Om "BirgittaM"

Jag är född på 40-talet. Bor i en stockholmsförort. Är intresserad av kultur, natur, resor och IT. Med kameran i ena handen och hunden i den andra, ger jag mig gärna ut på långpromenader och tar bilder. Bloggar på www.pensionarenpaon.blogspot.se. I den berättar jag om mina intressen, erfarenheter, reflexioner och ger en del tips. En del av inläggen lägger jag in här på silvergenerationen.

Min hund Stella

Skrevs 2012-12-13, 16:51 av BirgittaM

Blog image

Min hund Stella är nu nio månader gammal och kan därmed betraktas som unghund.
Jag har haft henne i sju månader och om någon undrar hur dessa månader har varit, så kan jag säga att det har varit en underbart rolig tid, men väldigt jobbig. Stella är ett riktigt charmtroll, oerhört tillgiven och visar en stor livsglädje, vilket uppväger alla ansträngningar.
Naturligtvis hade jag förberett mig noga och läst på inför hundköpet. Först för att bestämma vilken ras jag skulle välja, därefter allt om vad man skall tänka på inför valpköpet. Att man skulle ha gott om tid för att ta om en hund framgick klart. Man skulle valpsäkra hemmet, vara beredd på att ta bort mattor och gå ut och rasta hunden flera gånger om dagen. Ja, det var väl inte så svårt. Tid har jag ju, eftersom jag är pensionär. Mattorna åkte upp på vinden och elsladdar undanröjdes.
Första överraskningen var att en del valpar äter dåligt. Jag fick sitta och handmata henne första månaden.
Nästa överraskning var att valpar vill stoppa i sig ALLT som ligger på marken utomhus. Något motsägelsefullt faktiskt! Det var alltså oerhört ansträngande att gå ut med henne. Hade aldrigt tänkt på att det ligger  så mycket kottar på marken. Och alla dessa fimpar!
Att gå litet längre promenader och att åka buss eller tunnelbana med henne innebar att jag måste bära henne vid vissa tillfällen. Då var det besvärligt att ha en kasse i handen, när jag måste böja mig ner och lyfta upp henne. Tur att man hade en ryggsäck att ta till.
Ja, nu är allt detta över och Stella glufsar i sig sin mat med god aptit, ratar fimparna och kan gå ombord på en buss på egen tass.
Vi kan också gå litet längre promenader och hon klarar av vara ensam hemma upp till två timmar.
En sak som jag verkligen hade oroat mig för, var att bli väckt klockan fem varje morgon. Så blev det inte! Stella uppfattade direkt att hon hade kommit till en morgontrött person och anpassade sig snabbt.
Lycka är att varje morgon, då klockradion sätter igång men stilla musik, bli uppvaktad av en pigg och svansviftande liten vovve, som försynt lägger upp tassarna på min sängkant.

Blog image

 

 

Kommentarer

  1. gunillago

    Ett litet charmtroll, vad jag förstår. Valptiden är så intensiv och den går så fort att man knappt hinner med allt, fostran, skötsel, etc…uj!

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen