Om "gunillago"

Sjuttibrutta som kommit att intressera sig för åldrandets speciella kontur. Meditativ verklighet gör en något extra nyfiken även om jag vet att vi också lider ibland av diverse åkommor och annat distraherande i verklighetens dis. Livets mättnad griper tag på ett särskilt vis...

Omärkliga trappsteg

Skrevs 2017-08-12, 22:42 av gunillago

Livet har sin gång.

Så sitter man på balkongen och löser sina korsord, bara skådar eller hoppas att det ska hända något. Hälsar på grannen som hivar det ratade upp på släpet. Tittar på grannarnas små som stojar i omgivningen och vinkar till en och annan som bekant går förbi.

Naturens lek med den åldrande kroppen gör tillvaron mer stilla, mer inåtvänd ibland och det får man väl ta med en nypa tålamod. Undrar om man skulle titulera mig ”högvakten” numera, synlig men inte sedd, om man så säger.

Det finns en liten kvinna, kanske en hjältinna, som sitter där i kvällen.

Ser du henne, ger du henne en liten liten vink?

Hon tänker på sitt liv med dess pin och dess kiv, men sitter stoiskt kvar.

Hälsa henne att, utan sin katt, finns ändå himlen där och äpplet sitter kvar.

Nästa gång du går förbi tänker du; så kan det bli när även livet går förbi…

 

Kommentarer

  1. TatluserTatluser

    Ja så det är, livet det kommer och det går.
    perennerna blommar år efter år,
    men hur är det för oss, vi människor,
    blommar vi mer än en vår?
    Vi kanske kan fortsätta utan att blomma,
    Vi lever på minnen såväl onda som fromma.
    Hej, hej, på dej njut i solen även i stolen.

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen