Om "minimal"

Tycker om blommor och en katt, en katt som en gång dömdes ut av veterinär som varande för tjock. Eller överviktig, som veterinären så fint uttryckte sig "Tror jag inte" replikerade jag, "det är bara päls!". Men så var tydligen inte fallet, "känn själv.. Kan du känna revbenen under pälsen?" undrade veterinären. Och revbenen var mycket riktigt lite svåra att upptäcka. Så nu går kissekatten på bantning. Och jag, som sympatiåtgärd sedan detta nedslående faktum visade sig vara sant, dricker nu bara ett glas vin om dagen.

Tid

Skrevs 2016-11-17, 13:31 av minimal

Har inte tid att läsa här längre. Än mindre skriva. Är engagerad i språkkafféet i Kungsbacka så mycket jag kan och läser böcker om andra länder och sånt´. Detta skrev jag efter mitt senaste besök i  på biblioteket:

15/11 2016  MOHAMMAD AL ISMAHIL

I sin familj är det bara Mohammad som har kommit till Sverige  Hans två bröder och hans syster är fortfarande kvar i Raqqa. Hans pappa också. Hans mamma är död. Går inte att ringa. Dash! Mohammad kom till Sverige 12 september 2015. Först till Kristianstad. Till Kungsbacka kom han för 8 månader sedan. När han tittar på bilderna i min läsebok, (den jag hade under mitt första skolår) så kan han äpple, häst och åsna. Päron kan han inte. Men ko. Ko heter ko på arabiska också. När vi kommer till bilden av den svenska flaggen, ber jag honom att rita den syriska. Han ritar en flagga som är randig. Röd, vit och svart och på det vita två svarta stjärnor

Två dagar i veckan träffar han Barbara på VUXENSKOLAN för att lära sig svenska Det behöver han. Barbara sitter vid samma bord som vi och läser en bok, Östafrika. Jag frågar ”Är hon bra?” och hon får tummen upp av Mohammad. (Barbara är som vi flesta andra här, en kvinnlig pensionär med någon slags pedagogisk bakgrund).

Mohammad förklarar för mig: En, ett = al och ritar flera tecken. Jag tror att jag förstår att Al betyder en. Mohammad är alltså EN Ismahil 35 år. Och jag tänker på det svenska von av någonting. Kanske är han en von av familjen Ismahil?

 

Kommentarer

  1. TatluserTatluser

    Intressant berättelse hoppas du någon gång ibland får en liten, liten stund att fortsätta berätta här för oss, vad kan jag annat än önska dig lycka till i ditt fortsatta engagemang på språkkaféet.

  2. minimalminimal Inläggsförfattare

    Tack Tatluser.

    16/11 2016

    Ronia kommer med andan i halsen.
    Hon är sen.
    Hon är generad, torkar sig i ansiktet. Det regnar ute.
    Hon har köpt en ny jacka, och har fått större volym.
    Jackan har en stor päls på kragen.
    Hon ser fin ut. Och varm
    Idag är inte Ronia ledsen, och hon läser sin senaste läxa för mig.
    Den handlar om Kungsbacka.
    Kungsbacka som är så svårt att säga.
    Du får säga det fort, säger jag. Kungsbacka, Agneta, många, långa.
    Det är svårt med ngljudet.
    Det är svårt med u och ö också.
    I är lätt

  3. PaulThomasPaulThomas

    Jag säger som Tatluser. Intressant med dessa ögonblicksbilder av ert fortsatta arbete.
    Som nyanländ till ett nytt och okänt land skulle jag vara oerhört tacksam att människor engagerade sig i min situation. Altruism finns!

  4. minimalminimal Inläggsförfattare

    Tack PaulThomas. Altruism är nog väldigt sällsynt. Äkta alltruism vill säga.
    Det går inte att blunda för nämligen, att samtidigt som jag vid mina möten med flyktingar också får något för min egen person. Och det är ganska mycket. Förutom mitt behov av att känna mig behövd, får jag också syn på mig själv och mitt eget sätt att leva. och kan fundera över var mina egna futtiga bekymmer kommer ifrån. Rania har en dotter som är sex och går i nollan, och när vi kom till P i min alfabetsbok sa hon: ”Jag älskar prinsessa” och sedan ”Och lilla kanin”

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen