Om "Ingria"

Jag är en kvinna, född fyrtio, bosatt i Östergötland. Arbetar med integration. Har varit god man i två år och har kurser i svenska. Är medlem i IM (Individuell Människohjälp) sedan många år och håller i ett integrationsprojekt där. Har sedan pensioneringen skrivit fem böcker, bland annat om Ryssland, att vara gammal, om livets värden och om integration. Läser mycket. Hoppas kunna får några goda vänner via Silvergenerationen. Med bästa hälsning från Ingria

Vad är ett liv?

Skrevs 2018-02-23, 11:18 av Ingria

När jag fyllt 50 tänkte jag, att jag förmodligen levt halva mitt liv. Tanken överföll mig och för en tid fångades jag av den nästan dagligen, men sedan falnade den och jag fortsatte livet som tidigare. Sen fyllde jag 75 och då anmälde sig en ny tanke: Även om jag skulle få möjlighet att bli hundra år, så återstår bara 25 år. Och 25 år går relativt fort. Sen är det oåterkalleligen slut, åtminstone ganska snart därefter.

Detta har lett till att jag mer och mer börjat tänka på vad ett liv egentligen är, och då menar jag INTE själva livsvärdet för det är lika stort för alla. Jag tänker på innehållet i livet. Det här betyder inte, att jag inte fortsätter att vara aktiv, eller att jag struntar i dagen som är. Men samtidigt kommer tankarna om vad innehållet i ett liv är. I mitt eget liv och i andras liv. Jag frågar mig om det går att säga att allas livsinnehåll har samma värde eller kvalitet? Missförstå mig nu inte! Vad jag menar är: En del människor tycks mig ha levt så rika liv, fulla av vänner, barn, barnbarn, aktiviteter, upplevelser … Andras liv har sett ganska annorlunda ut. Man har haft några få vänner men mestadels firat sina helger och somrar i ensamhet. Man har arbetat år ut och år in på samma arbetsplats, bott hela sitt liv på samma ort, kanske till och med i samma lägenhet. Någon sa till mig för en tid sedan att liv kan se ut på många sätt och det ena är lika mycket rätt som det andra. Men jag ställer mig tvekande. Vi möter ju ibland människor som är bittra över sitt liv, som önskar det hade utvecklats på annat sätt. Visst värderar väl de sina liv på ett mindre positivt sätt, än de som känner sig helt tillfreds med sina decennier? Tänker jag. Men när den tanken slår rot i mig, kommer en annan tanke i vägen: Människan har ju ett val. Vi gör val alltifrån vår barndom, först små naiva val, sedan allt mer sofistikerade. Vi har både lätta val och svåra val att göra, men till syvende og sist väljer vi ändå. Så mitt liv är väl en sammanfattning av mina val? Varför då alls ifrågasätta eller värdera? Jag måste ju stå för de val jag gjort och i de valen bör också ligga ett värde, även om det värdet kan vara dolt. Och i så måtto måste väl innehållet i alla liv ha samma kvalitet och värde. Eller …?

Kommentarer

  1. TatluserTatluser

    Men det finns ytterligare en vinkling, jag tänker på valfrihet och icke valfrihet, i den sociala miljö som individen lever i under olika tidsperioder kan det finnas hinder som gör att det inte går att välja det individen helst skulle vilja välja. Under olika perioder har till exempel föräldrar haft mycket stark påverkan på vad den unga personen kunde välja för utbildning eftersom främst fadern hållit i plånboken och avgjort vad som skulle vara lämpligt val, då var det alltså inte den unga själv som fick välja helt fritt. Utbildningen har också avgörande betydelse för vilken valfrihet som styr även i livets fortsättning.

  2. IngriaIngria Inläggsförfattare

    Det är helt sant att man som ung många gånger inte kan göra de val man skulle vilja. Föräldrarna styr. Jag brukar tänka att man som ung visserligen kan göra val, men att man inte alltid är fullt ut ansvarig för de val som blir gjorda. När jag tänker på människans livsval, tänker jag i första hand på de val man gör som myndig person. Att jag måste ta ansvar för dem, och förstå att sådant liv som jag fått är avhängigt av de val jag gjort. Jag kan naturligtvis ångra en massa val, men jag kan inte förneka dem. Och då borde jag inte heller låta bitterheten få tillträde. Jag måste acceptera att det liv jag fått beror framför allt på mig själv, oavsett om det är gott eller inte.

    Synd att vi bara har ett liv. Jag tror att vi äldre har samlat på oss massor av kunskaper, klokhet och vishet och skulle kunna ordna ett väldigt bra liv för oss, om vi fick göra om det. Ibland undrar jag varför visheten kommer så sent och vad det är för mening med livet när jag inte blir klok förrän det nästan är för sent!

  3. IngriaIngria Inläggsförfattare

    Det tror jag inte på. Jag är helt övertygad om att jag skulle använda alla de erfarenheter och den kunskap jag skaffat mig under åren till att försöka få ett liv som står i samklang med mina önskningar och mina drömmar. Om jag sedan lyckas är en annan sak, men jag skulle definitivt använda mig av det jag fått i det tidigare livet. Jag har mycket svårt att förstå varför man skulle göra om sina misstag, om man är medveten om dem. Sådant tänkande skulle innebära att vi på intet vis kan styra våra liv. Men det kan vi!

  4. Elvira37Elvira37

    Är det inte bara en illusion att vi styr våra liv? Ingria, jag tror att vi kommer att få mycket nytta av vad vi lärt oss i det här livet och på så sätt slipper att göra samma misstag, men säkert kommer vi fortsätta att göra andra misstag för att bli mera medvetna och medvetandet dör inte och inte livet heller. Vi övergår bara till en annan form och en för oss annan verklighet.
    Det mesta vi råkar ut för är en slump, men slumpen är ingen tillfällighet. Men visst måste vi ta konsekvenserna av vårt handlande för att lära oss något i livet. Så tror jag…

  5. TatluserTatluser

    Som vi alla vet, hur starten i livet blir har så många avgörande faktorer om och när självständiga val kan göras, vilket även i många sammanhang påverkar möjligheten till framtida val. Det är inte alltid man har fritt val, mitt liv var fram till slutet av tonåren hårt styrt av min fosterfar, min önskan var att får fortsätta studera när jag var i trettonårsåldern och den sexåriga folkskolan var avslutad, men det kunde det inte bli tal om jag skulle lära mig ta hand om gården och gifta mig var det bestämt. – Först vid sexton års ålder fick jag kontakt med barnavårdskonsulenten (som förmedlat mig till fosterfamiljen när jag var fyra år), då fick jag möjligheter studera på högskolor och därefter försörja mig, då först i den situationen kunde jag göra egna val som fanns möjliga, men jag missade en rejäl lärarledd grundutbildning dessförinnan mellan folkskolan och högskolan eftersom jag var tvungen med fostermors hemliga medverkan läsa via brevstudier och studierna skedde givetvis i hemlighet så fosterfar inte skulle stoppa det, hans eviga upprepning var ”flecker” behöver inte läsa.

  6. IngriaIngria Inläggsförfattare

    Intressant det du skrivet, och kanske lite motsägelsefullt också. Att föräldrarna styr och jag låter mig styras är nog en överlevnadsinstinkt. Som nyfödd/litet barn vet jag att jag inte skulle klara mig utan att bli styrd. Sen vill man förstås mer och mer överta kommandot.

    Jag tror ändå att vi skulle göra färre misstag om vi fick leva om våra liv. För en del av vårt lärande om/av misstag vi gör inkluderar själva tanken att vi faktiskt kan göra misstag, och det är ett lärande i sig som vi har nytta av om vi får en ny chans. Sen skriver du att varken medvetandet eller livet dör. Hur det är med livet i stort (inte speciellt betr mitt liv) vet vi ju inte. Mänskligheten kan dö ut om vi inte dessförinnan får asyl på annan planet. Men även om vi dör ut, så kan ju liv finnas på andra platser i rymden, och så måtto dör inte livet. När det gäller medvetandet vet vi ju heller hur det verkligen är. Jag skulle nog gilla att mitt medvetande inte dör, men hur det skulle gå till har jag inga förslag om. Har du, Elvira?

  7. IngriaIngria Inläggsförfattare

    Ja, livet såg annorlunda ut när vi var unga, Tatluser (Intressant signatur du har!). Idag tror jag inte ungdomar går med på att bli så styrda. Dels är de mer självständiga än vad vi var, dels tror jag det idag är lättare att hitta en person som kan hjälpa dem. Det fanns sådana personer också tidigare men de var sällsynta. Mina syskon och jag hade en sådan. Han övertalade vår far att låta oss studera och han hjälpte oss ekonomiskt med studierna. Men vi hade tur.

  8. TatluserTatluser

    Även i vuxen ålder finns det ibland hinder som man inte styr över när man ska göra sina val. Livet är inte helt valfritt.
    Resultat har alltid haft betydelse för mig, läs det baklänges.

  9. DidaniaDidania

    Göra fel och göra rätt?
    Även de mindre lyckade valen gav kanske erfarenheter som hjälpte mig vidare fram.
    Vi kan aldrig överblicka alla konsekvenser av våra ”val” – och vi väljer ju utifrån den medvetenhet vi har just då.
    Jag ser nog hela livet som en skolgång där vi hela tiden har möjlighet att växa och utvecklas.
    Därför är det en gåva att bli gammal – även om jag tycker som Ingri att det är konstigt att livet snart skall ta slut – när man äntligen har kommit fram till att kanske förstå lite mera?

  10. vetgirigvetgirig

    Det var en kolossal respons Du Ingria får på Dina inlägg, jag misstänker att Du har en gedigen journalistutbildning, utöver ett medfött stort intellekt. Är Du ”månne” lejd att sätta sprätt på oss gamlingar i ”Silver”?
    Beträffande fritt val här i livet, så styrs det väldigt mycket av graden av självförtroende i ungdomen. I mitt fall var det så dåligt att jag valde Tegelmästarskola och inte KTH.
    Dessutom valde jag också tablettmissbruk, som hämmade mig i mer än ett fyrtiotal år.
    Men ,ändå, jag gav mina barn, alla fyra akademisk utbildning.
    Och får vara glad att det inte gick fullständigt åt ”helvete”!

  11. IngriaIngria Inläggsförfattare

    Nähä, du Vetgirig, lejd är jag inte! Vilken idé du fått! Däremot kan du ju läsa i min presentationstext att jag är författare. Men framför allt är jag intresserad av filosofiska spörsmål och tycker att jag får alldeles för lite av det i min vardag. Det är för mycket av barnbarn och vardagspyssel omkring mig. Inget fel på sådant, men jag behöver annat också och tar väl chansen när jag får. Har man blivit 77 år, så är det viktigaste inte vad man ska äta till lunch. Håller definitivt med Didania att det är för galet att man måste säga farväl till detta liv när man väl har börjat förstå det lite grann. Hälsar Ingria.

  12. vetgirigvetgirig

    Jag har skrivit en självbiografi och en ”fiktionbok” om klimat och natur, med mycket sanning i. Kan därför titulera mig författare. Men gör det ej.
    Funderar mycket över varför vår jord tycks ha nått världs ende på så kort tid, som de sista hundra åren.

  13. IngriaIngria Inläggsförfattare

    Vore intressant att få veta vad du menar med att vår jord nått världs ände. Beträffande författare eller ej, så handlar det kanske om hur aktuellt skrivandet är här och nu. För mig är skrivandet en daglig syssla och med fem böcker bakom mig känns det rätt okej, inte att titulera mig som författare, men ändå att uttrycka att skrivandet är en födkrok, om än långt ifrån den största.

  14. IngriaIngria Inläggsförfattare

    Att livet är en resa i lärdom blir många av oss medvetna om allteftersom åren går. Huruvida vi sen lever ett eller flera liv är för mig en helt öppen fråga, inget jag vågar uttala mig om. Jag kan ha en önskan om det, men jag har faktiskt ingen aning. Inte ens regressionshypnos kan övertyga mig, trots att jag vet att sådan finns och prövats. För mig är hjärnan så oerhört komplex, att den kan få oss att uppleva många saker som vi skapar oss föreställningar om som kan vara både sanna, falska eller missledande. En del är helt övertygade om att nära-döden-upplevelser är upplevelser bortom döden, medan andra menar att det är hjärnans spel med oss innan den slocknar.

    Att tro är inte att veta, även om de starkt religiösa säger sig veta. Att tro för mig är att ana. Kanske är det så, kanske är det helt annorlunda.

  15. TatluserTatluser

    Men ett är säkert liv består av energier och frågan är, vad är det som gör att rymdsystemets energi skapat/skapar liv? Trots hjärnans utveckling har ingen hjärna ännu givit oss svar på frågan, vi har fått så mycket kunskap om systemetets alla nivåer, växtriket, djurriket m.m. och vad finns utanför alla universum och vad som ytterst styr det hela har vi ännu inget svar på.

  16. IngriaIngria Inläggsförfattare

    Rymden är ett otroligt spännande område. När jag var barn bodde jag i en skog och på kvällarna gick min stora syster och jag för att hämta mjölk i en gård 500-600 m bort. Stjärnklara nätter stod vi fascinerade ute på grusvägen och bara fantiserade om vad det var vi såg. Intresset för rymden blev kvar i mig och en av de underbaraste böcker jag läst är Ulf Danielssons bok Stjärnor och äpplen som faller. Den har jag läst flera gånger och fast jag inte alls förstår allting i den blir jag lika fångad varje gång.

  17. vetgirigvetgirig

    Måste vi veta allt, och måste vi tro att vi är någon sorts universiell intelligens skapade att så småningom styra och kunna allt om allt?
    För min del så håller jag med Lars Hårds pappa som sade att människan inte ens är värd så mycket som en flugskit.
    Förresten Ingria har Du läst något av den tyske författaren Erich von Dänicken. Till exempel boken ”tillbaka till stjärnorna”? Oj vad han har blivit hånad. Eller boken ”tillbaka till naturen” av den franske författaren Dumas? Förlåt Rousseau! Hånad även han.
    Dina inlägg är mitt i prick i min intressesfär.

  18. IngriaIngria Inläggsförfattare

    Jag undrar om det inte ligger i människans natur att vilja ha svar. Samtidigt tycker jag också att vi bara är små lortar i det stora hela, men vi är vetgiriga lortar. Sen tycker jag det är rätt okej att vi inte har svar på allt nu, men svaren kommer ju successivt och om 100 år har människan förmodligen svar som idag fattas henne. Svaren som inte finns idag ryms i mystiken och den är lockande, åtminstone på mig.

    Jag känner till von Dänicken men har en svag bild av hans tankar. Läsvärd?

  19. vetgirigvetgirig

    Något har Du säkert att komma med Ingria. Någon enda liten kommentar till mitt inlägg om Jordens snabba förfall kontra den mycket snabbt växande terrorismen. Mothugg är givande!

  20. IngriaIngria Inläggsförfattare

    Jordens snabba förfall kontra den mycket snabbt växande terrorismen. Vet inte om du skrivit så mycket om det. Båda sakerna är oroande, om de nu skulle vara helt sanna. Vari består jordens snabba förfall, enligt dig, Vet girig? Det görs mycket gott i världen också, överallt. Inte håller vi väl på att nermontera vår värld? Det finns visserligen tokar som inte tror att vi alls skadar vår jord och menar att t ex klimatförändringar alltid förekommit. En gång blomstrade Antarktis. Och det är helt rätt. Men att människor i Kina måste ha ansiktsmask när de är ute i ”friska” luften och att den ryska staden Tjeljabinsk till vissa delar mest består av rök, industriruiner och förfall har föga med eonernas klimatförändringar att göra. Det är vi som här och nu förstör vår vackra jord. I så måtto kan jag hålla med dig om jordens förfall. Men jorden är stor och vi har så många fungerande projekt och kloka människor också.

    Och så det där med terrorismen. Ökande, ja. Snabbt växande? Nja. Rakka har fallit och Mosul tagits tillbaka. Tyvärr har terrorismen flyttat till Europa och det är nytt. Men terrorn har funnits i Afghanistan i decennier, liksom i Pakistan, Kongo, Angola … Det har lugnat ner sig inom IRA, ETA och i Tjetjenien. Terrorn böljar i världen. Tänk om man vore Gud och kunde säga stopp en gång för alla. Men människan har nu fått en fri vilja. Viljan att göra gott eller ont. Viljan att få makt eller att dela makten. Viljan att ge eller att ta. Ser du någon lösning?

  21. vetgirigvetgirig

    Tycker Du inte att det är oroande att världshaven är så bemängda med plastsopor att en del fiskbestånd är hotade? Plast soporna sönderdelas till ”pyttesmå” partiklar som fisk får i sig. Den syreproducerande regnskogen, som också tar hand om koldioxiden, har minskat från sexton procent till cirka sex procent, och det på skrämmande kort tid.
    Nej jag har inte skrivit något om koppling mellan miljöförstöring och växande terrorism, men gör jag inte det nu?

  22. IngriaIngria Inläggsförfattare

    Ursäkta Vet-girig, det var inte meningen! Förmodligen kan man koppla miljöförstöringen med terrorismen, även om jag just nu inte ser perspektiven. Man kan naturligtvis se terroristers raserande av stora delar av Syrien som ren miljöförstöring, men naturligtvis finns det många som menar att det inte är ett verk av terrorister. Vi ser ju inte med samma glasögon allesammans!

  23. Elvira37Elvira37

    Har trott att detta är en ”sluten” förening, där det man skriver bara kan läsas av de som är med i föreningen, men så är det ju inte. Jag kan bara inte svara på inläggen om jag inte är medlem och loggar in. Detta gör att jag inte vill diskutera allvarliga och viktiga frågor här. Tittar in ibland och läser kanske! Detta borde kanske inte skrivas här, men eftersom det är en av de trådar jag följt, så passar jag på att tacka för alla synpunkter.

  24. IngriaIngria Inläggsförfattare

    Jag har nog också fattat det som att just de som är inloggade på Silvergenerationen kan läsa och svara på en blogg. Naturligtvis innebär det att man inte kan skriva vad som helst. Jag påminner mig då och då Carl Snoilskys kloka ord: Jag torgför ej mitt hjärtas lust och kval, att skrynklas ner av obekanta händer. Lever nog själv rätt mycket i enlighet med de orden. Men att diskutera livsfrågor är viktigt, och man kan alltid välja vad man vill lägga ut till beskådan eller behålla inom sig. Vilket inte alls hindrar att jag ibland önskar att jag hellre hade mina samtalspartners framför mig. En kontakt via nätet kan aldrig bli lika givande som en öga-mot-öga-kontakt, men dock givande.

  25. vetgirigvetgirig

    Jag är inte det minsta rädd för att torgföra mina åsikter om till exempel vårt sätt att förstöra miljön på vår Jord. Bevisligen har vi intelligenta åstadkommit denna förstörelse, och för mig får hur många som helst läsa om det. Att bli idiotförklarad av en del , rör mig inte i ryggen. Förhoppningsvis kan de åsikterna väcka opinion.

  26. TatluserTatluser

    När jag såg det där bindestrecket mellan vet och girig såg det för mig ut som ett lätt skämt. – När jag var i tio- tolvårsålder sade man ofta att jag var vetgirig när jag hade frågor och lade mig i samtalen som mostrar och fastrar höll på med när vi var samlade till släktkalasen, numera kallar jag det själv för nyfikenhet. Att vara nyfiken alternativt girigt vilja veta mera brukar vara positivt stimulerande inte minst inte minst för hjärncellerna.

  27. IngriaIngria Inläggsförfattare

    Vetgirig är en väldigt bra signatur. Vi borde alla vara vetgiriga! Fick för ungefär ett år sedan en film om ”allt det som är lögn beträffande människans miljöpåverkan”. Den som visade mig filmen trodde helt på den och det gick inte att föra ett samtal om alternativa sätt att se. Det kändes som att tala till en vägg. Den personen borde ha varit mera vetgirig, men hen menade att hen redan visste, alltså behövde inte mera vetas. Vad gör vi med sådana människor? Hur säkra vi än är på något bör vi låta ett litet fönster stå öppet för en annan sanning eller åtminstone för ett annat perspektiv.

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen