Om "Ingria"

Jag är en kvinna, född fyrtio, bosatt i Östergötland. Arbetar med integration. Har varit god man i två år och har kurser i svenska. Är medlem i IM (Individuell Människohjälp) sedan många år och håller i ett integrationsprojekt där. Har sedan pensioneringen skrivit fem böcker, bland annat om Ryssland, att vara gammal, om livets värden och om integration. Läser mycket. Hoppas kunna får några goda vänner via Silvergenerationen. Med bästa hälsning från Ingria

De kom och än sen då?

Skrevs 2018-02-14, 23:23 av Ingria

Vågar jag verkligen starta en tråd om flyktingskap och integration? Har vi inte redan diskuterat det ”till förbannelse”? Men varför känner jag min likväl så rådvill? Varför tänker jag så mycket på vad vi ska göra med dessa människor som lämnade allt för att söka sig ett bättre liv. Kanske ett värdigare liv, och ett rikare liv, men framför allt ett liv utan död. Och det var många som kom hit. 163 000 var de visst 2015 och över 30 000 var barn utan föräldrar. Nu är inte alla kvar, vi har skickat tillbaka en hel del av dem, och idag räknar vi inte längre de asylsökande i hundratusental. Men de flesta från 2015 är trots allt kvar och deras vistelse här skapar frågor. Låt mig få uttrycka några av mina?

1) I medierna sägs det att Sverige behöver cirka 100 000 nya arbetare varje år. Till vården, skolan, polisen, industrin, handeln … De arbetslösa vi idag har räcker inte till. Vore det då inte bra att låta fler få stanna. Utbilda dem, använda dem som arbetskraft i stället för att till varje pris skicka tillbaka dem?

2) Hur kommer det sig att nästan alla ensamkommande barn skrivs upp i ålder? Jag har i två år varit god man för en kille som ser ut som 14-15 år, och själv säger att han är 16. Nej, 18 säger Migrationsverket med stöd av Medicinalstyrelsen. Killen kan inte förstå det. Varför skulle hans föräldrar ha ljugit när de år för år berättade hur gammal han var? Som 13-årig började han försörja familjen. Det hade varit en klar fördel för föräldrarna om han varit 17-18. Då hade han dragit hem mera pengar. Jag vet. Det finns de som ljugit om sin ålder, helt klart. Men varför skriver man upp nästan alla, hur barnsliga de än ser ut? Är svaret verkligen: Det är en politisk åldersuppskrivning. För år man 18 kan man utvisas.

3) I teve får vi reportage om att 30 personer här, och 40 personer där, har dödats i terrorattacker av något slag. Nästan dagligen kommer rapporterna. Likafullt utvisar vi dessa ”barn-vuxna”. Det går att flyga till Kabul och det går att bo på annan ort än där.  Men själva aktar vi oss för att åka dit eller att arbeta där. Varför skickar vi då dit av de inhemska?

4 Kriminaliteten ökar med de utlandsfödda. Förmodligen är det helt rätt. En mycket stor del av de intagna i fängelser och personer som ställs inför domstol kommer från annat land. Men varför väljer så många av oss tro att utlandsfödda i gemen sannolikt kommer att bli föremål för kriminalvården?

5 Vad menar vi med integration? Hur svenska ska de bli, de här utlandsfödda? Vad är rimligt att de får behålla av sin kultur? Integration i min modell betyder att 1+1=3. Vi är alltså också en del i integrationen, men vilka integrationsinsatser krävs av oss som redan bor här?

Detta är några av mina frågor. Jag skulle så gärna vilja få dem belysta, för de är så komplexa. Så hjälp mig. Ber Ingria

Kommentarer

  1. gunillago

    För det första är ju detta inte ett USA, med över 200 miljoner invånare på en kontinent. Det är ju inte så konstigt, väl, att människor är tagna med överraskning?

    För det andra är kriminella gäng av utländsk börd de som begår flest gruppvåldtäkter. Svenska unga kvinnor idag är räddare än för 10-15 år sedan, även om trenden visade på en ökande frekvens.
    Kriminella gäng binder upp killar som kommer till sig på olika vis.

    För det tredje så sägs ju dessa unga killar som kommer undersökas medicinskt för att fastställa åldern. Man tittar på utveckling av skelett och andra funktioner på kroppen.
    (För min del tycker jag att alla unga killar ser yngre ut än vad de är. ;) )

    För det fjärde var svenskarna för en 20 år sedan ca 8 miljoner. Idag är vi 10 och få svenska familjer födde tidigare fler barn än 3. Vi var vana vid barnbegränsning. Något som genom efterkrigsåren gett ett välstånd.
    Förmodar att du också känner till att det har blivit mycket ont om bostäder?

    Min gissning att detta har betytt mycket.

  2. IngriaIngria Inläggsförfattare

    Tack för synpunktera, Gunillago. Det vore gärna intressant att veta hur många invandrare Sverige procentuellt i förhållande till folkmängden tog in 2015-2016, jämfört med USA. Då hade ju Trump ännu inte kommit till Vita huset, och jag skulle kunna tänka mig att deras invandringskvot handlade om miljoner, men jag vet faktiskt inte.

    De kriminella gängen måste bort, helt klart. Men det är ändå förhållandevis en liten procent av de nyanlända/nya svenskarna som tillhör dem. Ska vi ändå tillämpa en kollektiv bestraffning?

    Flera inom medicinalverket har hoppat av åldersbestämningarna med motiveringen att de inte är tillförlitliga. Man har slutat åldersbestämma flickor. Jag tror att kroppen kan vara mogen som en 18-åring trots att mina faktiska år bara är 16-17, precis det som gäller för flickor som kan få bröst och mens vid 11-12-årsåldern.

    Det kan ligga något i det du skriver att välfärden hotas. Men välfärd är något relativt. Jämför vi t ex Rysslands välfärd med vår (jag har arbetat därborta) så ligger den långt under gemene mans välfärd i Sverige. Sen skulle jag inte ha något emot att befolka de delar av Sverige som idag hotas av ödeliggande. Och det är inte bara Norrlandskommunerna! Tycker Ingria

  3. gunillago

    Ingria, detta är knepiga frågor. För min del är jag inte på något vis emot människor som flytt och söker en fristad. Försökte bara spåna ihop en karta över vad dessa senare mängder ensamkommande möts av. Minns när mina syskonbarn i Södertälje i skolan mötte nykomna syrianer i skolorna på 80/90-talet. Ett jätteproblem med söner i dessa familjer med en kvinnosyn som ledde till bråk och mobbing. Syrianerna kom på 70-talet när hela byar flytt och slängt sina pass efter att ha sökt uppehållstillstånd i Tyskland.
    Söner som fick ta ansvar för sina systrar och vars mödrar knappast kom utanför hemmets dörrar, än mindre lärde sig språket eller tog del i vår kultur.
    En manskultur som fortfarande präglar dessa områden.

    Aha, så den sk ”medicinska bedömningen” och åldersbestämningen funkar inte? Där har jag inte följt med.
    Assimileringen av ensamkommande måste vara en knepig sak. Hur kommer det sig att de kunnat ta sig hit? Måste varit knepigt, dyrt och riskfyllt. Hur tog sig din skyddsling till Sverige?
    Många flyktingar har placerats i kommuner i norr och andra ställen, men tar sig snabbt ner till storstäderna igen. Flera boenden har ju också varit utsatta för vandalism.
    Hur kommer det sig att du undrar över dessa frågor? Du verkar ju väldigt insatt..

  4. DidaniaDidania

    Otroligt svårt måste det vara att sitta och sortera människor som på migrationsverket.

    Personligen tycker jag man skulle ha prioriterat kvinnor och barn – då tror jag att fördelarna vid invandring hade övervägt.

  5. Elvira37Elvira37

    Min erfarenhet är att invandrade pojkar ofta ser äldre ut än de är – just för att de tidigt har fått tagit vuxenansvar och dessutom tycks mogna fortare än svenska ungdomar. Visst vore det lugnare med kvinnor och barn, men männen har många gånger kommit hit för att resan hit har varit riskfylld och de vill senare ta hit sin familj självklart. Männen behövs också i vårt samhälle. Jag är också godman/vårdnadshavare åt flicka, som var 15 år när hon kom hit sommaren 2015 och var äldst i syskonskaran. Hon gör inte mycket väsen av sig och anpassar sig nog hyfsat med tiden och självklart vill hon ha hit sin familj, mamma, pappa och fem yngre syskon. Därför tycker jag att man ska använda flyktingkvoten till att förena familjerna i möjligaste mån för att få en mänskligare samhälle. Beträffande åldersbestämningen tycker jag att nåd ska gå före rätt. Är ungdomarna litet äldre än det uppger kan man ju ställa större krav på dem och vi kommer att behöva många både män och kvinnor för att upprätthålla vår levnadsstandard i fortsättningen.
    Sedan vill jag bara påpeka att det som gjorde Sverige till ett välfärdssamhälle efter krigen var först och främst att vi slapp att deltaga och kunde exportera våra varor i rasande fart, när andra länder behövde byggas upp igen, tror jag. Jag är tacksam för alla egna företagare runt om i landet, som gör att man kan få en matbit i nästan vilken liten plats som helst och ofta är det män med sina familjer, som driver både matställen och övernattningsställen av enklare slag.

  6. gunillago

    Du har naturligtvis rätt om efterkrigstiden på 50-talet, elvira37, men vår strävan efter jämlikhet mellan könen har haft en stor betydelse.
    De enkla jobb som ensamkommande flyktingbarn skulle kunnat finna en väg i finns ju inte längre i samma utsträckning som förr. Det krävs mer utbildning och kunskap idag än för 30-40 år sedan. Hantverksyrkena kan vara en väg, att som lärling finna sin plats, för de yrkena har inte längre tillgång till utbildningar som fanns förr. Får man uppehållstillstånd krävs det mångårigt underhåll från den svenska staten/kommunerna. Det tar tid att lära sig språket och att lära sig förstå sitt nya hemland.
    Att fly en krigssituation måste vara oerhört svårt och att hoppas på en bättre tillvaro är väl varje människas önskan. Vad JAG hoppas på är att man tar sitt ansvar i hemländerna så småningom och kämpar för ett bättre samhälle där, men jag vet också att det är inte helt enkelt om man vill behålla livet. Vi lever i en svår tid .. som kan bli än svårare med klimatförändringar, ökande klassklyftor, etc, mat-och vattenbrist över stora delar av världen inte minst. Ska alla som vill ha en fristad ta sig till Sverige/Europa blir det svårt.

  7. IngriaIngria Inläggsförfattare

    Så roligt och intressant det är att läsa era kommentarer! Mitt intresse för integrationsfrågor har dels att göra med att jag arbetar med integration – godmanskap, ett språkprojekt i en organisation, hemmaundervisning och en egen bok om integration – dels att jag själv kom till Sverige som 4-åring och kan jämföra hur det var då. Kanske har allt detta inom mig utmynnat i en djup känsla för människor på flykt. Men det är verkligen en svår fråga, detta med integration. Jättesvår! Dock fascinerande på samma gång.
    Beträffande syrianer: På 70-talet undervisade jag nykomna syrianer i Örebro och det var som, du, Gunillago skriver stora problem, både med barnen och deras föräldrar. Efter ett långt uppehåll i läraryrket återvände jag i mitten av 90-talet till lärarbanan. Började med en grupp med syrianer och iranier. När jag följde upp de syrianska eleverna såg jag att mycket hänt. Idag är gruppen ganska väl integrerad i samhället, åtminstone jämfört med 70-talet. Många har gift sig med svenskar, något som var otänkbart 25 år tidigare. Grupper förändras, en del snabbt (som bosnierna), en del långsammare (som somalierna), men tiden förändrar dem. Är vi villiga att ge dem tiden?
    Hur kommer de ensamkommande hit? Ja, oftast med hjälp av smugglare, men också med hjälp av människor som mot en ringa penning vill göra en insats. Många fördes 2015 till Malmö eller till någon annan stad, och lämnades på ett torg någonstans. Så t ex min f d myndling som i mycket dåligt skick lämnades i Norrköping, men ganska direkt hjälptes till polisen av vänliga svenskar. Han var då 14 år och med sin hjälpare hade han vandrat milslånga sträckor över berg, åkte tåg ibland, och båt på Medelhavet. En vanlig väg för många afghanska pojkar.
    Faktiskt verkar ensamma flickor, speciellt från Afghanistan, ha lättare att på uppehållstillstånd. Pojkar i samma situation hävdar detta bestämt och av mina adepter har samtliga flickor fått uppehållstillstånd och t o m för längre period än min myndling som bara fick 13 månader.
    Jag håller dig Elvira om att flyktingkvoten helt kunde användas till återföreningar. Sköter man studier eller arbete så borde man få återförenas med sin familj, och varför inte vänta med att ta emot nya utlandsfödda innan man ordnat med återförenandet. De tänkta grupperna är knappast kriminellt belastade och vi behöver deras arbetsförmåga i framtiden. Varför inte inse att Sverige aldrig mer kommer att bli som det var under 40-50-talen, men är det något fel i det? All förändring är inte av ondo! Men vi måste komma till rätta med gängkriminalitet och gruppvåldtäkter. Varför inte ge polisen lite okonventionella befogenheter så att man hittar de, framför allt unga män, som ställer till det, lagför dem och utvisar, antingen direkt eller efter fängelsevistelser? Vi får väl spela med samma slags kort som de själva gör! Från Ingria

  8. Elvira37Elvira37

    Visst är det så att flyktingarna kostar samhället en hel del. ofta i många år, innan de finner sin plats i samhället. Men vi får inte glömma bort vad svenska barn kostat samhället från födseln tills de kan bidraga till samhällets välfärd. Barnledighet för föräldrarna, barnbidrag till 18 år, fri skolgång, fri läkarvård, fri tandvård och de är till 18 år. Därefter kommer kostnader för högskoleutbildning i form av SCN-bidrag och universitetens kostnader för utbildningen. Dessutom finns det en tendens bland svenska ungdomar, att inte ta vuxenansvar förrän de är betydligt äldre i dag än förr i tiden.
    Arbeten med låg status vill inte svenska ungdomar överhuvudtaget ha, om de kan slippa. Tror, precis som många andra, att vi behöver på sikt varenda invandrare till vårt glest befolkade land – speciellt om ”hela landet ska leva”….

  9. IngriaIngria Inläggsförfattare

    Det du skriver om kostnader, Elvira, borde vi alla ta till oss av. Att utbilda en människa från förskolan till gymnasiet kostar betydligt mera än att sätta ensamkommande ungdomar i ett introduktionsprogram för att komma in på gymnasiet. Och då börjar vi alltså med en färdig 15-16-åring som hittills inte kostat något alls.
    Jag funderar verkligen på de som blir kriminella. De ensamkommande som jag känner genom min
    f d myndling, går alla i skolan och är hur skötsamma som helst. Men alla är ju inte sådana. Vi har skjutningar och gruppvåldtäkter och gängbråk med många utlandsfödda involverade? Hurdana är de personerna? Varför är de inte i studier eller arbete? Hur många chanser har de fått? Hur ser deras kriminella karriärstege ut? Hade det gått att få dem att kliva av? Vad skulle ha behövts för det? Frustrerad Ingria

  10. gunillago

    Nu är det väl ändå så att svenskfödda ungdomar ofta har föräldrar som betalat skatt och dessutom oftast deras far-och morföräldrar. Många längtar efter att få jobba men de jobb vi hade när vi var unga finns inte längre i samma utsträckning vilket är ett problem nu. Inte hjälper det heller att en del arbetsgivare tar emot arbetssökande men byter ut dem efter en tid, så möjligheten att försörja sig motarbetas ofta.
    ”Öppna era hjärtan” – jo tack..

  11. IngriaIngria Inläggsförfattare

    Jag har så svårt att förstå sambanden. Sverige behöver arbetskraft. Massor, det sägs nästan varje dag. Om man då rekommenderar de ensamkommande och andra nyanlända, som ofta är studieinriktade, att välja branscher där man verkligen behöver personal, borde då inte de som gått utbildningen få fasta jobb med hygglig betalning? Inte ska väl de behöva gå som praktikanter och löneanställda eller vad man nu har för namn på sådana som staten betalar? Visst, det tar ett antal år innan de är färdigutbildade, men sen borde vi ha fått en stor grupp av undersköterskor och svarvare och andra behövande. Naiv Ingria?

  12. TatluserTatluser

    Om utbildningen inte innehåller yrkespraktik inom det som man studerar kan det vara svårt att direkt stiga in i första jobbet och vara fullt kompetent, en tid för att lära sig arbetsplatsens rutiner, utrustningar, tidsangivelser och sociala rutiner kan säkert behövas innan man är fullt produktiv i yrkesrollen. – På den tiden jag gick mina utbildningar var vanligt att man i själva utbildningen var inlagt så man i perioderna av teoristudierna fick under ett par månader gå ut och praktisera det man läst in innan man fortsatte med nästföljande avsnitt av studierna. Denna typ av studier var mycket givande och kändes väldigt tryggt, när man var färdigstuderad i ämnet visste man också hur man själv, teorierna och jobbet fungerade i det praktiska arbetslivet.

  13. IngriaIngria Inläggsförfattare

    Det är sant att man behöver praktik och en del utbildningar, t ex till undersköterska innehåller så mycket praktik att man i princip kan börja arbeta utan något praktikår el d. Sen finns det säkert utbildningar där man får börja som praktikant även om jag tycker det är fel. Alla praktiska arbeten borde innehålla så mycket praktik, att man efter avslutad utbildning kan gå ut och börja arbeta för nybörjarlön.
    Menar Ingria

  14. Elvira37Elvira37

    Praktik ingår även i lärarutbildningen och läkarutbildningen och även inom andra praktiska yrken.
    Att många unga killar blir kriminella beror nog ofta på deras förskräckliga och ofta traumatiska upplevelser. De har helt enkelt tvingats stänga av känslolivet. Kanske har det också levt under alltför lång ovisshet i vårt land och faktiskt inte haft någon annan möjlighet, än att gömma sig och begå inbrott mm för att överleva. Det gäller ju inte bara pojkarna utan kan gälla hela familjer. Vi får heller inte glömma att redan innan vi tog emot så mycket flyktingar, som vi gjort de sista åren, var
    fängelserna väl fyllda med helsvenska män och kvinnor, som det av olika anledningar gått snett för. Brottsligheten var säkert litet annorlunda, men den fanns även då.

  15. IngriaIngria Inläggsförfattare

    Kort kommentar: Jag tänker på det du, Elvira, om tänkbara förklaringar till vissa utlandsföddas kriminella beteende. Vi pratar om än den ena, än den andra tänkbara förklaringen, men hur kartlagt är detta? Har man någonsin gjort djupintervjuer med dem som hamnat fel? Hur mycket vet vi och hur mycket tror vi? Skulle så gärna vilja veta!

  16. silverladynsilverladyn

    Ordet integration används numera i tid och otid. Självklart förväntar vi oss att människor som vill bli medborgare i ”vårt” land gör allt för att anpassa sig och göra allt för att inlemmas på ett bra sätt och hitta ett bra liv här.
    Det blir oftast en utopi. Dels har det svenska samhället förändrats ganska rejält avseende arbetsmarknad, utbildning, boenden etc efter 2; dra världskrigets slut. Sverige har erfarenhet från att ta emot ”flyktingar” från olika nationaliteter och olika religiösa tillhörighet, i stort sett regelbundet sedan dess. Själv har jag i mina rötter erfarenhet från hur de som kom från koncentrationslägrena fann sig till rätta. Trots avsaknad av högre utbildningar och språkkunskaper lyckades merparten att bli assimilerade och en del av sitt nya land utan att lämna sin egen kultur och bakgrund. Både att ordna ett arbete och att lära sig språket var en självklarhet för dessa , då det varken fanns ekonomiskt bidrag och SFI-kurser som erbjöds.
    På 80-talet jobbade jag på Invandrarverket. Jag var handläggare på en flyktingförläggning. De nationaliteter som jag då kom i kontakt med var libaneser, albaner från kosovoprovinsen, somalier, iraker, iraner, nigerianer, eritreaner, bosnier, palestinier m fl. Många var sk fattigdomsflyktingar som inte hade tillräckliga asylskäl för att få uppehållstillstånd.
    Handläggningen var lång, man fick vänta flera år på förläggningen innan man fick sitt beslut. De flesta använde sin väntetid till att lära sig språket. Flera studieförbund erbjöd svenskkurser gratis och det enda den asylsäkande behövde göra var att ta sig till kurslokalen. Från min förläggning hade de asylsökandena ca 5-8 mil enkel resa med landsvägsbuss till sina svenskstudier. För merparten var det inga problem. De som hade studievana sedan tidigare lärde sig svenska genom självstudier och tillbringade många timmar på närmaste bibliotek. Även kvinnorna och barnen aktiverades med språkkurser, skola, dagis, kvinnoaktiviteter. Männen fick ta ansvar för tillsynen av barnen när kvinnan deltog i någon aktivitet. Om man fick uppehållstillstånd ringde vi handläggare runt till kommunerna i landet och försökte ”sälja in” vår familj. Kommunerna såg då till att allt var klart med boende, barnomsorg, skola, utbildning, ev arbete, föreningsliv och fadderfamilj. Familjen fick då ansöka om ett bosättningslån för att utrusta sin nya lägenhet. lånet skulle betalas tillbaka. Trots långa boendetider på förläggningarna runt om i landet så fick de flesta bra förutsättningar att bli en del av det svenska samhället. Tyvärr fanns det några grupper som inte blev självförsörjande och som jag under mina yrkesår inom socialtjänsten träffade på igen och som fortfarande inte hade hittat en anpassning i det svenska samhället. Samma mönster såg man i dessa familjers i de olika generationerna.
    Utifrån den tidigare erfarenhet Sverige har måste man nog anpassa de mängder man tar emot till ett fungerande regelverk kring hur samhället kan erbjuda dessa ett bra liv.
    Oavsett hur många ”nya” innvånare landet behöver fungerar det inte idag. Tänk efter och gör om, Sedan kan vi kanske ta emot alla som vår arbetsmarkand kommer att behöva.

  17. IngriaIngria Inläggsförfattare

    Jag håller med dig, Silverlady. Arbetade som SFI/Svenska 2-lärare från 70-talet in på 2000-talet och jag har i princip samma erfarenheter som du. Sen håller jag inte riktigt med dig när det gäller det intresse för studier och arbete som finns inom de utlandsfödda grupperna idag. Jag får nämligen en vag känsla av att du tänker att det intresset inte är så förekommande hos grupperna, men det är det. De ensamkommande går i skolan, de vuxna på SFI eller, om de inte har uppehållstillståndet klart, på någon av de kurser studieförbunden erbjuder och det finns många sådana kurser.

    Det som jag tänker är fel och som vi bör göra om, är att korta handläggningstiderna och att se över systemet med återföreningen. För mig kan vi gärna stänga Sverige helt för nya under 6-12 månader för att ägna oss åt att vara humana och se till att familjer återförenas. Sen måste vi naturligtvis se över arbetsmarknadssystemet också och underlätta för nya svenskar att komma i jobb. Det får ju inte vara så att man blir bortsorterad som sökande för att man har ett osvenskt namn. Menar Ingria

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen