Om "kylling" och bloggen

När cirkusen går över styr!

Landskrona är min födelsestad och där tillbringade jag mina första 20 år. Vi bodde vid Palander – Gröna Gång –  bara ett stenkast till en stor tomt där Cirkus Altenburg  vinterparkerade sin cirkus. Vi ungdomar tog chansen att hälsa på och leka bland alla de “roliga grejorna”.

På senare tid har jag ofta tänkt på denna Cirkus, inte enbart utifrån nostalgiska barndomstankar, utan mera vad som händer i nutid! Ty…det som sker i Stockholm – spelet om regeringsmakten – påminner om tidernas cirkus.

Valresultatet blev en mardröm för flertalet partier – utom för SD, som seglade in som vinnare. Dryga miljonen röster fick partiet och “sprang” därmed om de “pyttepartier” som med Guds hjälp klarade spärren, för att få vara med i kampen om makten. Miljonskaran som röstade på SD, kallas numera rasister och är inte värda mycket i Alliansens och övriga partiers  ögon. Inte ett ögonblick tänker “pyttepartierna”, S och M på att denna skara tidigare varit deras medlemmar!!! Inte fem minuters självrannsakan har förekommit om – varför förlorade vi röster till SD! För så är det… förlorarna har inte lyssnat på folket – var har de haft örat?

Statsministern avsattes…troligen i en euforisk stämning utifrån valresultatet, men helt utan planering – vem ska vi ha i stället?  Varje människa som sysslat med föreningsverksamhet  och demokrati vet, att ska någon sprakas från  ett uppdrag – måste någon ny stå på lut för att ta över! Men icke här, bland landets politikerelit, vilket förbryllar.

Alliansens företrädare måste ha blivit fartblinda  och “dö-rädda” för SD, trots att några partier vill omfamna och sparka dem i baken, utan att tala med dem. Denna försummelse – eller dårskap – har gjort att vårt Sverige sitter i en rävsax och mycket som skulle kunna ha hänt med en arbetande Regering  – har nu blivit eftersatt. Tar man sedan del av “käbblet” runt talmannens olika initiativ, tycker jag att man måste förstå de som känner politikerförakt. Höjdarna som agerat i cirkusen har nästan överlag  tappat ansiktet inför massor av folk och då är det inte konstigt många medborgare undrar “vad är det för personer ” som sitter där och vill har makten över Riket.

Gissa om det blir mindre politikerförakt med denna cirkusuppvisning.

Ålderns höst har många inslag. Här något som borde intressera oss som verkar på dessa sidor – har politiken rätt i dessa bostadsfrågor och får den äldre befolkningen bättre möjligheter till ett boende på äldre dar – då allt sviktar?

Flera politiska partier har synpunkter på de förändringar som regeringen har gjort och anser ändringarna otillräckliga och vill  slopa taket för uppskov av reavinstskatten och även ta bort uppskovsräntan.

”Vi behöver öka rörligheten. I dag är det många äldre som bor kvar i sina villor istället för att flytta till en mindre lägenhet”, säger Mats Persson, från Liberalerna.

Som en tredje åtgärd föreslår Liberalerna generösare regler för andrahandsuthyrning, vilket enligt partiet skulle leda till ett större utbud av bostäder.

Ovanstående är saxat ur Dagens Industri och visar att Liberalerna inte är ensamma på arenan i att föreslå ändringar enligt ovan. Flertalet partier anser att åtgärderna är viktigtiga för att komma till rätta med den enorma bostads-bristen och ett led i att öka rörligheten på bostadsmarknaden

Man torgför förslag om sänkta skatter och räntor som ska få många äldre – par eller ensamma – att flytta från sina ”stora hus och lägenheter” och därmed ge yngre personer chansen att få en lägenhet – detta kallas flyttkarusellen.

Det kan vara rätt och det kan vara fel – hur vet man att effekten av lägre kostnader per automatik ökar rörligheten?

Det kan också vara så… att de äldre vill bo kvar i sina ”stora hus och lägenheter” för de trivs där och i området, känner folket, nära till butikerna och bra kommunikationer för att ta sig hit eller dit.

Men det kan också vara att en flyttning anses vara jobbig, att de inte vill skiljas från sina minnen i bostaden, från möbler, konst och annat. De nyttjar kanske  Rut eller Rot, som lär göra livet enklare.

Blir de äldre mer benägna att flytta till mindre lägenheter, sälja sitt hus eller bostad och därmed lämna sitt invanda mönster, vänner, bekant, butiker för att på ålderns höst slå ner sina bopålar på okänd mark? Och…kanske rätt snart flytta igen, till en lägenhet med äldreservice?

Tidernas stora bostadsbrist löses inte med ”sådanahär” åtgärder. Bristen måste angripas med stora drag som snarast skapar fler bostäder av skilda slag, där priserna för boendet kan kontrolleras och varieras. Allt annat må betraktas som kosmetiska eller delar av lite valfläsk.

Inte någon vet allt i denna viktiga fråga och därför kan ett meningsutbyte om själva sakfrågan ge en del svar?

Jag blir ibland störd av de politiker som tror sig veta hur den äldre befolkningen vill ha det med t ex sitt boende. I stället borde politiken koncentrera sig hur välfärden ska fungera för den stora grupp äldre som förr eller senare får behov av ett modernt äldreboende i alla dess former och som inkluderar service. Här är det också frågan om en bostadsbrist som drabbar de äldre som inte längre kan ”bo själva”.

Vem är bättre än ni att svara på detta och lite till. Så kom igen med tankar och åsikter i ämnet.

En av de eviga frågorna för oss äldre är, enligt rubriken. Är det samhället som helt och fullt ut ska driva och sörja för verksamheterna eller ska ”den fria marknaden” få ta över eller bara få en del av kakan?

Om det sker en privatisering, ska då de privata aktörerna få vidkännas en begränsning i sitt vinstuttag?

I tidigt skede tillsatte regeringen Ilmar Reepalu som fick utreda införandet av ett eventuellt Vinsttak för välfärdsföretagen – begränsa deras vinster!

Då nästan alla på sikt blir beroende av vilken välfärd som står till vårt förfogande på äldre dar…kan det vara läge att vi tar en diskussion i ämnet?

Vinsttak är ingen lösning som gagna verksamheten eller dess kunder – sjukvården, äldrevården m fl. I stället måste  kontrakten vara tydliga och krävande, men också att en kontrollapparat tillskapas.

I all verksamhet där pengar finns med, finns också risker som kan innebära ”lätt förtjänta intäkter” på bekostnad av verksamhetens utförande. Kontrollen bör fungera via plötsliga besök på anläggningarna och enskilda samtal med ”kunderna” samt egen vaksamhet. Alltså inte som nu; att anhöriga, aktiva journalister ensamma ska driva denna kontroll.

Är det politiker som styr verksamheten bör de regelbundet och med egna ögon kolla vad som sker eller inte sker. Det går aldrig att avtala sig bort från ansvaret för en verksamhet som är politikerstyrd. Verksamheten ska drivas utifrån ett målprogram, där effektivitet och människovården är viktiga ting.

Den stora frågan är också; har det i princip någon betydelse vem som driver en god äldrevård – om den som helhet är på topp?

Låt oss höras.

Kylling

Ansvariga Myndigheter visar nu att det i ”fredens tider har det gott”. Ingen stress på jobbet och kan hända att arbetsuppgifterna inte är så många och krävande… Ty ingen kontrollera dessa Myndigheter, de lever sitt eget liv. Producerar handlingsplaner och liknande och sänder dessa till Regeringen och vill därmed visa att ”vi är på alerten”. Men så inträffar ”ett mänskligt misstag” och då tappar de byxorna. Inget fungerar trots mängder av planer och anvisningar om hur en given situation skulle lösas. Talespersonerna för de avklädda Myndigheterna försöker förklara det oförklarliga och talar med dimridåer, allt i syfte att inte ”kacka i eget bo”, utan vara solidarisk med varandra – ty alla har de sovit och vill så fortsätta. Hela denna cirkus visar; det är ingen konst att i fredens tider och långt från ett verkligt problem slå sig för bröstet och ropa ”läget är under kontroll”… alltså ända tills det inträffa något – då faller allt pladaskt. Medborgarna har litat på de högt betalda myndighetspersonerna och massor av pengar kostar allt – men till ingen nytta! Jo… de äro avslöjade!!!…  Jag tycker det börjar bli mycket av denna sortens förfall. Allt sägs fungerar enligt planer och skisser – men då verkligheten tränger sig på – då blir det paj! Alltså om Kriget kommer – fungera inte nu heller.

OPINION, Svt. · ”Man kommer som asylsökande till Sverige för att söka skydd och då får man automatiskt bidrag, men man måste ansöka om att få jobba. Det borde väl rimligtvis vara tvärtom”, skriver gästgivaren Jeanette Bohman.

Det blir många flyktingar som upptäcker något nytt då de kommer till Sverige. De blir väl omhändertagna med bidrag och av socialarbetare… Något helt nytt för dessa personer, eftersom de tidigare i livet fått klara sig själva…Blir de bidragsinvalidiserade??? Kan vara så! Och då får bidrags-Sverige en stor kundkrets att sköta om.

Allt kostar och det blir uttag från den gemensamma välfärdskassan…vem tror då att denna gemensamma kassa räcker??? Jo Blåögda pensionärer som ropar på högre pension, kortare köer till sjukvården och kortare väntetider för plats inom äldrevården. Men de ”skola få ett besvärligt uppvaknande”, när de står i väntans kö.

Tänker… ibland verkar det som om ”folk” tror att väldfärdskassan aldrig sinar. De måste tro att någon annan  fyller på den och därför finns utrymme till allt. Välfärdskassan har skapats av ett idogt arbetande folk, för att då behov uppstår kunna njuta av uttagen från kassan. Om då det kommer personer som aldrig lagt ett öre till kassa och får ut bidrag – hur går det då? Jo… det blir indragningar ”här och var” och den välfärd som tidigare utlovades – den blir vi blåsta på! Kallas för solidaritet!

Kylling

Fackjätten beredd gå arbetsgivare till mötes – ”tillfälligt”- för att skapa 50.000 jobb bland arbetslösa.

Även om Sverige, enligt LO-debattörerna, ”har den högsta sysselsättningsgraden i EU” så växer klyftorna i samhället ”mellan de som har och de som inte har goda kunskaper och färdigheter”. Detta konstaterar LO.

Ibland vill jag tro, att föräldrar i mångt och mycket brister i sin uppfostran vad gäller att förklara för sina barn vad livet är. Alltså att livet inte är gratis…inga stekta sparvar flyger i mun…Vidare att skolan tydligen inte orkar motivera en del barn att de måste jobba på och anstränga sig i skolan och i det kommande arbetslivet. Denna passivitet från föräldrarna och skolan, gör en del barn/ungdomar passiviserade och när de sedan söker jobb - har de noll chans. Då bör de få en chans till – men de och inte någon kommer undan livets krav = jobba, jobba!

Samtidigt får samhället inte ta över ansvaret för ungdomarnas utveckling helt och fullt. Effekten då blir personer, som alltid måste ha hjälp och tappar sitt egenansvar. Det är således inte alltid samhällets fel när klyfterna ökar och utanförskap inträffa!

Alla behöver inte vara högt studerade…ofta duger pliktkänsla och förmåga att anstränga sig som  inkörsvägar till jobb ”som de kan leva på”. Vad gäller flyktingarna, måste en analys ske i vad mån ”alla” vill smälta in i vårt samhälle eller ha/ta ett jobb, ty den svenska välfärden kan ibland gör människor passiva.

Kylling

I sak tycker jag det är trams att önska att partiledarna ska leva ”som en pensionär”. Då utgår jag ifrån att det menas ”fattigpensionär”…Detta magiska ord!!! Pensionärskollektivet är ingen homogen grupp – lika lite som löntagarkollektivet! Pensionen grundas på det tidigare arbetslivet. De med mycket låg pension måste få olika bidrag. Men det förekommer också att äldre personer med fastighet, skriver över denna på barnen och blir sedan hyresgäst i sin f d bostad. Därmed kan de få hyresbidrag. Detta är väl inte helt solidariskt? Och det finns mer av den varan. Men de ”älskar” att kalla sig fattigpensionär! De riktiga ”fattigpensionärerna” ska få bidrag – men de som skatteplanerar får stå sitt kast! F ö är det inte någon konst att leva som fattigpensionär – om det bara gäller en kort vistelse i denna miljö. Därefter blir det åter glada dagar – men på en helt annan nivå. Så erbjudandet är ett prov utan värde!

Partiledarna: Leva som pensionär? Nej tack!

Bokmässan i Göteborg  2017 – bojkottas av 127 författare.

I dagarna har en särskild kulturdebatt blommat . Ledningen för Bokmässan har efter en livlig debatt i fjol, nu låtit tidskriften Nya Tider få ha sin plats på mässan. Detta har 127 kulturpersoner reagerat emot – de vill inte vistas i samma lokal som tidskriften.

Grunden för bojkotten är att Nya Tider sprider och agerar för antidemokratiska idéer – därför kommer de 127 inte till mässan.

Om detta kan alla ha en  uppfattningar  om – vara eller icke vara – , men egentligen handlar allt också om det fria ordet – hur fritt ska det vara?

Är det rätt metod att inte vilja vistas i samma rum som ”mina fiender”? Hur får jag dessa att bli omvända … att tycka som jag?

För mig står det klart, ska jag påverka och åstadkomma en förändring måste jag vistas i närheten av den jag vill ”förändra”.  Dels vill jag gärna förstå vad min medmänniska tänker och tycker samt varför och dels därefter vill jag påverka hen att tycka annorlunda och detta sker  bästa öga mot öga.

Jag respekterar de 127 och deras åsikter, men tycker att de borde med sin erfaren av att jobba med ord  - det fria ordet – vara synnerligen lämpliga för en öga mot öga debatt. Sedan finns alltid risken att den som blir ”mobbad” också kan få medlöpare bara av denna anledning.

Rätten till det fria ordet ska alla äga och få nyttja  – varje förbud  är en spik i demokratin. Obehagliga åsikter ska bekämpas med ord och saklighet – inte med instängdhet och utträngning!