Om "kylling"

Jag har varit med i Silvergen sedan början av 2006.Skrev ett inlägg och åkte utomlands ett bra tag. Åter på hemmaplan sedan 10 månader. Trivs med tillvaron i alla dess delar. Har alltid varit en föreningnsmänniska och haft många politiska uppdrag. Född i Landskrona varifrån jag flyttade i 20-års åldern, upp till det vackra Sundsvall. Där stannade jag - vi - i drygt 40 år och återvände till Skåne och Helsingborg för drygt 10 år sedan. Mina "uppdrag" i dag, är att vara ordförande i SeniorNet Helsingborg. En förening för 55 + som sysslar med allt vad som tillhör datorer etc. Drygt 350 medlemmar är vi. I övrigt sitter jag med kommunfullmäktige och är ordförande i Teaterstyrelsen. Dessa verksamheter och några till gör livet behagligt och intressant. Helsingborg - Sundets Pärla är med sitt läge mitt emot Helsingör och Kronborgs slott en av de "vackraste" platser som finns!!! Utanför våra fönster - cirka 200 meter ut i Öresund - kan vi varje dag skåda en intensiv sjöfart. Inte minst alla de lyxkryssningsfartyg som regelbundet passerar. Solnedgången har vi koll på året om. På vintern sjunker solen ner bakom Lousiana i Danmark och på sommaren ner bort över Kattigat. Mina yrken: Polis 12 år, skadereglerare 8 år, ombudsman i SKTF och TCO 18 år och liten företagare i cirka 10 år.

LO har gått med på lägre löner – för att fler ska få jobb!

Skrevs 2017-05-18, 17:04 av kylling

Fackjätten beredd gå arbetsgivare till mötes – ”tillfälligt”- för att skapa 50.000 jobb bland arbetslösa.

Även om Sverige, enligt LO-debattörerna, ”har den högsta sysselsättningsgraden i EU” så växer klyftorna i samhället ”mellan de som har och de som inte har goda kunskaper och färdigheter”. Detta konstaterar LO.

Ibland vill jag tro, att föräldrar i mångt och mycket brister i sin uppfostran vad gäller att förklara för sina barn vad livet är. Alltså att livet inte är gratis…inga stekta sparvar flyger i mun…Vidare att skolan tydligen inte orkar motivera en del barn att de måste jobba på och anstränga sig i skolan och i det kommande arbetslivet. Denna passivitet från föräldrarna och skolan, gör en del barn/ungdomar passiviserade och när de sedan söker jobb - har de noll chans. Då bör de få en chans till – men de och inte någon kommer undan livets krav = jobba, jobba!

Samtidigt får samhället inte ta över ansvaret för ungdomarnas utveckling helt och fullt. Effekten då blir personer, som alltid måste ha hjälp och tappar sitt egenansvar. Det är således inte alltid samhällets fel när klyfterna ökar och utanförskap inträffa!

Alla behöver inte vara högt studerade…ofta duger pliktkänsla och förmåga att anstränga sig som  inkörsvägar till jobb ”som de kan leva på”. Vad gäller flyktingarna, måste en analys ske i vad mån ”alla” vill smälta in i vårt samhälle eller ha/ta ett jobb, ty den svenska välfärden kan ibland gör människor passiva.

Kylling

Kommentarer

  1. Hans A

    Intressanta tankegångar, Kylling, liksom du tror jag att vissa (kanske många) föräldrar brister i uppfostran av sina barn. Men vad beror det på? Beror det på att deras föräldrar var slöa och slappa eller har deras ansvar tagits ifrån dem av storebror staten? Är det något som pågått länge i vårt land, en sorts degenerativ utveckling av ansvar och självkänsla, ibland tycker jag mig se det. I dag verkar det bara finnas en måttstock; pengar, ingenting annat spelar någon roll. Är det så så är det något som kommer uppifrån där penninghungern inte verkar finna några gränser.

  2. vetgirigvetgirig

    Den degenerativa utvecklingen började faktiskt med Du-reformen, fortsatt sedan med införandet av den så kallade skoldemokratin. Då fick man för sig att det var nödvändigt att göra barnen till stora egon med noll respekt för lärare, och för äldre människor överhuvud taget. För lärarna innebar det, att de som saknade en medfödd ”pondus” fick ett helsike med att undervisa och förmedla kunskap.
    Vilket har avslöjats vid senare tiders ”Pisa” undersökningar. De elever som ansåg sig ha ”fritt fram” på grund av tillåten frisläpthet hade utvecklat ett elittänkande som numer genomsyrar vår vardag.
    Inte bara här i Sverige! Den stora boven, om det nu finns en sådan är att det gick kolossalt bra för den Svenska Demokratiska modellen några decennier efter andra världskriget. Och att vi i Sverige var och blev alltför förhäxade i just den Svenska Demokratiska modellen.
    Jämför med Finland med sin betydligt hårdare skoldisciplin!
    Deta är min egen förmätna tro!

  3. PaulThomasPaulThomas

    Skapa jobb för femtiotusen arbetslösa är lätt. Planer på lösningar fixas snabbt vid skrivbordet. Men – en passiv själ är inte lätt att fånga! Många ”hederliga” yrken finns fortfarande i arbetslivet. Men då yrkesstoltheten är avskaffad är de inte attraktiva längre.

  4. TatluserTatluser

    Vi lever nu i spåren efter femtio- och sextiotalet då budskapet var ”barn får icke hämmas”, allts måste få göra det som för ögonblicket faller dem in, med det budskapet har det varit besvärligt både för lärare och föräldrar att säga ifrån eftersom det aldrig har nämnts vad gränsen går för hämning av barnets utveckling, detta märks inte minst på förskolorna, det förekommer att någon eller några i en grupp av tre-, fyraåringar illtjuter gång gå gång (troligen) bara för att synas och vad kan då hända, jo att känsliga öron i den åldern missar fastväxandet av hörselkristallerna, som sker i den åldern, höga ljud kan bli en katastrof i sådan situation. Det var ingen av lärarna som sade ifrån.

  5. Jalle

    Jag tror inte att någon degeneration började med dureformen, den var bra och underlättade det sociala livet. Däremot så fungerar inte skolan och har inte gjort på länge på grund av bristande disciplin och respekt.

  6. gunillagogunillago

    Apropå rubriken; Varför inte höja skatten för de högst betalda och rika istället för att låta det sämst betalda kollektivet behöva betala? Politiskt idioti !

  7. Jalle

    Det finns en orättvis fördelning av resurser i vårt samhälle men jag är tveksam till att bara höja skatter och höja skatter. Problemet är mycket mer komplicerat än så. Det finns många myter om höga löner både i privata och offentliga sektorn. Till exempel att höga chefslöner beror på utbud och efterfrågan. Gör det verkligen det? Kan det inte vara så att höga chefer tillhör en grupp smarta, manipulativa och penningsugna människor? En grupp som lyckats med att få myten om sin egen, nästan magiska, ovärderlighet att framstå som nästan sann. En grupp där dessa chefer trots sin nästan övermänskliga arbetsbörda har tid att sitta i andra bolags styrelse. Vilket missköter de på grund av tidsbrist, sitt chefskap eller sitt styrelseuppdrag? Eller finns det särskilda chefsdygn med 48 timmar? Eller sitter de i styrelserna bara för att kunna hjälpa varandra i löneförhandlingar och tillsättningar? Det finns ett grundläggande fel i vårt samhälle och det rättar man inte till enbart med att höja skatter.

  8. vetgirigvetgirig

    Varför fixera sig så kolossalt vid skattehöjningar? Vår ålderspyramid förändras hela tiden, och det i en negativ riktning. De äldre med vårdbehov ökar ständigt. Och försörjarkadern minskar på grund av längre utbildning, även genom arbetslöshet. Arbetstillfällen saknas helt enkelt. Men alla bör ju få leva, även om på bidrag.
    Men ändå, det går ju inte att försvara de höga löner som många i vår elit uppbär. I en del fall minst tio gånger mer än de flesta på golvet.
    Låter som Kommunistisk ideologi, men är det inte!

  9. bebebebe

    Inlägget sas skulle handla om att LO accepterat lägre ingångslöner för att få fler in i arbetslivet. Detta kanske innebär, att fler människor får legala arbeten i stället för svartjobb, vilket väl vore önskvärt.
    Förutom problem med arbetslösa, som har svårt att ta sig in i arbetslivet har vi idag en stor mängd människor, som inte orkar med sina jobb. Det var kanske tänkt, att arbetsbördorna skulle minskas genom IT satsningar, men i många fall verkar det snarare som nya dokumentationskrav (baggis med IT) ökat kraven på arbetsinsatser för många yrken. Kanske avlastning kan ske bättre genom att tillföra mänsklig assistens än att låta specialkonstruera intrikata administrativa datorprogram?

  10. kyllingkylling Inläggsförfattare

    Osökt hamnar detta spörsmål inom ramen ”vad är meningen med livet”. Som livet har gestaltat sig… gäller det att jobba, jobb och vara strävsam i allt. I skolan och i arbetslivet. Sedan gäller det att veta; det finns ingen reserverad väg eller plats för mig. Jag måste anstränga mig efter förmåga för att ”komma någonstans”. Alltså visa framfötterna… Detta att alla ska rätta sig efter mig… finns inte och har aldrig funnits. De som fått denna uppfattning genom uppfostran eller utebliven/bristfällig sådan, kommer snart att haverera och då skylla vad som händer på samhället. Så de havererade barnen och deras föräldrar förenas då i följande; vi har ingen skuld i dramat – det är andras fel som t ex samhällets. Så de vilsekomna får det svårt att komma på rätt väg…men blir de inte ”kasserade via överdriven omsorg” har de fortfarande en chans. Sammanfattning: Det gäller att förstå sammanhanget från skolan, arbetslivet, till ett bra liv och en angenäm seniortid! Det finns aktiva människor, duktiga och energiska, inget snack om saken! Men finns det inga lata personer i dag? Här inkluderas inte de som har någon form av handikapp!

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen