Om "PaulThomas"

Jag är en händig man. Gillar att renovera hus. Efter en 25-årig grafikerbana blev jag plötsligt trappsnickare. Därefter jobbade jag som metallarbetare, informatör, vaktmästare och kvalitetskontrollant. Men egentligen är jag ju tecknare sen barnsben. På tal om barnsben, har barnbarn som är nåt alldeles extra! Har haft (och renoverat) gårdar och fritidshus i Småland, Gästrikland och nu Hälsingland. När arbetsmarknaden inte längre efterfrågade mina tjänster dunsade DEN STORA FRIHETEN över mig. När jag i mitt anletes svett bygger hus arbetar jag med äldre beprövad teknik för att skapa sparsmakad trevnad.

Finns det flera olika sätt att tänka?

Skrevs 2015-03-20, 08:52 av PaulThomas

Visst kan man närma sig frågeställningar på olika sätt. Ofta har jag en lite annan uppfattning då jag sovit på saken. Går tankarna långsammare då vi blir äldre? Hjärnans utveckling är nog på både ont och gott. Så länge tankarna överhuvudtaget finns där dom ska så är det väl bra. Och så länge fantasin blomstrar…

 

boxen

Kommentarer

  1. bebebebe

    Nej. Jag tror inte att tankarna går långsammare när man blir gammal. Däremot följer de helst de gamla stigarna. Där kan tankarna gå väldigt snabbt, speciellt nattetid och i cirklar. Boxen spelar ingen större roll, mer än möjligen när det gäller halsbränna.

  2. DidaniaDidania

    Tankarna vill gärna gå på de kända stigarna – därför viktigt att i samspill med andra våga sig in på okända områden, att kunna acceptera förändringar. Att utveckla både självinsikt och empati för andra.
    Även fysisk motion hjälper till att hålla vår hjärna igång, läser jag i min systersons(gerontolog och åldringsforskare) `s böcker om hjärnan de kända orden: use it or lose it – men också
    Se upp med bekvämligheten!

  3. Lasse-MajaLasse-Maja

    En rektor jag hade som chef en gång sade så här att: – Ett problem är en möjlighet som kommer med bakändan fram. Det är ungefär som då jag hjälpte en massa människor överklaga a-kassan, genom att tänka bakvänt hittade jag ofta möjligheter att överklaga och därmed lösa deras problem.

    När man blir äldre har man ju med sig en massa erfarenhet som hjälper till att lösa problemen även om inte hjärnan är lika snabb som tidigare. Och att sova på saken gör ofta att man inte i ren impulsivitet gör något som det sedan tar onödig tid att reparera.

    Att tänka nytt kom väl till pass som skolvaktmästare då jag möttes av söndersparkade tunna masonitdörrar. Löstes med träregler inne i dörren och pålimmad bit av golvmatta på utsidan. I extremfallet skruvade jag på en bit durkplåt. I båda fallen vet jag grabbar som fått rejält ont i tårna då de försökt sparka sönder dörren igen.

    De flesta vaktmästare gjorde lagningen så det som var sönder blev som det var innan det gick sönder. Men jag tänkte oftast ett steg längre och funderade över varför det gick sönder. Och min lagning skulle helst bli att det inte gick sönder igen. Tyvärr fungerade det inte alltid då skolan köpt in möbler avsedda för hem och inte för det kraftiga slitage som det blir på en skola.

  4. GerdGerd

    Jag tror att tankarna i huvudsak går invanda vägar men tycks göra ”uppehåll” ibland – glömska kallas de. Också jag har lärt mej att sova på saken och noterar då att gårdagens tankar gick alltför fort. Fast ibland blir det ändå problem. Mitt mest näraliggande är anmälan och inbetalning av anmälningsavgift till en kurs, som jag efter nattens överläggningar inte orkar gå. Jag har haft full sysselsättning idag på morgonen med mejl till kurshållaren om acceptans av min avbokning.

    Efter ett glas vin blir tankarna än yvigare och fantasin har jag inget fel på – inte utan vin heller f.ö.
    Slutsats blir sammanfattningsvis att tankarna inte alls går långsammare på ålderns häst.

  5. minimalminimal

    Jag har läst någonstans att tankarna som man tänker gräver liksom ner sig i nervbanorna man har i hjärnan. Ju fler gånger man tänker samma tankar, desto djupare blir spåren. Tänker man tillräckligt länge på samma sak, så blir det till slut ett dike i nervtråden, och på varje sida blir det liksom längs Göta Kanal branta svårforcerade slänter att ta sig över till ny mark. Det fordras alltså en stor ansträngning för att tänka nytt. Varför ett glas vin skulle kunna hjälpa i denna virriga och alltmer förutsägbara träskmark har jag ingen förklaring på. Men något är det väl? Kanske det blir någon slags översvämning i hjärnan som utjämnar knöligheterna?

  6. AmandaAmanda

    Jag tror verkligen på det där med invanda vägar. De blir så lätta att gå! Bara det när jag sätter mig vid datorn! Visst går jag in på samma sidor, och när jag tänker på att göra något annat, så vadå? Tomt i huvet! Behöver nog skriva ner när jag kommer på något annat, annars glömmer jag det lika fort.

  7. TatluserTatluser

    Mycket av åldersglömskan beror väl också på att vår energi minskar, vi blir en smula lata och koncentrerar oss inte som när man är yngre och sprudlar av energi, mycket flyter förbi i invanda hjulspår, man tänker utan att fånga tanken.

  8. bebebebe

    När vi blir gamla infinner sig också lätt en viss grad av liknöje. Man har sett många drömmar och även vad som blev av dem, när de konfronterades med verkligheten. Vilket i bästa fall leder till en ansträngning mot lösningar som är robusta, som de plåtskodda dörrarna ovan, i värsta fall till liknöje och pessimism.

  9. orera

    Jag tror att man som äldre medvetet måste söka sig mot det som stimulerar och som resulterar i ett intellektuellt utbyte. Världen blir så liten annars och handlar för ofta om det som sker,” i eller på, eller i kroppens omedelbara närhet”. Hjärnans möjligheter kanske är en fråga om livsbetingelser.

  10. minimalminimal

    Ju längre man får leva, ju större borde den kompott av händelser, erfarenhet, slutsatser m.m. vara som man skulle kunna skapa nya kombinationer av och fantasi. Borde kunna. Men såklart över sina livsbetingelse kan man inte alltid råda.

  11. Lasse-MajaLasse-Maja

    Jag har alltid gillat att ge mig ut i okänd terräng. Som när jag var liten gick ut i skog jag aldrig varit i förr. Och senare då jag besökt olika trakter och städer har jag gett mig ut på vandringar långt utanför turisternas kända stråk.

    Jag har fortfarande samma upptäckarkänsla då vi nu ger oss ut till olika platser. Då jag får ge mig ut i helt okänd terräng trivs jag som bäst. Och, peppar, peppar, jag har ännu aldrig i mitt 3/4 hundraåriga liv gått vilse eller ens missat målet något nämnvärt.

    För mig skulle inte gps ge något och som jag hört av andra så är gps väldigt opålitligt. De tycks ju hamna lite var stans. Men om det är offensiv tankemöda eller passiv dito låter jag vara osagt men ändå skönt att alltid veta vart man är på väg!

  12. ninsiw

    Kul att läsa att du har det bra, när det gäller tanken så bidrar jag med ett litet ordspråk:
    ”Never let the things you want make you forget the things you have”

  13. orera

    Lasse-Maja: Du är en motsägelsefull man. Tolkar inlägget som att du föredrar att gå ”vilse” av egen kraft och inte med information från en vilseledande produkt.

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen