Om "bebe"

Jag är en egotrippad 77-årig ingenjör som älskar att formulera mig om livet, som jag tycker är väl värt en blogg. Att skriva ner gårdagens upplevelser tycker jag också känns som ett sätt att bromsa tiden. Jag publicerar mig varje dag på pensionismerblog.wordpress.com och normalt var annan dag på Silvergenerationen och ibland på Facebook. Man måste hålla sin IT levande, kanske.

Fars och Mårtens dag,Valhallavägen och Helga Henschen

Skrevs 2017-11-12, 12:14 av bebe

Idag är det ”Fars dag”. Så jag tvättade håret i går och tog på mig en ny fräsch pyjamas. Och sov sedan gott efter ICAs gåsmiddag i går kväll. Jag tror man sover gott av gås och svartsoppa och även vinet kan vara en bidragande orsak till att vi vaknade först efter söndagsintervjun med Sven Bertil. Med mitt nytvättade år och min fina pyjamas och med kaffedoften påtagligt frånvarande. Så kan det gå. Men Harrisson skrev i Svenskan i morse att fars dag bara var en kommersiell bluff, så då var det väl så.

Igår firade vi en gammal vän med besök på Thielska. Vi tog bilen eftersom regn var föranmält och Thielska hade haft goda parkeringsmöjligheter vid tidigare besök. Men tiderna hade förändrats märkte vi redan på Valhallavägen som ju nu befriats från tung trafik genom Lidingötunneln. Vad gör man med en väg när trafikblockeringarna upphör? Vad gör man för att bibehålla den tidigare förstoppningskulturen? Jo. Man anstränger sig på trafikkontoret och uppfinner Bussfiler, som reducerar antalet tillgängliga filer till hälften så att köstorlekarna kan bibehållas även vid reducerad trafik. Genom att kombinera detta med övergångsställen där enbart hälften regleras med ljus och hälften bibehålls som självmordsfällor för stelt raktframstirrande självmordskandidater. Vallhallavägen som onjutbar passagesträcka har verkligen bibehållits!

Men när man sedan genom filslingrande tagit sig fram till Thielska upptäcker vi, att parkeringen är borttagen och platsen inhägnad och inplanerad för monument över omkomna i Tsunamikatastrofen i Thailand.  Myndigheterna vill väl visa sin handlingskraft retroaktivt eftersom dess funktion under själva katastrofen var ringa. Och inget fel i en minnesplats. Man hade faktiskt ordnat till en ny parkeringsplats också nu helt utan förkastliga myntautomater, som ju blirkostnadskrävande varje gång myndigheterna bestämmer sig för att subventionera myntproduktionsindustrin med nya myntdimensioner, så önskvärda för det moderna kontantlösa samhället. Så man hade infört parkeringsavgifter via en App som naturligtvis inte tillhörde stadens normala utan en frilansare! Det tog tid att ladda in denäven för 80åringar, och vi hurrade glatt när parkeringen gav intryck av att ha godkänts. Samtidigt som det kändes en viss oro inför 90årsdagen då det kanske krävs en ny Superapp bara för att få använda övergångsställen! Framskridandet gör så gott det kan för att låsa in gamlingarna.

Dock var Thielska kvar och inte kontantlöst och deras lunch var god och åtkomlig för oss som inte sammanföll  med busstransporterna. Och så väntade Helga Henschen utställningen.

2017-11-11 13.57.32

Själv känner jag  bäst till Helga Henschen som karikatyrtecknare, en av dessa lagom vänstervridna tanter som har förmåga att teckna sparsmakat och samtidigt presentera slagkraftiga undertexter på ett läsbart och estetiskt tilltalande sätt. Beklagar den dåliga bilden som kanske har med ljusfluktationer från moderna energibesparande lampor att göra. Det fanns flera av hennes affischer utställda. Att hon även var skicklig på färgglada lerskulpturer blev jag glatt varse.

2017-11-11 13.54.53
2017-11-11 14.03.28
2017-11-11 14.01.32

Jag hoppas mina mobiltelefonbilder inte är alltför dåliga. I så fall uppmanas läsaren att själva besöka museet och beskåda dem i real life. Det kan de vara värda.

Hemfärden från Thielska med bil gick bra. Snöstormarna stannade i Östergötland och vi kom levande till ICA i Viksjö, som visade sig ha kvar portioner med såväl Svartsoppa som gås till synnerligen rimligt pris och med benäget bistånd av matlagningsskicklig hustru (född i Skåne) blev Mårtensfirandet mycket positivt. Ibland ler lyckan till slut när den lyckats ta sig förbi Valhallavägen.

Kommentarer

  1. vetgirigvetgirig

    Dina mobilbilder är det inget fel på minsann! Men jag anar lite INKA-influerat över Helga Henschens lerfigurer.

    bebe: Helga var nog en receptiv och aktiv tant. Hennes lerfigurer gillade jag, delsvis synnerligen. En exotisk blandning av svensk bondekultur och utrikiskt inflytanade tycker jag,

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen