Om "bebe"

Jag är en egotrippad 81årig ingenjör som älskar att formulera mig om livet, som jag tycker är väl värt en blogg. Att skriva ner gårdagens upplevelser tycker jag också känns som ett sätt att bromsa tiden. Jag publicerar mig varje dag på pensionismerblog.wordpress.com och normalt var annan dag på Silvergenerationen och ibland på Facebook. Man måste hålla sin IT levande, kanske.

En sejour i Köpenhamn

Skrevs 2019-11-21, 14:56 av bebe

Så for vi till Köpenhamn. Då slipper man försöka hitta någon kristlig (dvs ej okristlig) tid att tågresa till Oslo, där man för övrigt inte får avlägsna sin öl från den fullsatta restaurangsvagnen och kunde åka hederligt svenskt tåg och där dessutom få ut kanske en hel kaffekopp gratis på sina bonuspoäng. Dessutom få chansen att ruinera sig på inköp av danska pengar för en och femtio per krona. Hutlöst.

Resan gick utomrdentligt väl om än lite skakigt.Spåren kanske darrar inför snabbtågrisken liksom asplöven inför tändsticksfabriken, men håller man sig bara i sätena kan man röra sig utan större risk. Öch så kommer man ända fram till centeralstation som på danska heter Huvudbangåren men låter som rödgröt med flöde.Men danskar är språkkunniga och kan översätta ens skandinaviska till sin egen rotvälskas och dessutom vid behov visa vägen dit. Danskarna verkade denna gång helt ha glömt bort kriget och den ljusa svenska kustlinjen som under kriget gjort dem så gramse.

Programmet i Köpenhamn var omfattande och styrdes av en sällskapsresa eftersom alla de restauranger vi en gång lärt oss uppskatta har lagts ner och resan dessutom skulle omfatta jazzklubbar där vi helt saknade erfarenheter. Så vi vandrade ut i småregnet och fann, att danskarna inte går emot rödljus men att övergångtiderna i Köpenhamn är väldigt korta. Vad som däremot var positivt var att trafikreglerna i Köpenhamn även verkar gälla cyklister, varav det finns många. Men som verkar diciplinerade utom när de ställer från sig cyklarna lite hur som helst. Väldigt få danska cyklister har lärt sig den svenska sportcyklingsovanan utan cyklar omkring i vanliga kläder i lugn takt. Cykelhjälmen verkar dock knappast uppfunnen i Danmark än. Och dessutom ser de danska cyklisterna glada ut och verkar inte missstycka, kvinnorna i varje fall,om man ger dem en beundrande blick fast man är urgammal. Metoo verkar inte så rabiat i Köpenhamn. Dessutom verkade de danskar vi frågade om vägen vänligt inställda till svenskar, vilket de inte varit tidigare. Och detta gällde även skolungdomar som vänligt och nästan beskyddande pekade ut vägen mot Huvudbangården när de väl fattat vad man menade.

Vi besökte Statens museum för konst där man ställde ut den Danska Guldåldern, som inte hade någon likhet med Skagenmålarnas frejdighet men i fina lokaler. Och så såg vi en bra utställning om Smyrna tror jag i GLyptoteket och fick se hur tjeckisk jäst efter behandling av en dansk kemist blev till konvertering av öl till konst.  Ölkonsumtionen i Danmark hade tydligen grund i ett stort konstintresse. På tal om Hvergang besökte vi även Storm P museumet, där vi inte varit tidigare. Förstår inte hur hans ofta överklassfientliga teckningar kunde överleva ockupationen,

Vi hann också med Lousiana som vi tycker är en fantastisk syntes av naturlig och människogjord konst.. Just nu visades en för oss helt okänd amerikan som hade viss likhet med Ulf Lundkvists burleskstil. Kul. Dessutom fanns återigen såväl dansk öl som snaps tillgånglig i museets restaurang.

När det gäller jazzen blev det tyvärr ingen dixieland som jag associerar med Danmark men jazz från Cuba på Monmmartre  (nytt läge) och diverse allmänt tutande i en trång lokal vid Rådhustorget. Där tyvärr inte fanns en enda kanonfotograf kvar .

Smörochbröd hittade vi till slut nära stationen, men de smakade inte som förr. Brödet var tjockare och finessen hittade vi inte där. Motsvarande på Lousiana var däremot helt ok, Dock hade de ingen Platte längre. Men nostalgin får väl ha gränser även när en krona kostat enochfemtio,

Och vi kom välbehållna hem utan medföljande flygskam. Det kändes skönt.

 

Kommentarer

  1. PaulThomasPaulThomas

    Min senaste sejour i Köpenhamn var för c:a 40 år sedan. Då var fortfarande smörrebröden delikata. En underbart gott och bra ungerskt vin av sorten Tokajer minns jag även med glädje.
    Men vad är det som händer?
    Kanske sker en europeisk utjämning inom gemenskapen. Alla EU-länder tenderar att sammansmälta till den grad att särdragen försvinner? Tanken tycks vara att en McDonaldsburgare ska smaka exakt lika varhelst den köps. De stora handelskedjorna ska genomsyra europas alla köpcentra. Kulturen likriktas eller nedlägges. Sedan kan de lyckopillerstinna europeerna sitta i sina Teslabilar med skottsäkert glas!

  2. bebebebe Inläggsförfattare

    Världen har blivit så mycket mindre och utlandet så mycket mindre främmande. Förr var Danmark utlandet för oss. Exotiskt. Spännande. Främmande. Det var en fantastisk känsla att komma över Öresund. Sen kom England, Italien och Frankrike och skidor i Schweiz och bad i Mallorca och utlandet blev alltmer en del av Sverige fullt av pizzor och invandrare.
    Men jag tycker fortfarande Utlandet finns som begrepp även om gränserna är mindre definitiva. Och smörrebröden också mindre exotitiska.

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen