Om "PaulThomas"

Jag är en händig man. Gillar att renovera hus. Efter en 25-årig grafikerbana blev jag plötsligt trappsnickare. Därefter jobbade jag som metallarbetare, informatör, vaktmästare och kvalitetskontrollant. Men egentligen är jag ju tecknare sen barnsben. På tal om barnsben, har barnbarn som är nåt alldeles extra! Har haft (och renoverat) gårdar och fritidshus i Småland, Gästrikland och nu Hälsingland. När arbetsmarknaden inte längre efterfrågade mina tjänster dunsade DEN STORA FRIHETEN över mig. När jag i mitt anletes svett bygger hus arbetar jag med äldre beprövad teknik för att skapa sparsmakad trevnad.

Nu

Skrevs 2020-05-15, 15:45 av PaulThomas

Hur har det blivit? Vad har jag åstadkommit? Ja, livet är fyllt av frågor. Särskilt efter inträdet i de ”vuxna i rummets” skara. Som nu jag och ni andra tillhör.

Jag är nu 79 år gammal. Är ganska rask och klarar av ett och annat. Mina mediciner är: Atorvastatin 80 mg, Metoprolol 100 mg, Ezetimib 10 mg, Losartan 100 mg och Trombyl 75 mg. Många i min ålderskategori äter säkert ungefär desamma preparaten. Jag har upplevt 3-4 hjärtinfarkter och fått flera stents inopererade.

Jag är en enkel människa ur arbetarklassen. Far jobbade som handsättare på tryckerier under ”blytiden”. Mor var sömmerska, hon sydde de flesta av mina (och mina två syskons) kläder. Far var fackligt aktiv och grundmurad socialdemokrat. Vår familj växte upp i Gubbängen, söder om Enskede i Stockholmstrakten. Min äldre bror studerade vidare och även syster min hade skapliga anställningar. Jag tog mycket med en klackspark och hoppjerkade mig fram genom jobb på olika reklamfirmor.

Nu finns jag här i Hälsingland, ett ställe så gott som något. Jag går mina morgonturer upp på en ås och i en halvcirkel och hem igen. Det gläder mig stort att vandra i skogen och fantisera om det ena och det andra.

2020maj 002

En pyramid mitt i vår skog tycks det. Fantasin har inga gränser.

2020maj 003

En orm som blivit rot eller en rot som blivit en förstenad orm? Jag ser saker som verkar hur knäppa som helst.

2020maj 004

Här vid kråksparken stannar jag och tittar ut över dalgången vi bebor. Utsikten från åsen är magnifik. Har alla gamlingar envisa fantasier att bemästra? Kanske vissa tynande förmågor ersätts av extra kreativitet och ett mått av humor som jag har märkt hos många äldre. I vår gymnastikgrupp flödar humorn ideligen på ett livfullt sätt.

Vad blev det av mig? En gubbe som fnissar åt de tre ekorrarna vi umgås med här.

2020maj 006

Den här krabaten plåtade jag i ett uthus. De är oerhört nyfikna.

Frugan har väldigt ont i ett knä, operationen inställdes pga rådande läge. Ojämnheter i marken snubblar hon lätt över. Så det blev att operera bort en uppstickande sten. Den visade sig vara jättestor och för tung att lyfta. Den har jag jobbat med idag. Borrat hål i den och slagit med släggan på kilar som tvingar isär graniten.

2020maj 009

De avhuggna bitarna har jag lagt uppe till vänster på bilden.

Ja, det är väl bara att fortsätta i galenskapen, med flödande fantasi, tecknarlust, glädje över de små tingen och allt annat tokigt som rör sig i det gamla skröpliga huvudet.

Kommentarer

  1. Jalle

    Intressant berättat, vi undrar väl lite till mans vad det har blivit av oss. Ibland när man ser tillbaka så hissnar man över det enorma avståndet.
    Men bilden på stenen som du kallar granit bör nog rätteligen kallas gnejs.

    PaulThomas: Du är säkert vassare än jag på bergarter. ”Graniten blev till gnejs”.

  2. silverladynsilverladyn

    Tack för ditt trevliga inlägg. Känner också igen mig i att det numera fordras en hel hög piller för att man ska fungera någorlunda ett tag till.

  3. PaulThomasPaulThomas Inläggsförfattare

    Glömde skriva några ytterliga data om mig själv. Jag är 173 cm lång och väger 80 kg. Har pacemaker inopererad sedan några år. Blev bittert ensam då min livskamrat sedan mer än 40 år gick bort 2011. Sökte och fann ungdomskärleken från 1959. Vi ingick äktenskap 2013 och lever nu lyckligt här i glesbygden.
    Alla bilder i mitt inlägg är tagna samma dag, inom ett par timmar.
    I dag visar vädret upp hela sin mångfacetterade palett. Det är ömsom hagel, snö, regn, sol och åska. Allt på en och samma dag det också. Själv håller jag på att måla trappan. Antingen kan jag måla ena halvan av trappstegen. Eller vartannat steg. Kruxet är hustrun som kämpar med sina dåliga knän. Här vankas samförstånd…

  4. gunillago

    Känner igen mig i både ont knä och pacemaker-bärandet. Du är suverän här på porten PT! Tyvärr har jag ingen uppmuntrande skogspromenad att ta del av men vi får se hur virushotet lättar, om det nu gör det. Håll ut och igång PT !

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen