Om "bebe"

Jag är en egotrippad 81årig ingenjör som älskar att formulera mig om livet, som jag tycker är väl värt en blogg. Att skriva ner gårdagens upplevelser tycker jag också känns som ett sätt att bromsa tiden. Jag publicerar mig varje dag på pensionismerblog.wordpress.com och normalt var annan dag på Silvergenerationen och ibland på Facebook. Man måste hålla sin IT levande, kanske.

Att äntligen få tid med ungdomen. I lagom takt

Skrevs 2020-07-23, 11:41 av bebe

Ja.Visst finns det många kragar man kan ta sig i. Väldigt många till och med även om många kragar börjar bli sköra för att inte tala om alla knapphål som blivit svåra att trä in knappar i. Våldigt vad hålen blivit små alternativt knapparna växt till sig. Dessutom har eftertänksamheten gift hop sig med den tilltagande slöheten  med åldern. Det finns så många kragar som kanske mår bäst av att förbli oknäppta. Fast jag skriver då och då till gamla emailadresser jag hittar, och hittills har de anskrivna bara blivit glada. Av någon anledning har jag själv mer underskattat min tidigare tillvaro än de. Man kanske inte var helt fel förr även om mardrömmarna kan vara grymma.

ödet känns lite trist att bara sitta hemma och vänta på döden, och då och då ta sig samman och beställa hem mediciner. Fast Sommarprogrammen tycker jag ofta kan vara intressanta. Liksom en och annan dokumentär,. T ex den om Tony Morrisson, som jag faktiskt visste väldigt lite om. Och Churchills historias har också gett mig flera nya kickar. Franska revolutionen var ju inte alls den enorma varaktiga kompetensexplosionen som jag trodde. TÄNK SÅ MYCKET MAN KUNDE LÄSA I SKOLAN UTAN ATT egentligen begripa så mycket  då tjejer t ex var väldigt mycket viktigare.För att inte tala om Unge Werthers lidande!! Man bord verkligen göra om ungdomen som har så mycket kvar.  Nu när man dessutom går så långsamt borde man ju hinna med så mycket mer reflektioner.

 

Kommentarer

  1. PaulThomasPaulThomas

    Ja, varför inte TA SIG I KRAGEN och genomleva ungdomen igen? Tänk så många tjejer där fanns. Som i den finniga ungdomstiden var ouppnåeliga på grund av blygheten.
    Erfarenhetsmässigt kunde man ha satsat på vinnande aktier, köpt ”framtidsvettiga” prylar som numera är väldigt eftertraktade.
    Hur gör man för att resa i tiden? Går det att få låna den där bilen från Tillbaka till framtiden?
    Alla med förståndet i behåll begriper nog att det är omöjligt att dribbla med tiden. Jag tänker på den där professorn som skulle hålla föredrag om att tiden inte existerar. Tyvärr kom han försent till sitt auditorium så alla hade gått hem.
    Nej, vi får nog vänja oss i att vi är där vi är, kroppsligt och även tidsmässigt.

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen