Om "bebe"

Jag är en egotrippad 77-årig ingenjör som älskar att formulera mig om livet, som jag tycker är väl värt en blogg. Att skriva ner gårdagens upplevelser tycker jag också känns som ett sätt att bromsa tiden. Jag publicerar mig varje dag på pensionismerblog.wordpress.com och normalt var annan dag på Silvergenerationen och ibland på Facebook. Man måste hålla sin IT levande, kanske.

Reseskildringar på beställning

Skrevs 2018-06-14, 09:15 av bebe

Igår gick vi gemensamt till ICA. Molnen var svarta och släppte ifrån sig en droppe då och då som dock skickligt gick att parera med paraplyet. För egen är dock handupptagenheten väl hög med både spatserkäpp och paraply så få händer återstår för försvar mot hundar,cyklister och annat otyg, men som regel överlever vi i varje fall fram till ICA, där rabatten om 5% välkomnar oss pensionärer där vi stapplar omkring stödda på våra kundvagnar bland alla dessa fantastiska erbjudanden. Just nu är granatäpplena dyra, men i alla fall stora,men apelsinerna är torra när de inte är jättestora fyllda med gul vätska. Vissa josförpackningar har försvunnit och det tar viss tid att leta igenom alla nya som vrålar ut sina förgglada ekologitetsöverlägsenhet. Men expediterna är ofrändrat vänliga och hittar otroligt bra i det exteremt stora sortimentet där tandpetarna ligger gömda på de mest otroliga ställena. Och köerna still kassorna är förvånansvärt snabba, om man nu inte hamnar bakom jättehandlare uppfyllda med mjölkpaket och konstiga grönsaker.

Och sen är det bara till att gå hem och svåra över att det är uppförbacke.Men man kan ju titta på parkeringsplatsen och njuta och de cirkulerande bilarna som kastar onda ögon på alla potentiella kringvandrande bilägare. Många spännande situationer uppstår! Och ibland även intressanta möten med grannar som städs har nya spännande sjukdomar att förtälja om eller om exotisk väderlek. Inte kunde jag väl ana hur spännanade pensionärstiden kunde vata!

Kommentarer

  1. PaulThomasPaulThomas

    Mycket kan hända under fotvandring i grannskapet. Det gäller att ge sig ut med öppna sinnen och låta Herrens vägar vara outgrundliga. Tack och pris för den upplysande skildringen.
    Själv har jag omdisponerat min söndagsvandring. Den är numera uppdelad i morgonpromenader, varje dag istället. Rundan är densamma som jag gick i vintras, i meterdjup snö. Först lämnar jag tomten och tar stigen uppför i skogen. Vid ett litet sågverk svänger jag västerut och tar traktorvägen hemöver. Lika livgivande för kroppen som hjärnan känns det som…

  2. vetgirigvetgirig

    Tyvärr så är jag tvungen att göra på annat sätt för att motionera min skröpliga kropp. Så gott som varje morgon går jag till gymmet och ror tjugo minuter i roddmaskinen, därefter lyftar jag skrot med enbart höger arm, den västra axeln vill inte vara med.

    Efter frukost åker jag med ”elopeden” genom Vasaparken och mot ”hemsoporna” där jag ofta träffar gamla bekanta på ljugarbänkarna nere vid hamnen. Fortsätter sedan efter strandpromenaden förbi ”Kokpunkten”, det namnet har gamla ångkraftverket givits, efter ombyggnad till äventyrsbad och hotell.

  3. PaulThomasPaulThomas

    Att hitta genom skogen då snösäsongen är över är lätt. Jag följer gamla stigar. På traktorstigen låg i morse cylindrisk bajs som nån björn har lämnat efter sig. En spännande vandring minsann, känner mig nästan som en äkta kanadensisk trapper. En trappsnickare ska väl också få uppleva spänning.

    Att med elopeden passera kokpunkten låter lite vanskligt. Väl hett om örona kan man tycka.

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen