Om "bebe"

Jag är en egotrippad 81årig ingenjör som älskar att formulera mig om livet, som jag tycker är väl värt en blogg. Att skriva ner gårdagens upplevelser tycker jag också känns som ett sätt att bromsa tiden. Jag publicerar mig varje dag på pensionismerblog.wordpress.com och normalt var annan dag på Silvergenerationen och ibland på Facebook. Man måste hålla sin IT levande, kanske.

Liten manskamp

Skrevs 2010-05-22, 15:08 av bebe

Idawik skrev en trevlig liten historia, som gett henne glädje. Sedan blev det en massa kvinnosnack, som från ett mansperspektiv kanske inte uppfattades som helt positivt och konstruktivt. Och så hoppade Mats Werner in och menade, att kvinnor skulla ägna sina krafter åt att hjälpa invandrarkvinnorna till frihet i stället för att hacka på varandra. Och idawik kompletterade med, att kanske vi män också borde försöka påverka män från andra kulturer om vilket glädje de kunde ha av kvinnolig frigörelse.

Och så sitter jag här och skall förklara vilken glädje jag själv och vi svenska män haft av den svenska kvinnorörelsens framsteg. Och jag vet inte vad jag skall säga. Hjälp mig! Snälla!

Kommentarer

  1. Stam RenrewStam Renrew

    Varför behövs en kommentar till detta, bebe? Jag tycker Din underbara undran besvarar sig själv…….
    (nu lever vi farligt Du och jag….)

  2. idawikidawik

    :-) ) Ja vi får verkligen se med överseende på kvinnosnacket som inte uppfattas varken som positivt eller konstruktivt av de klokare männen.
    Nu får ni män fortsätta att beundra varandras kloka och konstruktiva skarpsynthet. Hoppas ni får många kommentarer! En kvinna har ju hjälpt er att få idén till detta intressanta ämne.

    Ni kan börja med att förklara varför det är så vanligt att män ofta tar över diskussionerna.

  3. bebebebe Inläggsförfattare

    Tydligen har jag skändligen hoppat in i kvinnofrigörelsen, som tydligen skall vara en enbart kvinnlig fråga. Flåt flåt.

    Tror Ni kvinnor verkligen, att kvinno-frigörelsen enbart ger kvinnor fördelar och att män enbart får nackdelar? Och att folkgrupper med traditioner att förtrycka kvinnor skulle lämna sina vanor enbart av idealistiska (eller lagstiftande) krav! Är ”win-win” enbart ett exempel på manlig förtryckarteknik?

    ps. Jag skrev inlägget under egen rubrik inte för att sno inloggningsröster utan för att idawik gjort en, sm jag fattat, slutreplik på sin blogg. Det var inte min avsikt att ”sno inloggningspoäng” som jag tolkar in i begreppet ”ta över debatten”.
    Om någon tycker den perspektivförskjutning jag måhända gjort i mitt inlägg är värd en kommentar går den ypperligt att göras på idawiks ”Liten kvinnokamp”. Jag har tillräckligt många ”inloggningspoäng” redan för att tillfredsställa mina behov.

  4. Stam RenrewStam Renrew

    Egentligen är ju bebes inlägg ett kvitto på att kvinnokampen i vårt land varit framgångsrik (inte för att jag ser några som helst fördelar för någon att ha särskilda kvinnobänkar i kyrkan t.ex.). Samtidigt känner vi oss väl inte som ”förlorare”. Kanske gjorde männen i generationerna före oss det.

    Däremot ser jag klara förlorare på den förändring av samhället som kvinnokampen plus samhällskravet på mer arbetskraft (läs: kvinnlig ) lett till och det är barnen som onekligen blivit mer vilsna och far mer illa.

    Men i grunden borde inte kvinnors frigörelse fått den konsekvensen, men det har den fått och det kommer att ta åtskilliga generationer innan vi löst den problematiken mellan könen. Tyvärr!

  5. TatluserTatluser

    Mina herrar, hur har ni det med IQ, EQ och SQ, som bekant är männen vanligen sämre rustade med de två senare, vars utveckling bl a påverkas av sociala och kulturella strukturer. Som bekant är kvinnorna bättre rustade i detta avseende. Dessa Q är av betydelse för flera livsviktiga egenskaper som även påverkar våra samhällens utveckling till ”människovärdiga” samhällen. Kvinnor har historiskt tränats att överleva från underläge, det har stimulerat uppfinningsrikedomen i vardagslivet. – Mina herrar släpp fram kvinnorna, ni kommer att i framtiden få det bekvämt, men kanske inte så maktfullkomligt, när kvinnorna tar över.

  6. Varför skall kvinnorna ta över? Lever vi inte i ett jämställt samhälle och då är det väl ingen som skall ta över. Och varför har inte kvinnan tidigare tagit över? ordet är ju fritt så varför hålla käften.

    Vore vi smarta jobbade vi sida vid sida för att ta oss framåt. Vi får inte se varandra som konkurrenter eller vara avundsjuka om någon råkar gå ett steg längre än den andre. Att lägga krut på att bekämpa varandra är slöseri med energi och leder inte framåt, snarare bromsar det möjligheten att tillsammans kämpa för en bättre värld.

  7. TatluserTatluser

    Det var just det IQ och sedan Mats Werne r? Det står skrivet där, lite längre upp. – Det finns en hel del mycket intressant forskning kring EQ och SQ, det gäller inte minst utvecklingen av attityderna i både närmiljö och samhället.

    Och Jag, historiskt och fortfarande, visst är det ett visst genus som dominerat/dominerar maktcentra och inte sällan förtrycker genom sina ställningstagande. Varför uppfattar männen kvinnomakt som konkurrerande, men inte sin egen makt som konkurrerande mot kvinnorna?

  8. Stam RenrewStam Renrew

    Jag ber om ursäkt Taluser men mellanrummet i mitt efternamn är inget jag lyckats styra över. Makterna är emot mig! Eller är det FP/QM?

  9. GerdGerd

    ”Släpp fram männen, är mitt slagord. Det är kul med skärpta män. Är dom dessutom snygga så inte mej emot” (Anita Sjöberg). Under den här bloggrubriken ställs intressanta frågor. T.ex. om kvinnofrigörelsen är mer fördelaktig för kvinnor än för män. Frågan kan förstås bara besvaras av den enskilda kvinnan respektive berörd man. Generaliserbart blir det först på samhällsnivå.

    Mannens bättre armstyrka är en klar tillgång i roddbåt och vid fönsterputs i vardagen. Jag tror nog att bebe också kan uppskatta att få visa upp musklerna för att inte tala om de vidgade vyerna när fönstren är rena. Som jag ser det överväger fördelarna även på den överordnade nivån. Samhället/företagen/politiken behöver de kvinnliga begåvningarna.

    Barnen är alltjämt knäckfrågan, Mats reflexion är tänkvärd.

    PS Kommentaren har varit (ännu) mer mångordig, har nu redigerats. DS

  10. bebebebe Inläggsförfattare

    Visst leder kvinnofrigörelse till att problem uppstår, som måste lösas. Men lösandet av dem behöver inte bara ge nackdelar.

    Kvinnofrigörelsen handlar också att hennes makt över sin kropp ökat och sexualmoralen påverkats. Att samhället tar ökat ansvar för barnen är också en faktor.

    Kvinnofrigörelsens fördelar för specifikt mannen är inte helt enkel att definiera. Kanske t o m frågan är för svår för att besvara. Men hur då motivera män från andra kulturer att ge upp sina fördelar frivilligt?

  11. LizLiz

    Din sista mening Bebe!
    Svenska män har ju för sjutton inte gett upp något frivilligt. Varför skulle män från andra kulturer, med än mer låsta könsroller, våga det?
    Säkert skulle det hända mer om nysvenskar fick möjlighet att lära känna svenska män och kvinnor.
    Jag träffade en gång en muslimsk man som bott i Sverige i femton år och aldrig pratat med en svensk man! Han undrade seriöst hur i all världen svenska män gör för att kontrollera sina kvinnor!!!!

  12. bebebebe Inläggsförfattare

    Jo. Faktiskt har vi svenska män, om kanske inte gett upp, så i alla fall varit villiga att diskutera alternativa lösningar. Och detta bl a för att få gladare tjejer.
    Men det har inte alltid varit lätt. För bakom den logiska rationella tjejen har det inte sällan stått en romantisk förr-i-tids-tjej med helt andra värderingar och krav. Men visst har den svenska mannen varit föredömligt skicklig i att hantera dessa ambivalenta skapelser! Jag äår full av beundran för oss män! Vi är ju trots allt en förutsättning för kvinnorörelsen!

  13. TatluserTatluser

    Hallå där Gerd, det där med muskelstyrka, fönsterputs kräver absolut ingen muskelstyrka, utom möjligen vad gäller skruvmejseln där handens muskler kan behöva knipa om. Muskler kan tränas upp, som bekant, muskelmassan beror främst på gener, kroppens storlek, och träning. Liten vältränad gubbe kan vara betydligt starkare än en stor otränad ung karl, liksom att en ung otränad karl, som enbart suttit vid datorn, han kan ha svagare styrka än en vältränad gumma, som varit ute i skogen och handgripligt lastat massaved.

    Samarbete på lika villkor är trevligt, men det är en märklig situation när det hitintills oftast är mindre värde i de arbeten som domineras av kvinnorna, trots att många av dessa jobb har gediget kompetensvärde. Som ex: kvinnor har i långliga tider putsat fönstren i sina och andras hem, det har varit låglönejobb (pigjobb), men så snart männen iklätt sig yrket har det hamnat betydligt högre upp på lönelistan, trots att det endast kräver att kunna vrida ur trasan och dra gummiskrapan över rutan.

    - Ytterliga ex har vi där de fackliga organisationerna konstaterar att när det kommer in allt flera kvinnor i mansdominerade yrken så blir det svårare att få följsamhet i löneutvecklingen, yrket nedvärderas, som en arbetsgivare (för några år sedan) uttryckt sig, ”kan fruntimren det där, så är det väl inte så märkvärdig”. De yrken jag närmast syftar på är lärare- och läkaryrket, där organisationerna gett uttryck för att det får inte komma in så mycket kvinnor i yrket att de dominerar, då blir det hopplöst att få positiv löneutveckling.

    - Sådan är verkligheten fortfarande, kvinnor har ett sämre värde trots likvärdig kompetens som mannen.

  14. GerdGerd

    Jag böjer mig självklart för Tatlusers kompetenta synpunkt. Jag har tidigare trott att det enda som skiljer kvinnor och män är armstyrka (ja, och så den där andra lilla skillnaden som vi brukar hurra för, förstås!) men det är ändrat nu, förstår jag. Med armstyrkan, alltså.

  15. TatluserTatluser

    Jo du, men de gamla pigorna och bondkvinnorna de gick inte heller av för hackor, beträffande armstyrkan! Den tiden är inte alls långt borta.

  16. Det måste vara kvinnorna själva som nedvärderar sig likväl som städerskorna själva på skolan ej såg någon status i att de gjorde ett sjuhelvetes bra jobb.

    Att spela på muskelstyrka i olika yrken är en skenmanöver som övervägs av teknik i att utföra uppgiften. Det poängterade jag för en kvinna som på fullt allvar trodde att en skolvaktmästare måste i princip vara tyngdlyftare för att klara jobbet. Jag visade henne då att det inte alls trots vissa vaktmästartyper behövdes någon särskild muskelstyrka utan bara lite tänk. Nej damer göm Er inte bakom att Ni är så himla späda, för det är Ni inte. Om Ni bara ville skull Ni klå alla gubbarna i brägårn*smile*!

  17. TatluserTatluser

    Här är det ingen som gömmer sig, vi kvinnor är starka som bara den, själv har jag såväl brutit ner armen på en maffig gubbe, yngre än jag och jag har såväl gjort perfekta byggnadsritningar med beröm godkänt av sakkunniga, såväl som jag , murat grund, sågat plank, spikat altan, byggt veranda, bytt däck och trimmat SU-förgasare, så det så. – Min slogan, man kan det man verkligen vill, både med muskler och förstånd. – Av någon anledning har herrarna blivit en smula generade vid mötet med detta faktum av vad en liten kvinna åstadkommit. Ha!

  18. Stam RenrewStam Renrew

    Och jag har varit hemma med nyfött barn, torkat bajs, skrubbat golv, dammsugit, torkat disk, diskat, fukt- och torrdammat, skalat potatis, lagat mat, putsat fönster, sytt i knappar, lagat revor, stoppat strumpor, piskat mattor, hängt tvätt, sträckt lakan, putsat silver och koppar, tvättat kristallkronor OCH lagt ner toalocket!

    Är det detta ”könskampen” går ut på?

  19. GerdGerd

    FLER KVINNOR DÄR MAKTEN FINNS – FLER MÄN DÄR BARNEN FINNS – JÄMSTÄLLDA LÖNER

    Det är Fredrika Bremerförbundets tre fokusfrågor som de formuleras idag. Visionen om det jämställda samhället är ännu inte uppnådd. Mats, det finns även män,som du och som visar vägen, lyckligtvis!

  20. bebebebe Inläggsförfattare

    I början ställde jag frågan om vi män vunnit något av kvinnofrigörelsen.
    Förr hade män sitt och kvinnor sitt i Sverige såväl som i utländerna.
    Sedan skedde en förändring. Om det var teknikens utveckling (hjälpmedel, kommunikation) eller industrins arbetskraftsbehov som vaar styrande eller om det var kvinnorörelserna, är jag osäker om. Men vi fick ett samhälle med nya områden för manlig resp kvinnlig aktivitet, i varje fall i västvärlden.
    Det kanske inte fanns något val för oss. Men jag ställer fortfarande frågan: Har vi män vunnit något på denna förändring? Har vi män något attraktivt att marknadsföra till folk från andra kulturer som har kvar sina hävdvunna normer?
    Det finns självfallet också den parallella frågan om kvinnor har vunnit något. Men det är en annan fråga.

  21. GerdGerd

    Du kanske kan få svar från de män som delat på ansvaret för barnen. De har kanske fått en bättre kontakt med sina ungar? Vad vet jag? Frågan får besvaras av silverrävshannarna, som bäst vet vad de längtar efter.

  22. LizLiz

    Bebe, något har väl vunnits på alltsammans. Framför allt samhället som behövde mer arbetskraft och skatteinkomster.
    Kvinnor delar numera försörjningsansvaret och män som inte möter det med att dela ansvaret för hem och barn riskerar skilsmässa.
    Det tycker jag att män kan förmedla till män från andra kulturer. Och att i Sverige måste man gifta om sig varje dag.
    Kvinnor slipper numera vara ekonomiskt beroende av en man.
    Män slipper halva försörjningsbördan.
    Och i bästa fall orkar man med barnen .

  23. ulsanulsan

    Alla människor har både en ”kvinnlig” sida och en ”manlig” sida. Idag behöver inte en man vara super”manlig” och han har rättighet att bejaka den ”kvinnliga” sidan. Han har inte försörjningsbördan vilande på sina axlar.
    Nu hjälps man åt i de flesta familjer. Nu kan mannen städa, laga mat och ta hand om sina barn medan kvinnan klipper gräset, tvättar bilen, mekar med motorer, målar, tapetserar osv.
    Såhär på vårkanten kan jag berätta att mannen inte behöver sköta grillen! Kvinnor klarar det alldeles utmärkt!

    Om allt detta beror på kvinnorörelserna är jag tveksam. Snarare tror jag att det beror på den tekniska utvecklingen i samklang med samma utbildning för alla barn. Jag tror nämligen att bäst resultat nås om vi arbetar tillsammans och hjälps åt med det mesta.

  24. bebebebe Inläggsförfattare

    Jo, visst tror jag att dagens liv som man, har påverkats i positiv riktning. Eftersom jag kom till först på 40 talet, då yrkeskvinnan var ”tolererad” (om hon inte misskötte hemmet!) har jag svårt att föreställa mig ett alternativt till ett ännu mer mansdominerat samhälle i Sverige. På något sätt tycker jag industrialismen styrt samhällsutvecklingen. Kvinnorörelsen har säkerligen påskyndat införandet av kvinnlig rösträtt och preventivmedel- och abortlagstiftning. Liksom rätten till högre utbildning för kvinnor. Och så väl har den uppenbarligen hjärntvättat, åtminstonde mig, att jag inte ens kan fantisera fram ett alternativt industrisamhälle.
    När det gäller relationen mellan mannen och hans barn har hans roll i vårt samhälle utvidgats och i bästa fall även hans ansvar, vilket jag tror kan signifikant komma att påverka den ”nye” mannen i nya riktningar och förmodligen även kvinnan. Förhoppningsvis i positiva riktningar.
    Så evtl lyssnande invandrare kan bara av mig få höra hur jag har det nu och sedan själv döma, om detta liv är ett värdigt mansliv eller om de har något bättre att föreslå

  25. AmandaAmanda

    Ja, Gerd, jag tänkte också, att man måste fråga de yngre männen. Jag kan ju se på dem från min horisont, hur de tar hand om barnen och hushållet på ett så självklart sätt och allt jag hör är att de inte vill ha det på något annat sätt. De älskar framför allt kontakten med barnen. Jag tycker att både pappor och mammor lyssnar mer på sina barn än vad vi gjorde, men vi var ju också uppvuxna i en annan tid.

    Sedan undrar jag verkligen om barnen hade det så mycket bättre förr (när mammorna var hemma, för det är väl det som menas?) än de har det nu. Barn fick klara sig mycket mer själva, och det fanns ju mammor som arbetade då också, minns ”nyckelbarnen”. Nu blir jag så lycklig när jag kommer in på fritids och ser alla ungar strängt upptagna med sina sysslor. Eller råkar jag bara ha träffat på ovanligt lyckliga fritids?

  26. TatluserTatluser

    Vi har här fem dagis alldeles i grannskapen. När jag passerar tre av deras uteplatser, brukar jag fundera över om föräldrarna känner till vilken oerhört hög ljudnivå deras barn vistas i flera timmar per dag. Som bekant har innerörats kristaller inte hunnit växa fast hos mindre barn, utsätts barnet gång på gång för kraftiga ljud så förmår inte dessa kristaller att fastna och hörselförmågan blir för all tid nedsatt.

  27. Jag tror, ärligt talat, att jag var en kämpe långt före jag hört talas om en kvinnokamp. När jag gifte mig 1965 hade jag redan förståndet att vi var två vuna om ett hem och att alla sysslorna i rättvisans namn skulle delas på. Ja, jag delade på så mycket att jag av minakönslikar tidvis blev kallad toffeljälte. Och att belackarna inte fick hjärtsnörp då de såg att jag tog deras kommentar som en komplimang gläder mig stort än idag. Utan att veta om det var jag någon slags föregångare. Även om jag inte kan påminna mig om att det diskuterades ågon gång hemma så hade jag det i blodet eller skallman kalla det sunt förnuft?.

    Tror inte min fostermor såg så mycket av eller möjligheten till jämlikhet i sysslorna kanske var det min fosterpappa som skulle kört igång en manskamp för på vårt torp var det på honom de flesta och mesta sysslorna vilade. Men min fosterfar älskade min fostermor så mycket att han gärna utförde utomhussysslorna om min fostermamma skötte alla inomhussysslor.

    Med andra ord har inte kvinnokampen gett mig annat än sura uppstötningar av folk som tror sig veta bättre. När jag talat om hur det går till i mtt hem blir förespråkarna tysta för de inser att den här gubben kan de inte lära någonting!

  28. VetejVetej

    Du Tatluser! Du påstår att vi män har ett sämre både EQ och Sq och att det är signifikativt för oss! Min erfarenhet är att anhörigvårdande ”kärringar” mycket ofta både ”brandar och pratar skit om sina sjuka gubbar! Så det så!

  29. TatluserTatluser

    Ja kvinnor har mycket känslor och mycket behov av att verbalt få ge uttryck för dem, detta stimulerar i aktuella delar av hjärnan. – Och det finns även bland kvinnor både onda och goda.

  30. idawikidawik

    Vetej.
    Jag regerar mot att du kallar anhörigvårdande kvinnor för ”kärringar” och säger att de ”mycket ofta” brandar och pratar skit om sina gubbar.
    Du kör verkligen med förutfattade meningar om kvinnor. Jag skötte min man i hela 5 tunga år och jag kan garantera dig att ingen ”skit” kom över mina läppar. Jag var även stödperson till andra kvinnor som var anhörigvårdare och jag upplevde aldrig att de pratade ”skit” om sina sjuka gubbar.
    Dessutom ”Att prata skit”, har inget som helst att göra med EQ och SQ och att kvinnors och mäns hjärnor fungerar litet olika.
    Inte kan jag se att Tatluser har beskrivit män som känslokalla heller. Var fick du det ifrån?
    Jag kan ursäkta dig med att du kanske är litet tröttkörd av din börda som anhörigvårdare, sådant tar ju verkligen på humöret.
    Du ser väl till att få avlastning så att du får vila?

  31. GerdGerd

    Jag vill påminna om en artikel, som skrevs här för något år sedan, kanske kan den vara till nytta och glädje för någon?

    Vi vill inte att våra barn ska bli anhörigvårdare till oss eller annorlunda uttryckt vi vill inte bli barnens bäbisar! Vi vill att de ska minnas oss som den kraftfulla mamma/pappa vi en gång var i deras liv. Så tänker vi idag. Om framtiden vet vi dock intet vi vet heller inte vad andra människor kommer att vilja ha för slags äldrevård och av vem. Det enda vi med säkerhet kan slå fast är att det är många fler än idag som år 2020-2030 kommer att behöva vård och omsorg. Alternativa vårdformer, såväl offentligt finansierade som privata, kommer att efterfrågas

    Just vi två är ännu så länge pigga, friska och lite till åren? (74 respektive 84). Vi har olika politiska uppfattningar. Vi är inte gifta eller på annat sätt släkt med varandra. Vi har egna livserfarenheter (tillika yrkeserfarenheter) av omsorg i nöd och lust och vi undrar, utan att veta, om relationen mellan makar eller mellan barn och föräldrar förändras i icke önskvärd riktning av att vårdas av nära anhörig.

    Kronbrudens krona blev inte särdeles lätt på hjässan år 1933 när maken kort därefter visade sig ha obotlig sjukdom. Hennes vårduppgifter, utan något som helst vårdyrkeskunnande, varade i trettio år. Tack vare egen handlingskraft såg hon dock till att få god kontakt med ambulansförarna i staden. De visste att när hon ringde var det (endast !) för rejält handfast hjälp att lyfta maken, som fallit ur sängen, upp igen. Det är exempel på hur en vårdande maka kunde ha det för femtio år sedan. Hon var mamma till en av oss som skriver nu.

    Redan idag ser vi att hjälpbehovet ökar och ransoneringen blir hård. Ensamma äldres livskvalitet minskar i takt med att hemtjänstbesöken avtar. Kunskaper och kompetens hos de yrkesgrupper som arbetar med äldre, som kanske både är multisjuka och/eller läkemedelsbehandlade verkar också vara eftersatt.

    Hemvårdsbidrag till pensionärer, som själva ordnar sin hjälp finns fortfarande kvar i vissa kommuner. Visstidsanställda anhörigvårdare likaså. Anhörigvård kan vara billigare för samhället än andra alternativ ?jag går inte ifrån en sjuk man/hustru?-inställning tas måhända för given. Det kan dock vara påfrestande för en fortsatt god relation mellan nära anhöriga. Det är definitivt inte en trygg arbetsform (visstids-/objekts-(!)anställning) för en anhörigvårdare. Och viktigast – det kanske inte ens är bästa alternativet för den som behöver hjälp.

    Trots ekonomisk kris nu måste långt fler alternativ planeras för – och nå´n måste sätta fart! Många alternativa vård- och omsorgsformer, kunnig personal och utvecklade tekniska lösningar bör finnas senast år 2020. Kontantersättning eller anhörigvård kan vara bra men aldrig bli annat än alternativ i en önskvärd utbyggnad av såväl offentligt finansierad som privat vård och omsorg med kvalitet för äldre.

    GF
    pensionär, tidigare
    socialchef, Stockholm

    MK
    pensionär, tidigare
    socialchef, Botkyrka

  32. TatluserTatluser

    Hjälp enligt behov och eget val, av kvalificerad personal, som har tillfredsställande kommunikation med ledaren, som ska vara kvalificerad i sitt ledarskap och även ha viss medicinsk kunskap. – Kontroll skall ske regelbundet av kvalificerad handläggare beträffande vårdtagares medicinering och dess effekter. Kosten skall vara certifierad näringsmässigt, matens tillagningen skall i första hand ske i lokalt kök inom områdets vårdinrättning. Varje vårdtagare skall ges möjligheter till regelbunden stärkande motion och mental stimulans, allt för att så långt möjligt få stimulera och behålla sina förmågor.

    Glöm inte debatten i storforum den 6/6 kl 16.00-

  33. ethaetha

    Jag må svära i kyrkan men jag tycker inte att allt guld glimmar när det gäller utjämningen mellan könens roller i familjen. Nu är det sagt.
    Skälet till det är att varje människa är som hon/han är utan att lagstiftning och allsköns välvilja kan göra så mycket åt det.
    Min dåvarande man var mest lagd åt det teoretiska hållet, så att vårda vår späda dotter var för honom en omöjlighet. För rättvisans skull vill jag framhålla att han var en fena på matlagning.
    Han arbetade hemma – skrivande – men jag måste som huvudsaklig försörjare arbeta extra mycket för att ha råd med barnflicka innan vår dotter var stor nog för dagis.
    Kan det tänkas att det fortfarande finns människor som inte passar in i det politiskt korrekta mönstret? Eller har evolutionen framställt en ny människoart där alla män är starka, omvårdande och praktiskt lagda?

  34. VetejVetej

    Nu upplever jag det som att jag fått ”på skallen” av damerna. Idawik förlåter mej min ”grovhuggenhet” på grund av att jag är tröttkörd av vårdnadsbördan. Har jag bett Dej om ursäkt för något? Ska jag inte ta hand om min lilla fru, när hon blivit sjuk, enär hon tagit hand om sin ”stora mansgris” hela det tidigare livet. Ett 55-årigt äktenskap sopas inte bara bort!! Och jag kan tala om att jag med omtanke om Kerrstin har börjat växelvårda henne den sista tiden, jag är medveten om mitt tillkortakommande när jag sköter henne hemma, då det gäller stimulans. Förresten, jag misstänker att Ni så gott som alla har haft Er utkomst innom den ”ofantliga sektorn” medan jag, livet igenom arbetat i privat industri. Och då präglas vi olika!

  35. GerdGerd

    Varför är du så arg, Vetej? Hur vi än gör så kan det alltid tolkas som att vi gör fel. Poängen med Silvergen är väl att alla ska få plats och komma till tals och diskussionerna behöver inte nödvändigtvis föras i former av anfall och försvar? Alla silverrävar vet innerst inne att de duger här, vare sig de är honor eller hannar! Tror i alla fall jag.

  36. TatluserTatluser

    Som jag skrivit under Gerds blogg, hjälptagare och anhöriga har rätt att välja, hemmaomvårdnad, offentligt org alt privat organiserad omvårdnad. Det vanligaste i vårt område, är att de som behöver hjälp väljer privata vårdgivare, de flesta är nöjda med sina val, även de som anhörigvårdar i samverkan med vald vårdgivare.

  37. bebebebe Inläggsförfattare

    Jag började detta inlägg med en undran. om mannen blivit lyckligare när ”hans” kvinna drabbats av kvinnorörelsen. Nu verkar diskussionerna mera handla om vad man får tycka om hemvården. Så det kan gå.

    En sak jag grunnat mycket kring när det gäller hemvården är trohetens gränser. Man hittar en partner. Men i många fall ändrar denna partner sig med åren, och när förändringarna handlar om psyket, kan man plötsligt vara tillsammans med en annan människa än den man en gång gick i förbund med. Då borde man logiskt ha rätt att anse sig vara fri från förpliktelser. Men skulle man kunna lämna en vårdbehövande kropp som tidigare varit ens livskamrat? Har jag funderat åtskilligt kring. Hänsyn till sig själv kan kräva hänsynslöshet mot nära. Usch.

  38. DidaniaDidania

    Jo bebe – eller omvänd – man tvingas bli hänsynslös mot sig själv av hänsyn till andra.
    Varje intim relation – pargemenskap är väl alltid ett balanserande på linan mellan just – dina behov – och mina.
    När så ena parten blir sjuk och beroende – rubbas balansen.
    Då blir förhållandet satt på prov och det finns ingen korrekt lösning – men varje individ får komma fram till vad man orkar, vill ge – och ta emot?

  39. Det finns en massa styrdokument hit och dit men ändå slingrar sig kommunerna undan sitt ansvar genom att utnyttja anhörigvårdarna. Som anhörigvårdare måste vara jävligt stark för att få ut en del av sin rätt. Och i värsta fall får man tvinga sig till det som man egentligen skall erbjudas. Jag tvingades vägra ta hem min fru efter en korttidsvistelse för att hon skulle hamna på ett hem för Alzheimersjuka.

    Före det hade kommunen genom äldreläkaren drogat och kemiskt kastrerat mig för att jag skulle fortsätta vårda min älskade hustru hemma. Och de kvinnliga beslutsfattarna hade väl ingen aning om vad kvinnokamp och rättvisa är för något.

    Visst fan skvallrar kvinnor, ofta till ingen nytta. Prat måste leda någon vart, annars kan det kvitta.

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen