Om "PaulThomas"

Jag är en händig man. Gillar att renovera hus. Efter en 25-årig grafikerbana blev jag plötsligt trappsnickare. Därefter jobbade jag som diamantslipare, metallarbetare, informatör, vaktmästare och kvalitetskontrollant. Men egentligen är jag ju tecknare sen barnsben. På tal om barnsben, har barnbarn som är nåt alldeles extra! Har haft (och renoverat) gårdar och fritidshus i Småland, Gästrikland och nu Hälsingland. När arbetsmarknaden inte längre efterfrågade mina tjänster dunsade DEN STORA FRIHETEN över mig. När jag i mitt anletes svett bygger hus, väggar och golv, arbetar jag med äldre beprövad teknik för att skapa sparsmakad trevnad.

Gamling slagen!

Skrevs 2019-02-08, 09:17 av PaulThomas

Här går jag och stretar på i sakta mak. Allt rullar på som vanligt. Snöröjning,  vedhämtning.

PLÖTSLIGT SLÅR DET MIG — JAG ÄR EN GAMLING!

För i helskotta, jag är ju 78 år! Tänk er själva, i den tidigare delen av livet, hur gammal var inte en sån? På den tiden!

Snövallarna är höga på ömse sidor av vägen. Snöslungans utsprut måste riktas kraftigt uppåt för att hamna rätt. När vinden tar tag i den uppåtriktade snöstrålen kan den anfalla som spön i backen. Uppfriskande stick i ansiktet blir det. Kung Bore borde få spö i nacken. Man hajar till lite under mössan.

Många funderingar bolmar runt i skallen under körpassen med slungan. I går var jag på pacemakerkontroll. Bra att batteriet räcker i tolv ytterligare år. Man konstaterade även att den har blivit allt mer livsuppehållande. Utan dess stöd skulle tryckfallet resultera i obehagligheter, svimning osv.

Man vill väl gärna hänga med så länge som vår herre har tänkt sig. Och då utan allt för jobbiga krämpor förstås. Två gånger har jag fått tacka nej till gymnastiken. Förra torsdagen var jag på begravning i Stockholm. I går hade jag ryggont efter takskottning. Det gör så ont i ena skinkan att svårigheter uppstått med påklädning. Allehanda knep måste till för att få på byxor och kängor. När jeansen är avtagna ligger dom i en röra utochinvända på golvet. Men vissa rörelser går fortfarande bra att klara. Då är det värre med hustrun. Hon har fått ont ”under hälen”. Jag gissar på hälsporre, vi får besked i dag då hon ska träffa hälbrägdagöraren på hälsocentralen.

För att ett ord betyder så mycket avslutar jag som Silverladyn: Tack för i dag och på återseende!

 

 

 

Kommentarer

Bli först med att kommentera detta blogginlägg!

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen