Om "kylling" och bloggen

OPINION, Svt. · ”Man kommer som asylsökande till Sverige för att söka skydd och då får man automatiskt bidrag, men man måste ansöka om att få jobba. Det borde väl rimligtvis vara tvärtom”, skriver gästgivaren Jeanette Bohman.

Det blir många flyktingar som upptäcker något nytt då de kommer till Sverige. De blir väl omhändertagna med bidrag och av socialarbetare… Något helt nytt för dessa personer, eftersom de tidigare i livet fått klara sig själva…Blir de bidragsinvalidiserade??? Kan vara så! Och då får bidrags-Sverige en stor kundkrets att sköta om.

Allt kostar och det blir uttag från den gemensamma välfärdskassan…vem tror då att denna gemensamma kassa räcker??? Jo Blåögda pensionärer som ropar på högre pension, kortare köer till sjukvården och kortare väntetider för plats inom äldrevården. Men de ”skola få ett besvärligt uppvaknande”, när de står i väntans kö.

Tänker… ibland verkar det som om ”folk” tror att väldfärdskassan aldrig sinar. De måste tro att någon annan  fyller på den och därför finns utrymme till allt. Välfärdskassan har skapats av ett idogt arbetande folk, för att då behov uppstår kunna njuta av uttagen från kassan. Om då det kommer personer som aldrig lagt ett öre till kassa och får ut bidrag – hur går det då? Jo… det blir indragningar ”här och var” och den välfärd som tidigare utlovades – den blir vi blåsta på! Kallas för solidaritet!

Kylling

Fackjätten beredd gå arbetsgivare till mötes – ”tillfälligt”- för att skapa 50.000 jobb bland arbetslösa.

Även om Sverige, enligt LO-debattörerna, ”har den högsta sysselsättningsgraden i EU” så växer klyftorna i samhället ”mellan de som har och de som inte har goda kunskaper och färdigheter”. Detta konstaterar LO.

Ibland vill jag tro, att föräldrar i mångt och mycket brister i sin uppfostran vad gäller att förklara för sina barn vad livet är. Alltså att livet inte är gratis…inga stekta sparvar flyger i mun…Vidare att skolan tydligen inte orkar motivera en del barn att de måste jobba på och anstränga sig i skolan och i det kommande arbetslivet. Denna passivitet från föräldrarna och skolan, gör en del barn/ungdomar passiviserade och när de sedan söker jobb - har de noll chans. Då bör de få en chans till – men de och inte någon kommer undan livets krav = jobba, jobba!

Samtidigt får samhället inte ta över ansvaret för ungdomarnas utveckling helt och fullt. Effekten då blir personer, som alltid måste ha hjälp och tappar sitt egenansvar. Det är således inte alltid samhällets fel när klyfterna ökar och utanförskap inträffa!

Alla behöver inte vara högt studerade…ofta duger pliktkänsla och förmåga att anstränga sig som  inkörsvägar till jobb ”som de kan leva på”. Vad gäller flyktingarna, måste en analys ske i vad mån ”alla” vill smälta in i vårt samhälle eller ha/ta ett jobb, ty den svenska välfärden kan ibland gör människor passiva.

Kylling

I sak tycker jag det är trams att önska att partiledarna ska leva ”som en pensionär”. Då utgår jag ifrån att det menas ”fattigpensionär”…Detta magiska ord!!! Pensionärskollektivet är ingen homogen grupp – lika lite som löntagarkollektivet! Pensionen grundas på det tidigare arbetslivet. De med mycket låg pension måste få olika bidrag. Men det förekommer också att äldre personer med fastighet, skriver över denna på barnen och blir sedan hyresgäst i sin f d bostad. Därmed kan de få hyresbidrag. Detta är väl inte helt solidariskt? Och det finns mer av den varan. Men de ”älskar” att kalla sig fattigpensionär! De riktiga ”fattigpensionärerna” ska få bidrag – men de som skatteplanerar får stå sitt kast! F ö är det inte någon konst att leva som fattigpensionär – om det bara gäller en kort vistelse i denna miljö. Därefter blir det åter glada dagar – men på en helt annan nivå. Så erbjudandet är ett prov utan värde!

Partiledarna: Leva som pensionär? Nej tack!

Bokmässan i Göteborg  2017 – bojkottas av 127 författare.

I dagarna har en särskild kulturdebatt blommat . Ledningen för Bokmässan har efter en livlig debatt i fjol, nu låtit tidskriften Nya Tider få ha sin plats på mässan. Detta har 127 kulturpersoner reagerat emot – de vill inte vistas i samma lokal som tidskriften.

Grunden för bojkotten är att Nya Tider sprider och agerar för antidemokratiska idéer – därför kommer de 127 inte till mässan.

Om detta kan alla ha en  uppfattningar  om – vara eller icke vara – , men egentligen handlar allt också om det fria ordet – hur fritt ska det vara?

Är det rätt metod att inte vilja vistas i samma rum som ”mina fiender”? Hur får jag dessa att bli omvända … att tycka som jag?

För mig står det klart, ska jag påverka och åstadkomma en förändring måste jag vistas i närheten av den jag vill ”förändra”.  Dels vill jag gärna förstå vad min medmänniska tänker och tycker samt varför och dels därefter vill jag påverka hen att tycka annorlunda och detta sker  bästa öga mot öga.

Jag respekterar de 127 och deras åsikter, men tycker att de borde med sin erfaren av att jobba med ord  - det fria ordet – vara synnerligen lämpliga för en öga mot öga debatt. Sedan finns alltid risken att den som blir ”mobbad” också kan få medlöpare bara av denna anledning.

Rätten till det fria ordet ska alla äga och få nyttja  – varje förbud  är en spik i demokratin. Obehagliga åsikter ska bekämpas med ord och saklighet – inte med instängdhet och utträngning!

Ur Expressen…

I Sveriges Radios Söndagsintervjun försvarade Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg ett högt flyktingmottagande genom att ställa det mot äldres välfärd.

På frågan om varför debatten om asylrätten gör henne engagerad svarade hon bland annat ”jag inser också att alla de gamla människor som jobbat hårt ett helt liv nu ska ställas emot alla de flyktingar som kommer som också tar sjukvård och skolor i anspråk. Men det är nog på det viset att humanismen kräver att man får göra avkall på sin välfärd”. Men det är både fel och nedlåtande, skriver historikern David Lindén.    

……………………………….                              

Men jag tycker inte hon famlar…i stället hamnar hon mitt i Prick. Så är det – att öppna sin famn, kostar!

Det Ramberg säger är ju vad som verkligen gäller nu och ”ännu mera” i framtiden. Det är klart att om flyktingarna i ”massor” kommer hit, så krävs det resurser av alla di slag. Då måste ”alla” maka på sig och då blir bl.a. välfärden inte som den varit och kan ej heller utvecklas. Frågan är; vill folket ha det så eller tvingas folket till det? Ja…så länge alla går omkring och ”öppnar” sina famnar, utan att ens tänka på vad detta i så fall kräver av oss alla – då blir ”alla” upprörda. Vi skapar det samhälle vi vill ha genom att vara naiva och tro att ”allt ordnar sig”, utan egna insatser. Ramberg pekar på att tidigare inbetalda skatter – är ingen trygghet! En sämre välfärd drabbar inte de välbeställda – utan de med lägre inkomster! Var blir denna grupp av i debatten?

Tore Bryneholt

Solidaritet – kostar!

Det är en rättighet att överklaga ett byggärende. Men det är också en rättighet att ha uppfattningar om flyktingvågens alla konsekvenser. Men på något sätt har debatten om de stora flyktingvolymerna, inte accepterats av de som “öppnat sina hjärtan” eller är för en fri invandring.

Den som inte sympatiserade med deras uppfattning – kallades rasister. Nu ser vi konsekvenserna av Reinfeldts “öppna era hjärtan”. Svår bostadsbrist, som det tar cirka tio år att hinna ifatt. Jobben och skolan räcker inte till. Sjukvården kärvar och polisen är i knipa… Listan kan göras längre.

I debatten om det betänkliga i att Sverige” ska rädda alla i nöd”, är det många som gillat slogan “öppna era hjärtan”, utan att ha klart för sig vad ett gillande kräver av gemene man.

När flyktingfrågan nu tränger närmre folket, kommer också reaktionerna. Fler och fler egnahemsområden protesterar när flyktingarna placeras eller slår rot i områdenas närhet.  Dock hamnar de flesta flyktingarna i de områden som domineras av hyreslägenheter, t. ex miljonområdena eller områden där ”utlänningarna redan tagit över” och där är ett överklagande inte aktuellt!

De “med öppna hjärtan” vill ge flyktingarna stora famnen och menar att vi måste vara solidariska. Som alltid finns den stora tysta gruppen som liksom avvaktar, ty vad som händer berör dem icke – tror de!

Nu ser och hör vi hur människor reagerar när tillfälliga flyktingbostäder snabbt kommer till.  Fler och fler egnahemsområden reagerar mot vad som komma skall, genom att överklaga och i övrigt protestera. 

Nu är det fara å färde – snart går det upp för flertalet medborgare, att ”öppnar man sina hjärtan”… krävs det mer än så. Samma är det med solidaritet, lätt att säga, men svårare att åstadkomma.

Här i landet är vi vana vid  – vår kultur – att det ska vara ordning och reda samt att politiken ska “tänka efter före”. Det är här initialbristerna finns. Noll planering plus att en del styrande tyckte att vi skulle vara bäst i klassen när vågen av flyktingar slog in mot oss.

Nu står vi här med uppenbara brister och stora behov – och för de av folket som tror att vi kan leva som vanligt utan uppoffring och att välfärden inte rubbas – för dem blir det ett brutalt uppvaknande.

Tore Bryneholt

Att driva politik är att saluföra med ord och gärning samt visa resultat. Eller en annan formulering; oacceptabelt… kräver att resultat levereras. Nu används ordet ofta som slagträ i debatten – speciellt då det hänt något allvarligt eller när ett samhällsproblem dyker upp.

Ofta sticker en politiker fram och säger med bestämd min; det är oacceptabelt och därmed blir det! Kan hända att folk i gemen sövs av politikernas ordval och tror att nu fixar det sig. Men så är det inte! Reaktionerna från politiken, måste alltid synas av folket, oppositionen och pressen. Den första kollen måste gälla, är problemet nytt eller av  gammal årgång och då kan konstateras om det tidigare kallats för  oacceptabelt…

Enbart  i veckan har fem politiker använt ordet oacceptabelt om fenomen som; flyktingfrågan, de 50 problemområdena, våldtäkter, den svällande gruppen utanförskapet, bidragsberoendet, listan kan göras längre.

Användarna är både de styrande och de som varit med om att skapa vad vi ser i dag,   men inte gjort tillräckligt för att komma åt problemen. Som alltid är försäljarens vapen, att övertala och med ord beskriva “varans” förträfflighet. Eftersom många människor lyssnar på vad som sägs och är ”godtrogna”, utgår de ifrån att löftena skola hållas.

Ordet oacceptabelt är ett tämligen starkt ord om något som “inte är bra eller bör  ändras”. Därför går det inte att bara slunga ut ordet och tro att man gjort sin uppgift som samhällsbyggare. Användarna bör kasta sig över problemen – utmaningen… för att leverera svar och åtgärder och därmed uppfylla vad medborgarna har läst in av “det politiska talet”.

Politik bygger på trovärdighet och inte på fagra löften eller sövande ordval, som för stunden tystar kritiken. Om folket blir sövda av förföriska ordval – kommer uppvaknandet att slå tillbaka på ordkonstnärerna och då får politikerföraktet mer näring.

Enkla jobb en – doft från gamla tider!

Flyktingarna strömmar till vårt land och här råder brist på bostäder och jobb. Samhällsapparaterna kör för högtryck med åtföljande brister att fylla behoven. Då uppträder en del partiledare och personer med bra yrken och goda inkomster med en “lysande” vision; – det måste skapas enklare jobb åt flyktingarna.

Visionärerna säger sig veta orsaken till varför de enklare jobben saknas. Jo…det är lönebildningen som är boven. Inte med ett pip berör de vad som hänt under många år – att företagen och samhällsverksamheterna varit nödsakade driva på en rationalisering så konkurrenskraften ökar och vårt välstånd kan bestå.

De som nu ser “de enkla jobben” som en lösning på sysselsättningen, måste väl inse att då får effektiviteten här och var i företagen stryka på foten, men också att vi återskapar de enkla och ofta tunga arbetena. På nytt föder vi en andrahands arbetsmarknad, där de med de enkla jobben dels blir utpekade och dels får en sämre arbetsmiljö samt lägre lön.

Nu upprepar sig avarterna från det gamla samhället, med en tudelad arbetsmarknad och en markant skillnad mellan de som har goda förhållanden och de som har enkla dito. Jag tycker det är makabert att de “välbärgade” pekar ut vad som är enkla jobb, med åtföljande sämre arbetsmiljöer och löner, när många av dem kommer att serva de välbärgade.

Då är vi snart där igen – en mera ojämlik arbetsmarknad med lukt från gamla tider. Risk finns att “kampen” som givet, bra arbetsmiljöer, bort med tunga och enformiga jobb samt en hygglig löneutveckling, kan var ogjord. Ett sådant system göder de långt ut på vänsterkanten eller liknande partier och så är kampen igång, med en doft från gamla tider, som jag trodde vi aldrig skulle återse !

Polisens svåra uppgift – att upprätthålla lag och ordning!

Nu är Malmö i blickpunkten när det gäller lag och ordning. Där demonstrerar palestinier med att slå tältläger vid Migrationsverket. Så har det varit sedan drygt två månader. I början av oktober i år blev de vräkta med buller och bång!

På annat ställe i staden har medborgare från Rumänien bosatt sig i en tältstad sedan drygt sex månader och där finns cirka 400 boende. Allt sedan tillkomsten av boplatserna har diskussionen svajat hit och dit, vad gäller rätten att slå läger där och om lagen ger möjlighet att vräka dem.

Så, äntligen ska något ske och nu har polisen fått råg i ryggen att ingripa efter att politiken i Malmö och regeringen har visat grönt ljus för den annalkande polisaktionen.

När kommer då det stora slaget att stå? Fördröjningen och fegheten att inte ingripa i tid, har gjort att antalet bosättare har ökat och är nu en “ohanterlig massa”. När polisen snart sätter igång vräkningsaktionen uppkommer stora svårigheter. Dels är det mängden boende som ska bort och dels hur deras motstånd ska hanteras. Räcker polisens vanliga samtal som en effektiv metod eller måste aktionen genomföras med våld? Det är uppenbart att den långdragna tveksamheten parat med polisens passivitet, har skapat en situation som kan få inslag av “ett mildare blodbad”.

Allt visar; lag och ordning ska upprätthållas så fort ett brott mot lagar och förordningar förekommer. Varje dröjsmål stimulerar fler att delta i lagbrotten och drar till sig ännu fler av dem som vanligtvis tar varje tillfälle att sätta sig över lagen och bråka på ordningsmakten.

Polisens nästa svåra uppdrag blir när den nu återigen fått tydliga markeringar från politiken, att de papperslösa – de som fått avslag på sin asylansökan – ska spåras och skickas hem.  Detta är ingen lätt uppgift, att fånga in de drygt 50 000 personerna som gömt sig för att undgå bli hemskickade.

Varför fungerar inte polisen i tidigt skede? Troligen för att den fått kritik vid tidigare ageranden då den försökte spåra de papperslösa, gjorde identitetskontroller och liknande. Samtidigt torde polisen känna sig svikna av politiken, som ofta ligger lågt när diskussionen och kritiken mot polisingripande går på högvarv.

Det finns utredningar som visar att polisen är föga framåt när det gäller att lösa en del vardagsbrott och nu tillkommer deras passivitet och osäkerhet. Ett måste vara klart: lag och ordning ska upprätthållas i alla situationer, även om många medborgare vid visst tillfälle vill agera utifrån hjärtat eller tror att deras uppfattning om demokrati ger dem en fribiljett att på platsen se polisen som en motståndare!

Tore Bryneholt
Helsingborg