Om "bebe"

Jag är en egotrippad 77-årig ingenjör som älskar att formulera mig om livet, som jag tycker är väl värt en blogg. Att skriva ner gårdagens upplevelser tycker jag också känns som ett sätt att bromsa tiden. Jag publicerar mig varje dag på pensionismerblog.wordpress.com och normalt var annan dag på Silvergenerationen och ibland på Facebook. Man måste hålla sin IT levande, kanske.

om hjärnsläpp och trafikkaos

Skrevs 2017-06-11, 17:26 av bebe

Idag klarade jag av tre av DNs fyra Sudokus. Det andra var skrämmande svårt, skrämmande för att det tydde på att mitt hjärnkontor var rörigt. Hjärnor blir det kanske när man äter alltför gott kött. Veganen inom mig, som kanske finns, protesterar och ändrar om lite bland kontakterna i hjärnkontoret. Så det tog lång tid att få alla siffror att sätta sig ner på passande platser. Men till slut gick det. Altzheimer får vänta en vecka till.

Väder var vamt så vi for till Botaniska trädgården, som heter något annat som jag just nu inte kommer på. Namnen på saker jag egentligen känner väldigt väl till leker numera allt oftare kurragymma med mig. Bergianska var det alltså. Fylld av växter med skyltar och igår också en massa hurtbullar, såväl unga hurtiga saker som äldre mer ansträngda typer. De bara springer förbi och ger inte blommorna med sina skyltar en chans. Kanske blir blommorna förolämpade, men de säger ingenting. De pratar faktiskt inte ens med oss som ju faktiskt ofta till och med läser skyltarna.   Därmed vet vi, att tibastens blommor har konvertera till frukter, som än är alldeles gröna. Giftet i dem blir kanske först moget när bären rodnar. Om man äter dem då får man nog åka ambulans till något lasarett och beslagta en sällsynt vårdplats. Så man skall nog undvika äta bär från växter som har skylten märkt Tibast.Jag lärde mg också att man bör undvika åka E18 samband med trafikolycka. Sådan åkning kan ta tid.

Jag har också hunnit klar med boken ”Finna sig” av Agnes Lidbeck, en förmåga som min hustru lånat in efter någon välvillig recension, Den handlar om en nu medelålders kvinna som skaffar sig en tråkig man och förser sig med villa, bil och två barn. Hon ägnar sig åt någon slags frilansande, kanske i reklambranchen, som hon inte verkar finna speciellt engagerande. Varför dagarna går åt att drömma om omvälvande händelser, som makens död, eller varför inte en älskare. De sista behovet kan hon göra något åt, och hittar en villig kulturskribent som ställer upp på hennes erotiska drömmar, som de gemensamt tillfredsställer i en trång bil. Förstår inte detta intresse av kulturmän som älskare. För att en karl kan bli publicerad säger väl inte så värst mycket om hans erotiska eller ens emotionella fömågor. Men böcker med kulturmän som älskare finns det ju gott om  (tex Lena Andersson). Hursomhelst gör huvudpersopnen slutligen slag i saken och skiljer sig från sin man, som verkar ha sitt på det torra i Oslo. Varvid älskaren, numera sambon, drabbas av dödlig sjukdom och ger huvudpersonen vårdande uppgifter fram till sin död som äntligen inträffar efter 200 sidor. Författarinnan skriver lättsamt, men borde ha något intressant att berätta om också. I slutet får hon en chans med den döende älskaren som har en ogift dotter, som skulle kunna ge intressant stoff. Men icke. Då vill författarinnan äntligen få slut på sin roman, som hon faktiskt producerat och till och med fått förlagd.  Tur i alla fall att den var snabbläst.

Nu har jag börjat på TVserien ”13 skäl” på netflix som Jessica i spanarna rekommenderade så varmt. 13 kassetter en ung kvinnas gjort innan hon begick självmord och därefter distribuerat till de ”relationer” som kanske har varit orsaken till hennes självmord. Serien verkar välgjord och kanske innehåller något som kan göra en något klokare.

2017-06-11 11.50.46

Förutom läsande och TV tittande funderar jag vad att göra med alla mina döda klockor. Kan man verkligen lämna tiden till återvinning. Jag sliter med frågan.

Kommentarer

  1. TatluserTatluser

    Läste här om dagen i tidningen ”Mitt I” bland småannonserna var det en som sökte gamla klockor så även jag funderade då om jag skulle rensa ut de gamla klockorna som ligger i lådorna. Det är märkligt att det ska vara så svårt ibland att avyttra gammalt som man nästan aldrig numera tittar åt, det blir liksom inte av.

  2. PaulThomasPaulThomas

    Tidens flykt vi ofta bannat
    klockorna dock tid anammat
    uren, de uråldriga lik förbannat
    de som med tiden stannat
    passar bättre till nåt annat.

  3. vetgirigvetgirig

    Jaså Du har ännu inte kommit ur den tredje åldern! Det har jag och därför läser jag böcker och ser filmer om absolut omöjlig kärlek. Då låter jag tårarna flöda, tro mig eller ej. Till exempel så läste jag boken om Mannen som talade med hästar och blev mycket besviken. Sen såg jag filmen, den berörde mig kolossalt. Reedford hade plockat bort alla sexuella teknikaliteter från boken, och ersatt dem med ”Den Erotiska dansen”. Det skrivna ordet är inte alltid det rätta. Men det kan en ganska så kort filmsekvens vara! Läsare och åskådare bör ges rätten att TÄNKA!

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen