Om "PaulThomas"

Jag är en händig man. Gillar att renovera hus. Efter en 25-årig grafikerbana blev jag plötsligt trappsnickare. Därefter jobbade jag som diamantslipare, metallarbetare, informatör, vaktmästare och kvalitetskontrollant. Men egentligen är jag ju tecknare sen barnsben. På tal om barnsben, har barnbarn som är nåt alldeles extra! Har haft (och renoverat) gårdar och fritidshus i Småland, Gästrikland och nu Hälsingland. När arbetsmarknaden inte längre efterfrågade mina tjänster dunsade DEN STORA FRIHETEN över mig. När jag i mitt anletes svett bygger hus, väggar och golv, arbetar jag med äldre beprövad teknik för att skapa sparsmakad trevnad.

Äntligen vår!

Skrevs 2019-03-26, 11:31 av PaulThomas

Våren börjar blygt nalkas. Kan det vara möjligt? Jovisst, snön börjar krympa betänkligt i all plusgradersvärme. Kung Bores hårda skrud mjuknar. På vissa ställen går det att stampa sönder islagret. Hängrännor och stuprör ser till att avrinningen droppar på.

Småfåglarna har klarat ännu en vinter. Utan att avlida av övergödning. Frugan matar de små liven så talgoxarna mest liknar gula tennisbollar. Även några överviktiga pilfinkar har fått bilringar.

Våra fönster är inte längre gallerförsedda. Det känns friare att kika ut, även om mycket därute kan vara fängslande.

2019mars 001

Vår hundra meter väg som jag snöröjer är nu en vådlig, vårlig isgata. Hal som en skridskobana, minsta rörelse i sidled är skrämmande för den som rattar bil. Där har jag sandat i dag då jag samtidigt hämtade posten. Brått med sandningen kan avhjälpa benbrott!

Rådjuren har allt mer lagt in vår tomt i reviret och tycks njuta hos oss. De verkar inte heller utmärglade på något vis. Här vilar ett rådjur vid den stencirkel jag gjort.

2019mars 004

Den supersnabba vesslan som vi såg på julafton, har återigen visat sig. Äntligen lyckades jag knäppa en bild genom köksfönstret då den ivrigt genomsökte min stenmur. Letande förhoppningsvis efter smågnagare.

2019mars 006

Den syns till vänster bland stenarna i muren. Det ”skummande havet” till höger är inget annat än snö.

Min gamle klasskamrat, herr B har just lämnat oss. Det egendomliga med oss var att vi hamnade i samma lilla by i Hälsingland. Slumpen gjorde att vi blev permanenta invånare här, utan några som helst släktanknytningar. Vi hjälptes åt i god nybyggaranda. Som klasskamrater gick vi i Gubbängens folkskola, sågs där senast 1956. Här i byn har han med sin fru bott i över 40 år. Han drabbades av sjukdom och inget fanns att göra. Det blev några dagar med plågsam ångest och pina. Palliativa Teamet baxade upp honom till Dimmornas bro av morfin. Sen var det inget mer. Nu får vi stötta frun och sonen tills vidare.

Kommentarer

  1. DidaniaDidania

    Våren kommer med nytt liv till de levande
    .
    Några får inte vara med längre.

    Om jag skall dö – vill jag helst att det skall hända på den mörka årstiden – kanske november? Man vill ju inte heller förstöra julen för sina närmaste!

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen