Om "bebe"

Jag är en egotrippad 77-årig ingenjör som älskar att formulera mig om livet, som jag tycker är väl värt en blogg. Att skriva ner gårdagens upplevelser tycker jag också känns som ett sätt att bromsa tiden. Jag publicerar mig varje dag på pensionismerblog.wordpress.com och normalt var annan dag på Silvergenerationen och ibland på Facebook. Man måste hålla sin IT levande, kanske.

Hjälstas Paradis

Skrevs 2019-04-29, 17:27 av bebe

Efter lördagens kulturexcesser uppstod behov av blommor och fågelkvitter. Så vi for ut till Hjälstas Paradis dit vi kom vid 11-tiden till den överfyllda parkeringsplatsen. Där vi dock hade turen med oss när några entusiaster som tillbringat natten i väntan på att fåglarna skulle vakna bestämt sig för att fara hem igen. Jag vet inte om de lyckats få in Pungmesen i sin ditsläpade optik, men de såg glada ut. Nattspanarna,
b_tärnorpåtaket

Själv tog vi oss genom skogen där gulsipporna ännu dominerade över vitsipporna och blåsipporna bara fanns kvar på nåder. Flera kraftiga gamla träd låg och visade upp sina trolska innanmäten. Jag är svag för gamla träd,stående som fallna.

Därefter kom vi ut på spängerna ut mot vassansamlingarna. De fyra bräderna i bredd kändes ovanligt ranka och jag kände hela tiden suget efter att falla ner i det grumliga vattnet. Suget blev speciellt markant av de horder av pensionärer som var på hemväg,ofta med magvolymer i klass med min egen. Men jag föll inte trots min destruktiva rädsla.

Omgivningen var mera tät av vass än fågelsång. Skrattmåsar eller tärnor lät dock en hel del,speciellt de som satt på åövergången med sitt spetsiga tak som användes som måstoalett. Se bilden ovan.
Vid något ställe spärrades vägen helt av en skog av uppställda jättekikare som var riktade mot ett ställe, där pungfinken enligt rykte hade visat sig. Med yttersta motvilja lät de oss passera kikararsenalen som påminde mig om uppställda spjut från någon TVserie.

Vi avlyssnade en konversation i gömslet mellan en kvinnan med jätteobjektiv på sin kamera där denna envisades med att automatiskt ställa in fel bländare. Hennes manliga sällskap verkade besvärad över hennes uppenbara högljudda kameramobbing.

Men så nådde vi äntligen andra sidan av sjön/träsket där läet utbrdde sig. Tyvärr hade två par lagt beslag på ”vårt” fikabord så vi fick njuta äggmackorna sittande på stockar. Att sitta på rund stock är inte bekvämt. Jag tänkte på plattjordentusiasterna som säkert kunde se stocksittande som argument. Tärnorna på sjön pickade energiskt,förmodligen efter insekter och en avlägsen mörk dykarfågel dök frenetiskt. Men mackorna var gudomliga.

Och vid tvåtiden gick vi hemåt mot en uttunnad parkeringsplats. Med minnet dominerat av gulsippor oh fallna träd. En trevlig söndagsutflykt.Och snart var vi ettmedE18s kraftiga trafik där en trafikpolis skulle kunna dragit in masssor med böter. Och i närheten av Stockholm såg vi de röja områdena där enorma lagerlokaler bredde ut sig. De såg hotfulla ut.

Kommentarer

  1. PaulThomasPaulThomas

    Paradis har väl alltid lockat oss människor. Adam och Eva bodde ju där ett tag vill jag minnas. På den tiden hade naturfotograferna extra lätt att gorma och ondgöra sig. Kameran var ju inte ens uppfunnen. Så det fick bli generationer av konstnärer som fick greppa penseln och måla paradisets fröjder. Ej att förglömma den slingrande kvisten som skickligt dolde de reproduktionsdugliga hemligheterna.

    bebe:
    Visst var det så. Förr var man hänvisad till målarnas visioner av Paradiset i den mån man inte blivit besöksberättigad. Nu harvi ju tillgång till kamera i mobilen, så man behöver bara trycka på knappen, så får man med sig en bild av vad man inte hade tid att titta på nörman besökte platsenman fotofgraferade från. Imånga mobilet kompletteras fotot dessutom av fototidpunkt och koordinater, Och snar kanske man slipper konfrontera verkligheten och kan låta en drönare besöka de platser man vill ha bild från i sin mobil. Visst har verkligheten gått framåt

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen