Om "gunillago"

Sjuttiårig kvinna som kommit att intressera sig för åldrandets speciella kontur. Meditativ verklighet gör en något extra nyfiken även om jag vet att vi också lider ibland av diverse åkommor och annat distraherande i verklighetens dis. Livets mättnad griper tag på ett särskilt vis... Har arbetat i omsorgerna för äldre och psykiskt och fysiskt funktionshindrade, förutom mitt måleri. Gården som visas var en älskad plats. En gammal kaptensgård i Småland.

Åldersmanicker och manér

Skrevs 2018-09-03, 21:50 av gunillago

Börjar sakna ett åldersboende. Tänk att få någon att småprata med och kunna avvika till en träningsmaskin. Ett gåband som mäter ens puls och blodtryck har jag förstås, men resten ..?

Som tex en kompis att äta med eller sitta med en kaffekopp på en altan sommartid och snacka om livet..! Önskningar som faller in om man blir tillräckligt gammal. Är ännu lite för ung tydligen. Trots alla hör-och igångsaker att bära på sig jag har. Alla dagar som innesittandet blir det enda man kan ta sig för. Tur att man har larm och telefon, nära till VC (vårdcentral alltså, wc har jag tillgång till) och rätt nära till den lilla ortens C med apotek och ICA/Konsum.

Är man stadd vid kassa kan man ju se till att köa för ett 55+-boende, även om åldern är lite sen. Kanske man ska drömma om mormorsmors lilla röda stuga med stentrappa och en kisse i knät. Det var tider det, men även den gamla kaptensgården skulle duga – saknar den. Den hade både höns, ankor, gäss och påfågel och katt… Nä, nu skulle man inte orka. Drömma får man och minnas…

Kommentarer

  1. vetgirigvetgirig

    Det verkar vara de äldres lott att drömma och minnas. Och det gör man även på ett äldreboende, hur många så kallade kompisar man än har att ”pokulera” med. Så är det i alla fall för mig! I dag var jag till urologen för att få reda på varför så höga PSA-värden. De hade minskat från hundra till under fyrtio. Det borde gjort mig glad och nöjd. I ”hellskotta” heller, för hemkommen började jag fundera, har jag verkligen cancer? Läkarna kanske ger mig de dyra sprutorna och cellgifter på ”pin kiv” bara. Sådana funderingar är det begynnande Alzheimer eller rent av Szissofreni?

  2. PaulThomasPaulThomas

    En åldersmanick som sprider trevnad är den gamla väggklockan. Dess tickande i det annars tysta rummet är kära minnen från förr. Radion sattes på vid väderrapporten, i övrigt rådde friden. Inget onödigt ljudbrus låg som en bullermatta i huset.

  3. vetgirigvetgirig

    Åldersmanicken och ljuspunkterna för mig är min dator med SKYPE, så att jag kan ventilera alltings ”jävlighet” med brorsan Curre som bor i Spanien numera som änkling.

    Ja för all del alldeles nyss kom en liten ”Taiwanesik kvinnlig personal in och höjde tempen och humöret hos mig. Hon kan ingen svenska, men har ändå förmåga att visa vänlighet och empati, som jag replikerar. Natten i ensamhet och och biverkningar blir genast lättare att stå ut med!

    Tack och lov att sådan personal finns!

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen