Om "Ingria"

Jag är en kvinna, född fyrtio, bosatt i Östergötland. Arbetar med integration. Har varit god man i två år och har kurser i svenska. Är medlem i IM (Individuell Människohjälp) sedan många år och håller i ett integrationsprojekt där. Har sedan pensioneringen skrivit fem böcker, bland annat om Ryssland, att vara gammal, om livets värden och om integration. Läser mycket. Hoppas kunna får några goda vänner via Silvergenerationen. Med bästa hälsning från Ingria

Drivkraft

Skrevs 2018-02-02, 18:46 av Ingria

Egentligen vet jag inte riktigt hur det här med bloggen fungerar. Är så pass ny på Silvergen. Hur som helst, varför inte testa?

Det finns så många ämnen som fascinerar mig. Helst skulle jag vilja sitta med en grupp och prata, men kanske går det att samtala  också i en blogg. Ett ämne som ofta återkommer för mig är drivkraft.  Jag tycker det ordet följer människan från vagga till grav. Det behövs drivkraft för att leva och jag tänker att vi ständigt bär  den kraften inom oss. Men vi kan också få drivkraft utifrån. Jag har i två år varit god man för en afghansk pojke. Det går inte att undgå funderingar på vad som driver människor från andra länder att lämna allt. Visst: Ingen vill dö, och alla hoppas vi på något bättre. Ändå tänker jag att det måste vara en så stark kraft som får dem att ta steget. Att våga sätta sig i en liten båt med kanske 100 personer fast båten är tänkt för 50. Att veta att man kan dö, men ändå vilja göra det! Jag undrar om min egen drivkraft skulle räcka till det detta. Sen kommer man till ett land som egentligen inte vill ha en, och drivkraften måste åter hittas, nu för kampen att stanna. Min unge myndling kom till ett stadium då kraften tog slut. Han försökte ta sitt liv men räddades. Då var det andras drivkraft som måste föra honom tillbaka till livet, ge honom hoppet tillbaka.

Så jag tänker att jag livet igenom, både måste ta i anspråk min egen drivkraft, men också kunna lita på att andra är villiga att använda sin. Vår drivkraft får oss att ta fantastiska initiativ rörande vårt eget liv. En del av oss är djärva i att utnyttja sin kraft, andra mer försiktiga. Men vi har alla den här kraften inom oss. Hur medvetna är vi om den? Inser vi vad den gör med oss? Och vad vi kan göra med den? / Ingria

Kommentarer

  1. gunillago

    Du har säkert rätt i att något allvarligt får människor från ett så avlägset land som Afghanistan att fly. Det handlar säkert om liv eller död. Varför till just Sverige?

  2. vetgirigvetgirig

    Varför just Sverige? Alla de som vill rymma från sitt land på grund av dödshot eller förtryck, vet med säkerhet om vilka länder som är mest emottagarvänliga, var så säker! Och vi i Sverige bör vara stolta över att ha fått ett sådant epitet. Rent ”taskigt” är det att många länder inom EU åker ”snålskjuts” på till exempel Tyskland och Sverige.

  3. IngriaIngria Inläggsförfattare

    De flesta ungdomar som kommer från Afghanistan har kommit via smugglare, eller låt oss säga med någon som mot betalning, var villig att ta dem ut från landet. När man sen väl kom till Europa, för det var där man trodde att möjligheterna fanns, fick man under 2015 gång på gång höra att Sverige och Tyskland var bäst just för de unga ensamkommande. Därför avslutade smugglaren sitt uppdrag genom att lämna den han mot betalning åtagit sig att rädda, i något av de länderna. Därefter var det den unges egen drivkraft som måste frigöras.

  4. vetgirigvetgirig

    En utav mina döttrar och hennes man är ”gode män” åt en Afgansk pojke. Har varit det ett par år. Har för mig att det är rent ideellt. Dessa ”grabbar är i regel klipska och väluppfostrade, men behöver en ny ”mamma och pappa” för att inlemmas på rätt sätt i den västerländska världen.

  5. IngriaIngria Inläggsförfattare

    Min uppfattning är att just de afghanska ungdomarna har en stark drivkraft inom sig. De vet vad de vill och strävar mot det. Väldigt få av dem använder sin drivkraft fel, dvs mot oegentligheter. Jag har en afghansk tjej i språkundervisning hemma och har tidigare haft ytterligare en under något år. Är djupt imponerad av den kraft som finns hos dessa unga kvinnor. Vi behöver de här ungdomarna i landet. Den ena tjejen läser för att bli advokat och jag är övertygad om att hon kommer att tillföra Sverige oerhört mycket av värde.

  6. TatluserTatluser

    Nyligen läste vi i vår läsecirkel boken Swede Hollow av Ola Larsmo den beskriver verkligen så många känslor individen upplever i främmande miljö och om vad som väntar om hörnet, katastrof eller lycka och vad är lycka, nog är det väl mera än enbart mat och tak över huvudet. Och varför är människorna ända in i nuvarande fjärde leden så nyfikna på deras förfäders ”gamla” land. – Frågan är vad strävar människan efter, lycka kanske någon tänker, men vet man när man söker, vad är lycka?

  7. IngriaIngria Inläggsförfattare

    Jag tycker det är svårt att tänka hur livet kan fortsätta utan mig. Jag kan ju bara tänka den tanken på den här sidan om döden, men tanken att jag inte finns gäller ju inte den här sidan. Så för mig blir det knepigt. Att tänka att jag finns kvar i någon form av energi och kan betrakta det som sker på livssidan, är för mig också en märklig tanke. Vi är ju en del av evolutionen och i så fall borde andra arter av evolutionen också omfattas av denna energi. Varför bara vi?

  8. PaulThomasPaulThomas

    Drivkraften hos människan kan växa till nästan obändig styrka. Jag har träffat många invandrade människor som visat stor godhet. Med sitt milda sinne tycks de inte visa smärta trots riktat hat från vissa kretsar.
    I mitt eget fall så flydde mina farföräldrar från Ryssland. Först hamnade de i Saarområdet i västra Tyskland. Där fick farmor träna på våra skrivtecken i grannarnas lästa tidningar. Dessutom var det oerhört mycket annat som hon fick lära sig. Lagom då hon började fatta det tyska språket var det dags att lämna landet. De kom då till Sverige, far cirka 5 år gammal. Men farmor blev en riktigt duktig husmor (som ung kunde hon nätt & jämnt koka te). Farfar försvann tyvärr i ett tidigt skede, fängslades och var aldrig med till Saar. Familjen bestod av farmor, tre döttrar och far min.

  9. IngriaIngria Inläggsförfattare

    Intressant historia du har, PT. Min släkt kommer också från Ryssland men senare. Vi lämnade landet när jag var tre år, under kriget. Jag har många gånger tänkt på den drivkraft som fick mina föräldrar att bryta upp och starta nytt. De talade sällan om sitt liv i öst, men jag tror det påverkade dem hela livet. Saknad kan vara förödande för kraften att gå vidare, men så finns ju hoppet som motvikt. Hoppet om att barnen ska få det bättre, hoppet om att en dag kanske kunna återvända. Jag har ju inte behövt tampas med sådant, men jag kan känna stark solidaritet med mina unga afghanska vänner som idag kämpar både med saknaden och hoppet. Min myndling tappade hoppet totalt när han skrevs upp i ålder och försökte ta sitt liv, men så fick han en liten livståt att ta tag i.

  10. DidaniaDidania

    Det sorgligaste jag vet, är att höra om ungdomar som tar sitt liv.
    Vi som är gamla vet ju att det alltid finns nya dörrar, nya möjligheter – men så klart man måste ha drivkraften att kunna öppna dessa nya dörrar.
    Genom ett långt liv förändras drivkraften – i olika perioder behövs speciella -som ändrar sig allt efter behov.
    Att ge till andra – att behövas, tror jag är en grundläggande källa till lycka och livslust.

  11. vetgirigvetgirig

    Är Ni så säkra på att Darwins evolution styr precis allt?
    Jag är inte religiös mer än i en bemärkelse. Jag är övertygad om att en översinnlig makt har hjälpt Darwin i hans påstådda evolution. En Arkitekt större och intelligentare än vad vi förstår.
    Tänk bara på den encelliga amöban som kröp upp ur havet, och att den sedan utvecklades till den superintelligenta Homo Sapiens Sapiens med en energidriven själ.
    Eller tänk på de skalbaggar i Patagonien som kunde flyga för hundra år sedan. Vindarna från Anderna ökade i styrka kolossalt och skalbaggarna följde med ut i södra ishavet. Skalbaggarnas vingar tillbakabildades på mindre än hundra år, och de får finna sig i att hålla sig på marken i Patagonien. Den omvandlingen år en aning för snabb för att vara enbart utav Darwins evolutionära klass. Tror då jag! Men jag är en Amatör!!

  12. bebebebe

    Många av oss har nog en drivkraft inom oss. Något större än oss själva som kan slå till medan vi själva står bredvid i skräck och undran. Och ibland i förvånad tacksamhet.

  13. TatluserTatluser

    Själv har jag varit med om några upplevelser som i vissa delar känts oförklarliga, men vi får inte glömma att det finns energier som går genom allt som neutriner, de strömmar oupphörligt genom allt och numera vet man att de har energiladdning och finns i tre olika typer. Eftersom de bär laddning skulle det inte förvåna mig om forskarna så småningom kan se hur dessa laddade neutriner fångar upp minnessignaler från levande varelsers laddningar och för det vidare till andra, snart kanske man vet, det finns så mycket i vår så otroligt komplicerade tillvaro som går igen i allt. Tänk bara på en för oss så självklar sak som allt liv som slocknar när sommarsolen vandrar mot vinter och vaknar när vårsolen tittar fram.

  14. IngriaIngria Inläggsförfattare

    Jag är oerhört fascinerad av rymden och vetenskapen om den och om människan. Har fler än en gång undrat varför det blev något när det ju faktiskt kunde ha blivit/varit intet. Men nu blev det något och detta något har sen fortsätt utvecklas. Det är svårt att komma förbli evolutionen, enligt mitt sätt att se och tänka. Men sen finns också mysteriet i vår värld, det har jag aldrig förnekat. Tvärtom har jag fascinerats av att det finns saker som inte går att förstå. Som barn ville jag veta hur långt man kan räkna, började räkna och det tog aldrig slut. Det gick alltid att lägga till en siffra till. Och var slutar universum ville jag också veta. Barnsliga frågor som är lika aktuella nu när jag är 77 år. Nej, vetenskapen har inte alla svaren, men många av de svar vi idag har, har växt fram genom vår egen mänskliga korta evolution. Så visst kommer vi att ha fler svar om 100 år, men kommer vi någonsin att ha alla svaren? Mysteriet lever ju sitt eget liv, vid sidan av både tro och vetenskap och jag är inte säker på att det släpper ifrån sig sina svar ens om 100 år. – Och drivkraften till det som finns utanför vår egen lilla kraft? Vad är den? Var finns den? Hur ser den ut?

  15. vetgirigvetgirig

    Det sägs att människans drivkraft kan få henne att tåla vilka påfrestningar som helst. Jag tror dock att detta motsägs av de massor av soldater som blivit mentala invalider under de moderna krigen det sista århundradet. Människosjälen tål absolut inte vad som helst!
    Hur ska vi kunna veta vad som lagrats innanför pannbenet på de värst drabbade ungdomar och flyktingar som kommit hit?

  16. GerdGerd

    Himla körigt i februari då ett tjugotal växter ska vara omplanterade då jag har födelsedag i slutet av månaden. 25 liter jord går det åt. Vanan uppstod förstås när växterna ser lite molokna ut den mörka årstiden och när de hämtat sig efter burdus omplantering kommer vårens ljus med sin välgörande drivkraft.
    Gerd igen:ber om överseende med att jag trodde drivkraft i första hand skulle gälla naturen!

  17. AmandaAmanda

    Nej, människosjälen tål inte vad som helst. Vi får hjälpa varandra. Tycker det är bra att självmorden har blivit uppmärksammade. Livet går upp och ner, vi som blivit så här gamla vet det.

  18. IngriaIngria Inläggsförfattare

    Ja, vi som blivit så här gamla vet mera om livet. Jag gillar att vara 77 år, och jag känner att jag fortfarande har mycket som driver mig framåt. Men det jag inte kan förlika mig med är, att man som 77-åring inte självklart räknas med i sammanhang där man förut varit självklar. Och då ställer sig en fråga inför åtminstone mig: Är det just för att jag anses för gammal? Eller är det för att andra vill göra sina egna erfarenheter, sina egna upptäckter, sina egna misstag och detta leder till att de inte vill ha med någon som har levt länge och kanske har en del svar, på frågor som man vill ”sköta själv”. Jag hamnar ibland i situationer där jag väljer att tiga, även då jag tror mig ha något väsentligt att säga. Är det ett dilemma som hör till äldrelivet?

  19. DidaniaDidania

    Det är viktigt, vad Ingria pekar på – att vi inte tar till vara äldre och gamlas stora erfarenheter av livet.
    Även om man ibland talar utifrån egen erfarenhet – kan det vara svårt för omgivningen att ta till sig som kunskap.
    Kanske är det en evig upprepning som fortgår – generationer som inte vill lyssna ”bakut” – men vill göra sina egna upptäckter – innehållande fel och missgrep – som varje generation får göra?
    Överhuvudtaget är lyssnandets konst eftersatt, tycker jag.

  20. vetgirigvetgirig

    Du Gerd, Du fick till en mycket snygg vinkling av detta med drivkraft, den som nästan alla lät sig luras upp på läktaren av. Du vinklade tillbaka oss med att peka på drivkraften som finns i ett frö eller kärna, när den kommer i kontakt med jord som innehåller allt livgivande för fortsatt liv i form av blommor och växter.
    Den drivkraften är betydligt starkare än den som finns i oss människor. Tror då jag som gammal bonde!

  21. TatluserTatluser

    Både du Gerd och du Vetgirig väcker tankarna kring drivkraftens närvaro i naturen, inte att förglömma att vi är en del av naturen som ger oss förutsättningarna för liv, fanns inte naturen med haven, jorden, växternas syreomsättning och dess energi som förser oss med vår organisms energi då fanns inte vi, inte heller något annat liv. – Man kan fundera över vad meningen är med allt detta liv, vad syftar det till alla livscykler.

  22. vetgirigvetgirig

    För sex-åtta tusen år sedan byggdes Mezzopotamien upp till ett starkt rike. Massor av byggare tarvade massor av mat. Det gjorde det svårt för kvinnorna som hukande fick plocka varje moget korn från marken. Redan då fanns tillräckligt intelligenta agrara forskare som kunde manipulera säden att behålla de mogna kornen i ax och vippor. Och då minskade arbetsbördan för kvinnorna. De fick det betydligt lättare för att mätta
    byggkadern. Kanske kan man säga att evolutionen hade ett finger med i spelet, för att skapa dessa forntida Ulltuna och Svalöv-forskare?Eller också hjälpte han där uppe till?

  23. IngriaIngria Inläggsförfattare

    Det heter ju att nöden har ingen lag. I utsatta situationer förmår människan mycket mer än hon tror sig förmå. Det finns många exempel på det. Ett intressant perspektiv på detta med drivkraft är, i vad mån vi använder den till att göra gott eller ont. Jag tror att kanske varje människa gärna tänker att hon vill vara en god kraft i samhället. Samtidigt ser vi ju exempel på när någons drivkraft leder till andra människors olycka. Ta Syrien och Afghanistan som exempel: Så många olika drivkrafter som där används till förödande saker! Du, Gerd, skriver om naturens drivkraft. Den känns så oskyldig och man blir nästan rörd av maskrosorna som tränger igenom asfalt. Ja, vi är beroende av naturen men vi värnar den inte som vi bör. En gång för många år sedan läste jag en artikel om att naturen en dag kommer att få nog och slår tillbaka. Kanske är vi redan där?

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen