Om "bebe"

Jag är en egotrippad 77-årig ingenjör som älskar att formulera mig om livet, som jag tycker är väl värt en blogg. Att skriva ner gårdagens upplevelser tycker jag också känns som ett sätt att bromsa tiden. Jag publicerar mig varje dag på pensionismerblog.wordpress.com och normalt var annan dag på Silvergenerationen och ibland på Facebook. Man måste hålla sin IT levande, kanske.

Elaka koltrastar vid fågelbordet

Skrevs 2018-01-03, 16:50 av bebe

Tre dagar har hunnit förlida på det nya året. Antalet soltimmar kan man räkna på ena handens tumme. Men vi snigelkryper motljuset. Undrar för övrigt vad sniglarna gör just nu. Förmodligen samlar de krafter. Och funderar genom vad höjda pensioner kan innebära för dem. Kommer pensionärerna bli ett större hot mot snigelpopulationen? Eller är det vårvädret som utgör det stora hotet?

Vår gran har fortfarande flera barr kvar. Trots att den tappert vägrar dricka en droppe ur foten. Men den luktar faktiskt en hel del. Min far ansåg barrdoft vara oerhört nyttig. Den gick rakt in i blodet, menade han. Fast det kanske inte gäller om man äter blodförtunnande medel.

Fåglarna vid fågelbordet har återkommit. Flera sorter med små fåglar som mitt färgseende klassar som gråa.  Ibland sjunger de också. Svarta uppblåsta koltrastar springer också omkring bland utspilld fågelmat när de inte skrämmer bort varandra på det elakaste. Tänk att fåglar som kan sjunga så vackert verkar vara så vresiga vintertid. Men de är väl sura över snöbristen, de också. Undrar om vintern ger några centimeter i Stockholmstrakten i år? Eller har Skånevintern tagit över, den snöglesa som fanns i min barndom innan motorvägar och snödreven uppfunnits.

Men snön må vara. Bara ljuset återkommer. Man kan fortfarande hoppas.

Kommentarer

  1. gunillagogunillago

    Barr ÄR nyttigt. Folk tuggade ”gran-och tallstrunt” hej vilt på vinter och våren för att det ansågs nyttigt, och det är det! Dvs, de nya skotten som bildade ljusgröna och möra små utväxter.
    Konkurrensen vid fågelbordet är säkert förödande bland de som vant sig vid utbudet. Något som säkert följt med vårt moderna sätt att erbjuda godsaker. Kanske det beror på VAD som erbjuds?

  2. AmandaAmanda

    Koltrastarna är underbara. De håller sig på marken under fågelmataren och plockar i sig det som faller ner. Där finns också en flock gråsiskor, så små och söta. Talgoxar, blåmesar och de två nötväckorna sitter på fågelmataren och plockar bland fröna.

    BEBE: Men koltrastarna är inte snälla. Man kanske inte kan vara underbar om man är snäll. Det kan man fundera över.

  3. TatluserTatluser

    Även här springer de sex koltrastarna, som har funnits här i minst tre år, omkring och plockar fröna som talgoxar, pilfinkar och gråsparvar och t.o.m. ett par blåmesar spretar ut från matautomaterna, men någon konflikt mellan fåglarna pågår inte här tack och lov, det bådar gott för det nya året.

  4. PaulThomasPaulThomas

    Vi hoppade över granen denna julen. Nja, vi tog naturligtvis inte sats och hoppade men vi undvek själva graneriet. I stället hängde vi upp ljusslingor lite här och där. Utmed en takkant hängde ”istappar”, meterlånga nedåthängande ljuspunkter. I går när den hemska stormen (klass 1-varning var det här) skulle anfalla oss gungade istapparna lojt någon centimeter fram och tillbaka.
    Julhelgen har varit en träningens tid. Varje dag har jag vandrat i tjocksnö uppför vårt näraliggande berg och fortsatt skogsbilvägen tillbaka mot byn. Ingen jättelång tur men KONDITION ÄR EN FÄRSKVARA brukar ”fröken” tuta i oss på gymnastiken. Varken koltrastar eller sniglar har iakttagits under skogspromenaden. Alla fåglar verkar söka sig till människornas fågelmatningsställen i vår lilla by.

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen