Om "bebe"

Jag är en egotrippad 81årig ingenjör som älskar att formulera mig om livet, som jag tycker är väl värt en blogg. Att skriva ner gårdagens upplevelser tycker jag också känns som ett sätt att bromsa tiden. Jag publicerar mig varje dag på pensionismerblog.wordpress.com och normalt var annan dag på Silvergenerationen och ibland på Facebook. Man måste hålla sin IT levande, kanske.

Plastens lov alternativt Undrens tid

Skrevs 2019-07-30, 17:37 av bebe

I samband med att Fimbulsommaren gav upp började min CPAPmask vissla. Även jag hade visst glädjevisselbehov då 30 grader inte heller tillhör min favorittemperatur. Men vissling nattetid är år något jag visligen avhåller mig från av omsorg om hustruns nattsömn. Som nu negativt påverkades av maskens konsert. Eftersom hon har en undersökande karaktär fråntog hon mig min mask, vars visslingar jag själv med min dåliga hörsel kunde sova väl med, och undersökte densamma. Varvid hon hittade en plastbygel som verkade saknas. Eftersom jag själv gärna sparar på uttjänt material kunde jag snabbt leta rätt på en pensionerad mask och hittade då raskt det 3 cm stora plaststycke som försvunnit från den senaste masken och dess visslingstendenser kunde stävjas med assistens från den gamla masken.

Nu tycker jag inte att en 3 cm plastdetalj borde kunna försvinna, så när solen vaknade (som vanligt alltför tidigt) började jag avsöka sängarna och deras närmaste omgivningar. Härvid noterades, att min funktion som sovgolvstädare uppvisade ett tjockt lager med damm under våra sängar. Vilket jag sög bort på förmiddagen utan att upptäcka någon plastdetalj. Ej heller någon sådan kunde hittas under min minutiösa granskning av våra sängar. Putz weg.

På kvällen var jag på Skansen dels för att fira pendeltågets återvaknande, dels för att likt Stockholm samlade pensionärer lyssna på Blue Jazz med Nisse Landgren från Solidenscenen. Själv lider jag dock av såväl färgblindhet, svaga fotvalv som avoghet mot jazzmusik (tuta och blås musik) så jag vara där mest som sällskap, men smälte som vithårig väl in bland publiken som helt verkade renons på folk under 40. Och kunde där fortsätta mina plastbitsfunderingar. Men när vi kom hem och jag skulle krypa ner mellan lakanen, vad hittar jag då mitt på underlakanet om inte just den felande biten! Och som jag letat. Jag tror dock plastbiten uppskattat mina spaningsansträngningar och städfermite och att den därför skämdes över sin kurragömmalek. Sån tur att plastbitar kan uppvisa viss respekt för gamla människors ansträngningar. Plast kanske har fått dåligt rykte oförtjänt nuförtiden. Man skall nog inte dra all plast över en kam. Och min CPAP apparat är nu tyst som en mus och inte minsta trudelutt kommer från den nattetid.

 

 

Kommentarer

Bli först med att kommentera detta blogginlägg!

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen