Om "bebe"

Jag är en egotrippad 81årig ingenjör som älskar att formulera mig om livet, som jag tycker är väl värt en blogg. Att skriva ner gårdagens upplevelser tycker jag också känns som ett sätt att bromsa tiden. Jag publicerar mig varje dag på pensionismerblog.wordpress.com och normalt var annan dag på Silvergenerationen och ibland på Facebook. Man måste hålla sin IT levande, kanske.

När dimman hotar

Skrevs 2020-02-29, 17:12 av bebe

Eftersom jag endast har 0.4 år kvar av min livslängd (enligt statistiken) har jag börjat fylla ladorna med väsaenetligheter, som barna kan behöva för att ta sig in i datorn efter att mina fingrar stelnat. Jag har lagrat uppgifter om väsentliga  filer och tillträdeslösenord i datorn. En slags bra-att-ha_döstädning. Så nu har jag en massa information som inte skall komma i fel händer. Redan en gång tidigare gjorde jag en sådan ansträngning, men filen med alla uppgifterna lyckades jag dölja i datorns digitiala töcken så väl, att jag inte kunde hitta den. Förmodligen lade jag den utskriva filen på samma ställe som jag gömde undan min bankfacksnycket på för ttjugo år sedan där den vilat sä säker. Hur gömmer man saker säkert utan att glömma, var man gömt dem?

Ute på vår gräsmatta satt igår en välnärd råtta och parasiterade på nedfallen fågelmat. Jag satte dit n välmatad fälla, men låg sedan hela natten igenom och bekymrade mig för att den listige råttan skulle fastnat i fällan med en fot och sedan börjat springa omkring blodig och skrämt våra grannbarn     med deras blodtörstiga råttmördare. Vid tretiden  i natt hämtade jag in fällan, som stod jungfrulig utanför råttgömstället som en typisk elektrilsktrrisk sparkcykel, naturkigtvis utan nöt. Men inget blodigt monster haltade omkring, tack  och lov. Ibland har man tur.

Kommentarer

  1. PaulThomasPaulThomas

    Sedan jag placerade ut högvis med granris har inte någon mus visat sig. Det var för över en månad sedan jag byggde dessa hinder. Fällan på vinden har jag försett med färskt agn. Så visst har den hjälpt, denna gamla huskur, men i framtiden kommer förstås allt att barra och förutsättningarna blir då annorlunda kan jag tänka mig. Förhoppningsvis försvinner doftspår och minnet av kända smitvägar så att framtida möss måste söka nya stigar?

  2. gunillago

    Eftersom jag inte längre har en katt som lägger döda möss på balkongen så känner jag mig rätt trygg utan granris och fågelmatning. Ibland får man vara tacksam över en lite mer ordnad omgivning även om katten saknas.

  3. Jalle

    Jag har problem med otrevliga katter på min tomt, nu letar jag efter en tillräckligt stor råtta som kan äta upp dem. Det konstiga är att man, enligt lag, är skyldig för vad ens hund ställer till med inte för vad katten gör.

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen