Om "gunillago"

Sjuttiårig kvinna som kommit att intressera sig för åldrandets speciella kontur. Meditativ verklighet gör en något extra nyfiken även om jag vet att vi också lider ibland av diverse åkommor och annat distraherande i verklighetens dis. Livets mättnad griper tag på ett särskilt vis... Har arbetat i omsorgerna för äldre och psykiskt och fysiskt funktionshindrade, förutom mitt måleri. Gården som visas var en älskad plats. En gammal kaptensgård i Småland.

Rumstid

Skrevs 2018-02-09, 20:29 av gunillago

Kul att det finns fler som har hittat hit – välkomna!

Det blir allt svårare att härda ut i vår mörka och kalla årstid upplever jag. I början av pensioneringen var det såå skönt att kunna göra som man vill, att fånga dagen och inte känna några krav på att det måstes hela tiden. Tiden springer iväg och med tilltagande ålderstrapp blir det allt svårare med utevistelser och distraktioner, rumstiden är här. Tiden i det rum som mer och mer krymper ner till ett varande med böcker, dator och sociala medier. Inget fel i det men rummet blir en vistelse med både bakåt och framåtblickande som enda tillvaro.

Det kan visst kännas skönt, ska inte förneka det, men varat krymper steg för steg. Tidens gång, den äldres sång. Rumstiden kan kännas trång…

Kommentarer

  1. Elvira37Elvira37

    Gunilagos – du är ju så ung ännu! :-) Om rummet känns trångt – blunda och fantisera, så kan du nå hur långt som helst! Förresten har jag en spännande bok som jag ska berätta om för dig!

  2. PaulThomasPaulThomas

    För länge sedan köpte vi ett hus liknande det du har här som profilbild. Skogen växte tätt kring stugan. För att skåda himmelen fick jag närma mig fönstret, huka och snegla uppåt. Tanken med att placera symaskinen alldeles invid fönstret förstod vi snart.
    För 40 år sen satt vi där i skumrasket och ”lurade skymning.” Tänk vad annorlunda jag upplevde tidens gång då. Vi blev nog färgade av tidsandan i det gamla huset. Väggklockans tickade var kvällens evenemang då mörkret försvårade renoveringsarbetet. En halv kilometer bort fanns badkaret, dvs en skogstjärn i vilken vi höll oss rena.
    Rumstiden förändras, vi förändras.

  3. TatluserTatluser

    Rumstiden är för mig på vintern äventyr på boksidorna och utflykter till jordens alla hörn via datorn, vilket många ger mera att beskåda än vad jag upplevde när jag varit i gången tid på plats, det är också bekvämt att sitta hemma i stolen och se skönheterna än att på ett säte i en buss i okänd miljö och så får man tid med lite umgänge i kvarteret. – Det värsta vintermörkret är nu överstökat, nu kommer solen och även tövädret, snart är våren här.

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen