Om "PaulThomas"

Jag är en händig man. Gillar att renovera hus. Efter en 25-årig grafikerbana blev jag plötsligt trappsnickare. Därefter jobbade jag som diamantslipare, metallarbetare, informatör, vaktmästare och kvalitetskontrollant. Men egentligen är jag ju tecknare sen barnsben. På tal om barnsben, har barnbarn som är nåt alldeles extra! Har haft (och renoverat) gårdar och fritidshus i Småland, Gästrikland och nu Hälsingland. När arbetsmarknaden inte längre efterfrågade mina tjänster dunsade DEN STORA FRIHETEN över mig. När jag i mitt anletes svett bygger hus, väggar och golv, arbetar jag med äldre beprövad teknik för att skapa sparsmakad trevnad.

Stilla flyter dan…

Skrevs 2019-06-16, 09:24 av PaulThomas

Det börjar signalera hej vilt i äggklockan. Vad nu? Är äggen klara, eller köttet i ugnen kanske? Under vår yrkesverksamma tid satte dessa ringande och pipande signaler full fart på oss. Det var alltid bråttom att utföra saker omgående.

Tiden då det gällde att ständigt vara tillstädes är nu över. När jag går till  brevlådan kan jag i sakta mak skrida till verket. Skulle till och med kunna sätta mig i den ymnigt blomstrande dikeskanten och titta igenom posten. Om jag ville läsa igenom alla reklambroschyrerna mötte det inget hinder.

Likadant med bygget. Mina yrkesverksamma kollegor i arbetsför ålder har ofta fruktansvärt bråttom. Byggnationer ska vara färdiga enligt tidsplan. Sällan finns tid till att göra smarta snickarlösningar. Dvs att göra urtag och tappningar etc. Skruvar och spikar som faller ner blir liggande. Det finns inte tid till ”kringsysslor”. Vill man betrakta välgjorda arbeten får man söka upp äldre byggnader. För att inte tala om de skitmaterial som används idag. Skrämmande att fundera på hur många av de nybyggda konstruktionerna som kommer att bestå ens i hundra år.

Som jag tidigare beskrivit kliver jag ner och hämtar den skruv som råkat ramla ner. Gott om tid saknas inte! Här står jag nu i solens sken och river den gamla farstukvisten. Allt rullar på i makligt tempo. Inget hastar. Göken hoar från skogen. Solbrännan börjar märkas på min shortsklädda lekamen. Mellan de dubbla väggarna har fåglar byggt reden. Egentligen ett bra ställe för bobygge. Det hindrande skyddsnätet i nylon var inte svårforcerat. Här fick de vara i fred. Utmed husets långsida gör jag en utbyggnad som ska innehålla sovrum och större hall. Entrén kommer då några meter längre ut på tomten.

2019juni 014

Frugan pysslar med sina odlingar, pelargonerna har fullt upp att motsvara förväntningarna.

2019juni 021

Själv har jag bara satt ett gäng solrosor i år. Jag snodde några frön från fåglarnas.

2019juni 024

Efter en ihärdig regnperiod har nu sommarvärmen åter gjort sitt intåg. Gräsklippningen sker på vissa ytor, övriga får bli sommarängar.

2019juni 028

De av snötyngd nedtryckta blommorna har haft ett snöskydd över sig i vinter och klarat sig fint.

2019juni 026

 

Kommentarer

  1. Hans A

    Det enda jag har byggt är ett insektshotell, de blev ju omåttligt populära, så omåttligt att de tagit slut när jag försökte köpa ett. Enda sättet var att bygga ett, det blev tydligen helt enligt förväntningarna (insekternas alltså) för två dagar efter uppsättningen hade första boende flyttat in. Nu är c:a 25 rum bebodda, jag förväntar mig riklig pollinering i utbyte.

  2. PaulThomasPaulThomas Inläggsförfattare

    Insektshotell är en trevlig sak att göra. Jag hade dock lite grovmaskigt nät framför bambupinnarna så hackspetten kunde dra ut rören. Ska limma ihop dessa bättre. Blev hackspettarna knäppa efter alla granbarkborrelarver vi serverade?

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen