Om "vetgirig"

Jag är nu en 83-årig änkling, intresserad av det mesta,företrädesvis miljö.Känner mej ej som stadsbo, trots mångårigt boende i Västerås! Efter min frus frånfälle har jag börjat skriva mycket. Har också märkt att jag blivit onödigt tvärsäker i mina åsikter. Typiskt tecken på påbörjad senilitet. Jag känner mig föranleden att presentera mig bättre. Det eftersom andra så utförligt beskriver sin bana genom livet. Under tjugo år var jag tegelbruksarbetare vid Orresta Tegelbruk. Nästföljande tio år fungerade jag som springpojke i produktionen vid Gullätt AB, dotterföretag till Gullhögens Bruk. De sista aktiva åren mockade jag grisskit vid min egen ägandes gård .Är nu åttiosex år fyllda och har behandlats för prostatacancer i tjugo år. Kan därför kalla mig en överlevare. Har skrivit en levnadsberättelse, som heter "Tango på Resi"" Ett par manus om miljö och klimat. hetande GRÖN KÄRLEK och UTOPIA, ligger i skrivbordet!

Skapa bilder?

Skrevs 2014-01-01, 10:26 av vetgirig

Jag har kunnat skicka bilder och foton tidigare, men nu är det bortglömt. Däremot skapar jag mig en bild av var och en av er, både till utseendet och till karaktär. Gör Ni det samma?

Kommentarer

  1. DidaniaDidania

    ju, vetgirig, det blir ju så. Man viser mycket av sin personlighet genom hur man skriver – vad man skriver om osv.
    Man danar sig nog en uppfattning även om personens utseende och typ – ibland kan det vara rätt – men jag har även upplevt att bli mycket överraskad av utseendet på en person som jag hade mejlat med länge och danat mig en bild av – som inte alls stämde!

  2. Lasse-MajaLasse-Maja

    Jag gjorde ett grovt misstag en gång då jag bara pratat med personen i telefon och vi skulle sedan träffas ute på stan! Jag letade som f-n och så hör jag personen heja på mig. Vänder blicken åt det hållet ljudet kom från…och det var absolut inte den person min hjärna skapat.

    Men det är ju så att ju mer man vet dess klarare bild får man av personen. Trots att jag på grund av medicinbiverkningar inte känner dofter kan jag ändå känna doften av hav då jag ser en bild av det.

    Varför kan Du Vetgirig inte skriva ner hur man gör då man skickar bilder? Man måste ju inte ha allt i huvudet.

  3. GerdGerd

    Om jag skriver att jag nu troligen fått en ny släng av bältros – tror ni då att jag är en hypokondriker? Apropå Didanias tanke…. usch mitt nyår har inte börjat bra med besök hos närakut men min yngsta kommer hit och plåstrar om mej så humöret kommer att förbättras trots att jag har ONT.

  4. sonswasonswa

    Papper och penna är det bästa man kan ha för att komma i håg saker. Så länge jag kan minnas har jag skrivit ner instruktioner till mig själv, när jag lärt mig nya saker. Bra att ta till, när man inte minns riktigt hur man skulle göra. Det gör jag än i dag. Speciellt när jag kommit på något nytt, när det gällt datorn. Man vill ju inte besvära sina söner i onödan och det känns skönt att kunna klara sig själv på vissa saker. Min yngste son är likadan. Har alltid skrivit små listor med ”attgörasaker”. Det är inte bara gamlingar, som har svårt att komma ihåg. Människor utsatta för stress får ibland demensliknande symptom. På jobbet skrev jag också ”lathundar” till mig själv, speciellt om det var moment som inte återkom så ofta. Så skönt det var att kunna plocka fram sin speciella pärm, när det behövdes. Då slapp man gå och fråga någon annan hur man skulle göra. Gör som SNÄLLER föreslår Vetgirig! Det är inget att skämmas för att man är glömsk. Förresten behöver man ju inte tala om det för någon, om man inte vill.

  5. DidaniaDidania

    Skulle aldrig komma på idén att du skulle vara hypokondriker, Gerd – jag hoppas verkligen inte att bältrosen har dykt upp igen!
    Hoppas du snart mår bra igen och kan fortsätta det nya året i godan ro!

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen