Om "bebe"

Jag är en egotrippad 77-årig ingenjör som älskar att formulera mig om livet, som jag tycker är väl värt en blogg. Att skriva ner gårdagens upplevelser tycker jag också känns som ett sätt att bromsa tiden. Jag publicerar mig varje dag på pensionismerblog.wordpress.com och normalt var annan dag på Silvergenerationen och ibland på Facebook. Man måste hålla sin IT levande, kanske.

Söndagsbetraktelse

Skrevs 2018-08-07, 12:05 av bebe
Så har jag sutttit ute under markisen hela eftermiddagen och väntat på det regn som SMH antytt. Vid 14.30 tiden började faktiskt molnen indikera möjlighet och från dem kom ett dovt men fortfarande diskret buller. Trästolen framför mig började få fläckar och fågelstim med svarta fåglar flög ut ur träden. Det kanske var starar, men de höll helt tyst. Det bara flög på ett sätt som verkade skrämt. Skrämda fåglar är faktiskt ganska obehagliga att se. De bär liksom skräcken med sig vingrörelserna. Eller också flyger de bara som man måste flyga när man vill ta sig ur en trädkrona med blad och grenar och vill hänga med sina kompisar. Samtidigt med dem kom lukterna. Lukten av jord. Lukten av multnande växter. Underligt att lukterna kan sprida sig så snabbt trots att regnet knappast uppnått hel millimeter. Eller kanske kommer lukterna innifrån mig själv? Jag sitter ju under en tät markis och behöver inte jaga iväg med andra fåglar. Kan bara sitta här lugnt och höra hur regndropparna krafsar på markisen och kanske undra, om just en markis varit det som dropparna suttit och längtat efter när de ännu var där uppe bland molnen och säkert ända dit upp kände markens hunger efter fukt, livgivande vatten. Men inte vet man väl vad droppar funderar kring bland molnen. Speciellt som de inte hunnit bli droppar ännu utan bara är potentiella sådana. Det känns nästan som alla ofödda barn som sitter och väntar på att hoppa på en förbiflygande stork. Men det var förståss förr. Nu tror väl inte ens storkarna på bebisleveranser.

Men det blev bara några dofter och kanske måhända en millimeter regn innan solen kom tillbaka och väldigt snabbt torkade upp trästolarna och terassbräderna innan de senare hunnit vrida sig en millimeter för att återgå till de lägen de en gång spikats fast vid. Och sen mullrade det allt tystare och frun kom med kaffet. Hon ville inte att jag skulle sitta ute vid risk för åska, men hon kom likafullt ut med nygjort kaffe med bulle. Ibland gör fruar som man vill, fråga inte varför. Men snart gick hon in igen och sa åt mig att komma in för det skulle snart börja regna igen, sade hon. Och hon fick alldeles rätt, för jag satt kvar där ute och kontrollerade både regnet och dofterna. Stararna hade dock varit borta och hämtat hem kylan, så jag fick gå in och leta efter min jacka. Den längtade uppenbart efter mig. Att vara jacka en hel sommar utan att bli använd känns nog kymigt. Man vill väl göra rätt för sig, även om man bara är en jacka. Nja. Detta var faktiskt inte bara en jacka. Den var inköpt i fjol i en affär där nästan alla blixtlås bråkade, så expediten fick springa till förrådet för att hitta ett användbart sådant. Och nu sitter jag här, men jag har inte dragit upp blixtlåset.Och detta trots att det blixtrar så smått, men inte här under min markis.

Det här andra regnet verkar faktiskt kraftigare än det första. Hela trästolen inklusive ryggtödet är blött. På regnmätaren syns dock inga rörelser, de det kan ännu ha långt kvar till millimetern. Och åskan verkar ha gett upp. Himlen är bara grå och allt det aggressiva mörkblåa har försvunnit, kanske åt Stockholmshållet. Där sprutar kanske regnet ner över alla turisterna och alla andra som står i bussköer eftersom pendeltågen inte går. Inte ens rulltrapporna går väl ännu. Det kan inte vara lätt att vara i Stockholm och stå i busskö där de säkert inte kan få lika sköna jordlukter som jag nås av. Det känns vilsamt att tänka på blöta turister när man själv ännu inte är i deras sits. Fast man missar naturligtvis en massa upplevelser. Om man nu missar upplevelser när man sitter stilla och bara ser det som händer när man inte gör något annat än sitter stilla och konsumerar sinnesintryck.

Kommentarer

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen