Om "Mats Werner"

Säljpunktsguru Emeritus. Pensionerad reklamare i specialnisch. Aktiv skribent. Körsångare. Senior advisor i Jazz i Sörmland. Författare till boken om "LASSE WERNER . en lycklig skit! Den svenska jazzens Gossen Ruda", Gidlunds förlag 2014. Pågående bokprojekt om konstnärsmodellen som kallades ”Negern Petterson”.

Varför Pettersson?

Skrevs 2016-03-03, 14:28 av Mats Werner

14 februari 1878:Beskuret 72

Det första kvittot som Pierre Louis Alexandre undertecknar på Konstakademin i februari 1878. Han förekommer genom åren fram till sista gången 1903 endast under vinter-vår då det kanske var svårt att finna arbete i hamnen. Att då få sitta stilla inomhus i en uppvärmd lokal och dessutom få betalt, måste varit ett himmelrike för en hamnsjåare.

Sedan en tid har jag på allvar börjat med min nästa bok som ska handla om ”Negern Pettersson”, en förrymd eller frigiven slav från Franska Guyana som av okänd anledning klev av ett skepp i Sverige 1863 och kom att bli en uppskattad modell för alla våra blivande stora konstnärer som gick på Konstakademin under senare delen av 1800-talet. Egentligen hette han Pierre Louis Alexandre men i hamnen där han arbetade normalt kallades han Svarte Peder och på Akademin som sagt ”Negern Pettersson”. Häromdagen hade jag förmånen att i Konstakademins arkivvalv, tillsammans med dess Intendent, Eva-Lena Bengtsson, gå igenom Kongl. Akademin för De Fria Konsternas Statmedelsräkenskaper från 1863 till 1903.
En oerhört intressant upplevelse! Vi tror att vi hittat samtliga avlöningskvitton som Pierre Louis Alexandre signerade.
Det betyder att jag nu vet att första gången han satt modell på Akademin var just 1878. Det har tidigare varit ett antagande som nu kunnat bekräftas. Och att sista sittningen (egentligen ”ståndet” – för det var en stående pose) som ”Haremsväktaren” skedde 1903, två år innan han dog av sin TBC på Serafimerlasarettet.

Från början signerar han kvittona ”P L Pettersson”, ”L Pettersson” eller ”J L Pettersson”. Ibland skriver han bara ”P Louis” eller ”Pierre Louis”, men 1892 börjar han konsekvent använda ”P L Alexandre”.

Men som Eva-Lena så riktigt frågade: Varför Pettersson? Eftersom det än så länge finns 15 oredovisade år från det datum då han registrerades hos Katolska församlingen och till dess han dyker upp på Konstakademin och samtidigt i Rotemansarkivet, så väcks givetvis frågan om han under dessa 15 år levt under det namnet för att han rymt från sitt fartyg, vilket torde varit förenat med ett straffansvar? Har han rent av fått det av en öländska som var en ”hejare på kroppkakor” och som jag inte kunnat para ihop med något av de två kända kvinnor han var gift med senare. Den här öländskan finns i noteringar av ”hamnskvaller” i Stockholms Stadsarkiv. Får nog ta en sväng till dit ner!

Kommentarer

  1. minimalminimal

    ”Negerfracken” var ett namn på ett klädesplagg som en gång hängde på en uthusvägg i min pappas barndomshem. Historien runt fracken var så spännande, så min pappa fick berätta den om och om igen. En farbror till min pappa åkte till Afrika för att starta en plantage. I det landet var det farligt att bo. Så farligt, så att man måste ha en pistol under huvudkudden om man skulle överleva. Men farbrodern klarade sig, och till slut så hade han tjänat så mycket pengar, så att han beslöt sig för att åka hem till Sverige igen. (Egentligen var han nog tvungen på grund av Första världskriget) Till Stockholm kom han med alla sina penningar och en betjänt, en till storleken liten betjänt, en neger. Så till honom beställdes en specialsydd frack för att de tillsammans, ”herremannen” och hans betjänt ståndsmässigt skulle kunna promenera runt på gatorna i Stockholm. ”Herremannen” först och betjänten sist alltid tre meter bakom. Ett slott med fyrtio ridhästar inhandlades, där min pappa och hela släkten fick tillbringa några sommarmånader. Det fanns gott om plats och livet lekte. Tills……………
    KREUGERKRASCHEN och allt som varit så bra blev kaputt. Min pappas farbror ställde sig framför en spegel och sköt sig själv. Pengarna försvann och betjänten också. Det enda som blev kvar var fracken, den lilla ”negerfracken”, som skickades till Karlstad, till min pappas barndomshem.
    Och där fick den hänga tills nästan än idag på uthusväggen till allmänt betraktande, varning och varnagel

  2. minimalminimal

    Rätt skall vara rätt, och efter att ha bekommit några papper från min kusin i Stockholm, går det nu att konstatera, att min uppgift om min pappas farbror, som jag tidigare förmodat sköt sig själv p.gr. av Kreugerkraschen, stämde inte alls, utan hade helt andra orsaker. Upprepade malariaanfall. Anledningen till hemförlovningen från Afrika var emellertid den samma, nämligen första världskriget OCH att hans plantage konfiskerades. Hans död fortfarande i Stockholm inträffade så tidig som 1915, alltså mycket tidigare än Kreugerkraschen

  3. Lasse-MajaLasse-Maja

    Ja Du Mats, det är ju nästan som en lätt utlösning då man finner så mycket om en sedan länge avliden person. Sådant här gör att man aldrig lägger av helt med släktforskningen trots att man har hela sin och en massa andra människors anor i sin hand. Det är också alla de här uppgifter som ger den döde kött på benen. Jag hade aldrig släktforskat enbart för ett namn och födda, döda uppgifter.

    Måste ge Dig Mats också en massa beröm för Din ihärdighet och att Du än så länge lyckats väl med denne neger!

  4. Mats WernerMats Werner Inläggsförfattare

    Tack LasseMaja!

    Visst är det spännande med släktforskning. Den här specifika forskningen har jag dock inte bedrivit särskilt effektivt utan periodvis, vilket gör att man hinner glömma bort en hel del under de perioder då arbetet legat nere.

    Jag hade trott att jag skulle bli tvungen att fara till Franska Guyana för att hitta uppgifter om honom men det visar sig att alla kolonialregister finns i Aix i Frankrike så genom en genealog i Paris har jag lyckats få fram så mycket man kan vilket faktiskt var mer än jag trodde men samtidigt mindre än jag hade hoppats på….

  5. minimalminimal

    Ja visst är det spännande med släktforskning även om forskningen inte precis rör den närmsta familjen. Glömde i mitt tidigare inlägg berätta att den s.k. ”negerfracken” var ovanligt liten i storleken. Den hade nämligen tillhört en pygmé.

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen