja, även att ha tillgång till båda alternativen.
    Den privata firman åtar sej att städa och handla, medan kommunala tjänster för det mesta utförs av utbildade kvinnor och män, företrädesvis undersköterskor. Att låta den senare gruppen ägna sej åt städning är slöseri med resurser.
    Min erfarenhet är att den privata städfirman skickar samma person till mej för att städa och handla. Det känns tryggt.
    De kommunalt anställda i hemtjänsten ser till att jag får mat. De sköter medicinering och annat som kräver speciella kunskaper. Det kan vara vem som helst av 20-30 personer och jag vet sällan vem som ska komma härnäst. Oftast tre olika personer varje dag.
    Jag skulle önska att alla fick samma chans att välja. Alltså tvång för kommunerna och frihet för brukarna.

  5. TatluserTatluser

    Det kan knappast vara särskilt rogivande, när man är trött och svag av sjukdom, att just då ha flera mer eller mindre okända personer som går omkring i bostaden. Har funderat allt mera, hur gör man när man blir tvungen att anlita okända personer för att få hjälp i hemmet, ska man röja allt av värde i sin bostad och låsa in plånboken innan det är dags?

  6. Berit KBerit K

    När min man var som sjukast och månaderna innan han dog räknade jag några gånger hur många OLIKA personer från hemtjänsten som ”besökte” oss. Tro mig eller ej men som mest kom TRETTIO olika män/kvinnor, inklusive sjuksköterska och läkare. Vanligt var tjugofem och normalt ca 15. Tydligen något rullande schema för personer man kände igen kom ungefär en gång i veckan, då tillsammans med folk man aldrig sett förut. Ibland satte jag mig bara i ett hörn och grät. Alla som kom var inte trevliga. En del rökte precis innan dom kom in och jag tål inte röklukt. När jag sa till blev det liv i luckan. Rökare förstår tydligen inte att rök sätter sig i kläderna och t o m finns kvar efter tvätt. Jag undanbad mig rökare men inte lyssnade nån på det. Jag fick ofta stänga in mig i badrummet till dom gått. Min stackars man fick bara tåla allt. Trots alla ”besök” fick han ändå ett liggsår så stort att jag kunde ha stuckit in hela knytnäven i det. Nää, hemtjänsten ger jag inte mycket för. Och en ung tjej hade aldrig sett en micro förut. Hon stoppade in ett paket med metall i förslutningen och hela micron ”brann upp”. Tror ni jag fick ersättning? Nej då, jag skulle ha undervisat henne. Skulle kunna på länge än och berätta men det får räcka. Undra på att jag oroar mig för att själv behöva hemhjälp.

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen