Om "bebe"

Jag är en egotrippad 81årig ingenjör som älskar att formulera mig om livet, som jag tycker är väl värt en blogg. Att skriva ner gårdagens upplevelser tycker jag också känns som ett sätt att bromsa tiden. Jag publicerar mig varje dag på pensionismerblog.wordpress.com och normalt var annan dag på Silvergenerationen och ibland på Facebook. Man måste hålla sin IT levande, kanske.

En silvertitt om Godag Yxskaft

Skrevs 2020-02-08, 12:37 av bebe

Förvisso blir man äldre, vilket ju inte är underligt. Tyvärr ökar inte visheten med automatik, i mitt fall snarare osäkerheten i vad som är bra respektive dåligt. Som Chau en Lai lär ha svarat när man frågat honom om franska revolution var något bra eller dåligt. ” det ännu är för tidigt att yttra sig om”. Förvisso är svaret tänkvärt. Varvid min tanke gå även går till den Habsburgska monarkins fall. Ibland kanske även handlingsförlamade monarker bättre för undersåtarna. Kanske, absurda tanke, även Trump har sina positiva sidor. eller Brexit? Men en sådan ”långsiktighetstänkande” kanske leder till destruktiv passivitet. Även Svenska akademien skymtar förbi och #metoo revolutionen.

Min egen hörsel har successivt degraderat och med det rollen som senil gubbe. Det har blivit allt svårare att höra vad folk säger, vilket leder till en isolation som jag upplever som allt mer besvärande. Jag trodde inte hörseln var så viktig, men där hade jag fel. Jag har alltför länge passivt accepterat nästan oanvändbara hörapparater, men nu har jag startat en offensiv. Hoppas den leder någon vart annat än till ekonomisk ruin. Eftersom jag är vetenskapligt skolad vet jag svårigheterna som ligger i de teoretiska möjligheterna att skilja önskat tal från oönskat. Förr då diskanthörseln var bättre kunde man ofta diskriminera olika ljudkällor baserat på riktning. Men När endast en del av basregistret är kvar blir avståndet mellan öronen för litet för att kompensera för öronens dåliga riktningsdiagram. Man skulle behöva forntidens stora hörtrattar alternativt ingenjörstrix som kan ge vinkeldiskriminering på annat sätt. Några möjligheter till att få människor att tala med lägre volym i  t ex restauranger eller ens få skvalmusiken som ofta råder avstängd är tyvärr liten. Men visst måste man kämpa mot att bli ett med ”Goddag yxskaft”sjukan.

 

Kommentarer

  1. gunillago

    Förstår dig fullständigt. Batteri-skräp, små, små apparater att rengöra – man kan bli galen. Och – att be folk tala lite högre i ett sammanhang då man glömt apparaten eller batterierna slutat funka är verkningslöst. För mig är detta nytt och har inte alltid dessa apparaturer på mig, eller glömt att förse väskan med extrabatterier – frustrerande.

  2. PaulThomasPaulThomas

    Visst är bra hörsel en viktig egenskap. I djurvärlden finns individer med förbluffande god hörsel. Grannarnas hundar hör mina steg hur tyst jag än smyger mot brevlådan eller soptunnan. Haren med sina välutvecklade öron har nog heller inga hörselproblem. Men ugglan, som hör extremt väl, har ju inga synliga öron över huvud taget. Men ett stort huvud.
    Du tycks mena att ljudriktningen blir knepig för att öronen sitter för nära varandra. Alt: huvudet är för litet. Forntida trattar var kanske inte så dumma i det avseendet, men opraktiska. Mitt förslag att bredda avståndet mellan öronen är att placera ljudmottagare längst ut på resp axel. Den allestädes närvarande fantastiska tekniken vi upplever numera kunde yttra sig i en form av axelklaffar som ”breddar öronen”någon decimeter. På ett sladdlöst sätt kunde hörbarheten förmedlas till öronpropparna. Eller kunde kablar ledas under plaggets tyg. På så vis är måhända ljudriktningen tillräckligt förbättrad?
    Skulle det fungera eller blir det: Adjö yxskaft?

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen