Om "Flora"

Jag är född på 40-talet. Bor i en stockholmsförort. Är intresserad av kultur, natur, resor och IT. Med kameran i ena handen och hunden i den andra, ger jag mig gärna ut på långpromenader och fotograferar.

Simma lugnt

Skrevs 2012-06-29, 15:32 av Flora

 Människan saknar till skillnad från de flesta däggdjuren medfödd simförmåga. Ändå hör simkonsten till våra uråldriga färdigheter och man vet att bröstsim, ryggsim och crawl var i allmänt bruk redan under antiken.

I Norden utmärkte sig inte minst vikingarna som skickliga simmare och ännu under första hälften av medeltiden torde simkunnigheten ha varit rätt allmän i hela Europa. Av olika skäl avtog så småningom intresset för simningen för att mot slutet av 1700-talet åter väckas till liv. 1796 instiftas Upsala simsällskap, Sveriges och en av världens äldsta alltjämt existerande idrottsföreningar. Under det kommande århundradet upptäckte i första hand engelsmännen dess sportsliga möjligheter.1896 upptas simningen på olympiska spelens program.

I bröstsim drivs kroppen fram genom liksidiga arm- och benrörelser. Bentagen påminner om grodans.

Detta är något av det jag får fram i uppslagsböcker om bröstsim.

Bröstsim är det långsammaste av simsätten och kallas ibland för tantsim. En gång i veckan ger jag mig iväg till simhallen och njuter av denna härliga motionsform.
Tyvärr stänger många simhallar på sommaren, så det blir till att motionera på annat sätt några månader framåt.
Här hade jag tänkt  lägga in några bilder, bland annat en bild på det äldsta kända föremålet av en en simmande kvinna, men det gick inte!

 

 

 

Kommentarer

  1. bebebebe

    Inte visste jag att det kallades tantsim. Hoppas ingen blir kränkt om jag fortsätter använda detta simsätt som är det enda jag någorlunda kan.

  2. minimalminimal

    Tror inte alls att människana saknar simförmåga.
    Kattsim eller hundsim tror jag att människan också skulle kunna utöva utan undervisning om det skulle bli nödvändigt

  3. ethaetha

    Jag läser på nätet att män och vatten är en farlig kombination. Förra året stod de för 90 procent av drunkningsolyckorna.
    – Kvinnor simmar längs stranden och män drar rakt ut, säger Mats Rosander-Liew vid Sjöräddningssällskapet.
    – Det råder ingen tvekan det, så har det alltid varit. Kvinnor har ett bättre säkerhetstänk, säger han.
    Män över 50 är t ex sämst på att använda flytväst. /Aftonbladet
    Simma lugnt, bebe, du är välkommen i gänget som tänker efter före!

  4. FloraFlora Inläggsförfattare

    Minimal, i och för sig citerade jag en uppslagsbok, men jag håller delvis med dig. Tänk på babysim! Har varit med och tittat på sådant och det är uppbart att de små barnen flyter, men simmar gör de väl inte.

  5. Berit KBerit K

    Människan föds ju ur ett badkar och simmar under 9 månader. Kasta en baby i vattnet så simmar hon/han av sig själv. Det är mycket man kan när man föds men som sen glöms bort.

  6. TatluserTatluser

    Att simma i en grund strömmande å, det är inte så lätt och ännu svåra att öva. Det var det närmaste öppna vattnet (två km hemifrån) som fanns, när jag växte upp. I trettioårsåldern hamnade jag i södra England, vi skulle bada och jag lade ut, simrörelserna hade jag lärt mig teoretiskt. När jag skulle vända så hade jag hamnat i ett djuphål och nådde inte botten, medan jag sjönk tänkte jag när jag når botten kröker jag benen och skjuter ifrån och gör simrörelser med armarna. Det gick och jag gled upp. – Jag ”kunde inte” simma, men gjorde det.

  7. minimalminimal

    Med hakan i min mammas hand lärde jag mig simma några dagar innan jag skulle börja första klass. Det var ett måste. I inskrivningspappret stod det att man skulle vara simkunnig när man började skolan. Vi hade tränat under sommaren, och jag minns fortfarande hur det kändes när undret inträffade. Det gick verkligen att flyta om man hade hakan i en mammas hand! I uppbyggande syfte tror jag, hade hon berättat om sin egen pappas simmetoder. De som gick ut på att ro ut de äldre barnen på djupt vatten och hala dem överbord. Själv hann hon aldrig uppleva detta, eftersom hon bara var fem när pappan dog. Men jag kan tänka mig att det var ett skådepel med mycket gap och skrik, skratt och plask när det hela gick av stapeln eftersom hon kom ihåg det så väl. Där vi höll till, mamma och jag, kunde jag hela tiden bottna.

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen