Om "PaulThomas"

Jag är en händig man. Gillar att renovera hus. Efter en 25-årig grafikerbana blev jag plötsligt trappsnickare. Därefter jobbade jag som metallarbetare, informatör, vaktmästare och kvalitetskontrollant. Men egentligen är jag ju tecknare sen barnsben. På tal om barnsben, har barnbarn som är nåt alldeles extra! Har haft (och renoverat) gårdar och fritidshus i Småland, Gästrikland och nu Hälsingland. När arbetsmarknaden inte längre efterfrågade mina tjänster dunsade DEN STORA FRIHETEN över mig. När jag i mitt anletes svett bygger hus arbetar jag med äldre beprövad teknik för att skapa sparsmakad trevnad.

Någon där?

Skrevs 2020-09-07, 08:10 av PaulThomas

Var är alla? Har viruspandemin skördat kännbara offer i vår skara? Är berättarglädjen som bortblåst?

Ja, många frågor virvlar ikring. Nog tror jag vi orkar ”köra ett varv till” med den här sidan. Detta forum för äldreblivna har en självklar funktion anser jag.

Själv återkommer jag till den grantopp som gäckat oss i alla år. Äntligen har den blivit vuxen, som min fru antyder, ser rak och ståtlig ut. Toppen har som ni minns varit krokig och pekat åt alla väderstreck vid olika tillfällen.

 gamla bilder 07-10 423

Så här ser den ut numera. Ofta efter mina dagliga skogsvandringar kommer jag hem med kantareller. Det är ju lite av skördetid så här års.

gamla bilder 07-10 422

Här skymtar även paprikor från växthuset och tomater i massor. För mer än tio år sedan såg jag ett konstigt växt träd. Det var format som en grisknorr. Mina otaliga sidosprång i skogarna har hittills varit resultatlösa. Men så i lördags, då gick jag rakt på busken. Ett kärt återseende.

gamla bilder 07-10 425

Vi fortsätter envetet vårt lantliga leverne, än funkar det mesta och vi stortrivs här i glesbygden. Av en bussig granne har vi fått avverka träd ur deras tätvuxna skog. Traktor med släpvagn blev framkörd så jag kunde ta ut veden till vägen. Så nu ligger ett lass på tomten, redo för hustrun att klyva. Vårt tidigare vardagsrum håller på att omvandlas till sovrum. Då kommer vi att elda mer i kakelugnen vintertid. Samtidigt sker det mesta av boendet på nedervåningen. Frugans knän är inte riktigt lika spänstiga som förr. Sovrummet på övervåningen får bli ett gästrum. Ja, så är vår planering.

Kommentarer

  1. FloraFlora

    Så mysigt ni har det! Jag avundas er tillvaro där ute på landet och nära naturen. Förstår att det är förenat med ett visst arbete också. Kommer att tänka på Kerstin Ekmans böcker där ju naturen alltid är närvarande. Lyssnar på kvällarna på hennes roman Händelser vid vatten som går som radioföljetong. Ni sitter väl vid brasan och småpratar på kvällarna, gissar jag.
    Coronan har hållit sig på avstånd från mig och min familj, tack och lov. Men visst har man väl litet småtråkigt ibland, som jag skrivit om tidigare här på Silver. Jag roar mig med att gå igenom TV-serien Hem till byn. Har nu sett sex säsonger. Tack för din kommentar till mitt inlägg om detta, PaulThomas.
    Fortsätt gärna att skriva dina inlägg! Du vet ju säkert att bara för att du inte får kommentarer, innebär det inte att ingen läser inläggen.

  2. gunillago

    Här är en som varit lite frånvarande. Det beror på att jag mött kärleken. Inte dåligt, va? Kanske går en flytt till det idylliska Dalarö-området med tiden. Just nu är det en väldig massa utrensning som tar kraft och tid. Puh…. Kanske jag får tid att blogga lite senare. Synd om sidan kraschar pga för lite aktivitet.

  3. PaulThomasPaulThomas Inläggsförfattare

    Så roligt, Gunillago, att höra om dig och din glädje! Känns verkligen sprittande och pirrande när sånt händer. Som jag tidigare berättat så mötte jag min ungdomskärlek 54 år efter vårt förhållande. Tycke uppstod igen, var väl aldrig helt borta egentligen. Vem vet vilka ”Händelser vid vatten” som nu snart kommer att utspelas i Dalarötrakten?

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen