Om "Tatluser"

Har under hela mitt vuxna liv ägnat mig åt naturvetenskap, har yrkesutbildning inom medicin och sociallagstiftning.(Bilden från slutet av 60-talet)

Vart har den skrivande entusiasmen hamnat?

Skrevs 2018-03-06, 11:40 av Tatluser

Rubriken ”Vad är ett liv” väckte sådan entusiasm och man fick läsa så många synpunkter och erfarenheter och nu är ”Silver” helt vilande, vi kanske är färdiga nu med livet, men det tror jag inte, visst finns det så mycket mera och vänta bara det händer bakom knuten, det måste vi få ta del av och kanske påverka.

Kommentarer

  1. vetgirigvetgirig

    Jag tänkte detsamma i går kväll, men det blev ”Assint skrivet!
    Men det vore sorgligt om detta med, VAD ÄR ETT LIV, var någon sorts ”dödsryckningar”.Jag skulle kunna berätta hur mina tankar går ´, där jag sitter i min lilla fina lägenhet på Herrgärdet, förflyttad till en annan värld. Mina forna vänner och bekanta,som jag ”pokulerat med på ljugarbänkarna, de försvinner mer och mer in i ”dimman”. Kvar är en mängd gummor och gubbar, som går omkring och förmodligen tänker som jag. Här på ”slutstationen”!

  2. TatluserTatluser Inläggsförfattare

    Ja, tillvaron förändras allt efter åren går inte bara i samhället utan även i de inre kretsarna. Hos mig har telefonen helt slutat ringa, det kan gå veckor och ingen telefonsignal, det har blivit så tomt i den gamla vänkretsen och det har blivit svårare att knyta nya kontakter. Men livet måste gå vidare och sysslolös behöver man ju inte bli, hoppas diskussionsglädjen här fortsätter.

  3. DidaniaDidania

    Håller med om att det är härligt när det skrivs på Silvergen. De som efterfrågar kan ju passande lägga in ett inlägg.
    Vi vill t.ex. gärna höra om Vetgirigs nya bo-situation, hur den upplevs osv. kan vara intressant för oss som fortfarande bor hemma.
    Och Tatluser som har så många intressen – men telefonen har blivit tyst -
    då undrar jag om du genom årens datoranvändning har fått vänner som du kanske brevväxlar med?

    Jag tycker alla bidrag från våra olika liv – men från samma åldersperspektiv är intressant läsning.

  4. TatluserTatluser Inläggsförfattare

    Det är bara två av mina kompisar som är yngre än jag och vi skickar mail till varandra varje förmiddag då vi berättar om vad vi gjorde föregående och vad vi planerar för dagen på så sätt håller vi reda på varandra, så har jag ett par vänner som är lite äldre än jag de använder inte dator och så har jag ett par som vars hjärnor slocknat och så går livet vidare, för övrigt blir det umgänge i klubbträffarna varannan vecka och så rinner dagarna iväg med att läsa och skriva och sköta hushållets alla bestyr, när man passerat åttiofem så går de mesta sysslorna så långsamt.

  5. bebebebe

    Den skrivande entusiasmen finns hos de som skriver på Silvergen, dvs oss. Och det finns hur mycket som helst att skriva om. Till exempel:
    Vad finns i våra drömmar? Lever arbetslivet kvar fortfarande eller har något nytt kommit in.
    Vad har vi för förväntningar om döden-Om nu inte allting blir slut, vad blir det då? Vad skulle vi vilja att det blev?
    Hur har vi mött de som är/varit oss kära? Varför fastnade vi.
    Alternativt hur skulle vi vilja bli uppraggade nu, eller är kärlek något som bara inte kan finnas i futurum?
    Det är bara till att sätta igång.

  6. vetgirigvetgirig

    Känslan av att ha varit en kugge i samhällshjulet den har då minskat till noll och ingenting, i och med att jag flyttat in på servicehuset Herrgärdet. Jag har mitt boende nr:622, jag får min mat om jag uppger nr:622, mina smutsiga kläder tvättas varannan vecka och lägenheten städas mycket noggrant lika ofta. Jag har också ett larm som jag absolut inte får använda bara för att jag känner mig ensam och längtar efter en pratstund med någon fin ”personal”. Tjej alltså!
    Men i alla fall, jag har ”frigång” och åker ut på stan på min ”eloped” så ofta jag kan.
    En Aktion_grupp var jag med om att starta i början på tvåtusentalrt och var först att få en Aktiondator i Västerås.
    Av Aktiongruppen bildades en anhörigförening och vi är tre ur den gruppen som just nu bor på Herrgärdet. Men vi sitter inte i knä på varandra!

  7. DidaniaDidania

    Vetgirig! – Kugge i samhällshjulet är vi väl alla så länge vi lever och är med till att skapa sysselsättning och konsumtion – för inte att tala om våra privata relationer med människor.
    På ett gemensamt boende föreställer man sig att ensamhet är mera sällsynt då det finns naturliga beröringspunkter – måltider – aktiviteter, som kan främja bekantskap/vänskap?

    Tatluser! – Det var vad jag trodde att datorn medför kontakt/vänskap – se bara på oss här på Silver som har ”hängt” här i – hur många år kan det vara?
    Jag har en kär brevvän som jag också har träffat på nätet. Vi har en regelbunden mejlkontakt och har haft i ca. 15 år. Hon bor högt i norr, så det är inte ofta vi kan träffas IRL (som det heter på nätet)

  8. vetgirigvetgirig

    Didania! Kugge i samhällsmaskineriet är man under sin aktiva tid i livet. Som pensionär minskar känslan av att betyda något. Numera när jag flyttat till servicehus så snuddar den känslan vid noll.
    Förresten jag har inga som helst problem med att vara social. Egentligen är jag alltför burdus och kan ibland skrämma de en aning pryda. Tror jag själv! ”lattjo att iakttaga kotteribildningarna vid borden i restaurangen. Bokade platser och ”fan”´ta en oinvigd. Nästan i alla fall
    SKYPE ger också möjlighet till lite intimare kontakt, och det utnyttjar jag mycket!

    Ingria! Har Du gömt ljuset under skäppan?

  9. TatluserTatluser Inläggsförfattare

    De integrerade gängen är svårt att tränga sig in i även när de sprider vänlighet, men ofta finns det som en sköld med ryggar runt bordet och in över bordet sprider sig mummel och tissel och sneda ögon spejar uppåt mot den som närmar sig och undrar om man kan få slå sig ner på den tomma stolen, men ibland mjuknar skölden.

    Ingria kanske har seglat iväg till varmare trakter söderöver, men något riktigt söder som förr finns nog inte mera, snart vänder nog allt mot något annat väderstreck.

  10. Jalle

    Även jag börjar känna av att vänner dör eller försvinner in i dimman, det är inte roligt när antalet vänner minskar. Jag känner också att det är svårt att få nya vänner, de vänskapsförmedlingar som finns är inte till för oss över 60, 70. Man kan ju försöka gå med i en pensionärsförening, där kan man ju spela boule, bridge eller gå på vinprovning. Man kan också följa med på resor för tio, tjugotusen om man har råd, men precis som vetgirigs erfarenhet är det starka kotteribildningar. Har man blivit ett ”gäng” så släpper man inte gärna in någon ny. Tyvärr är det vanligt även i andra sammanhang i samhället. Själv har jag funnit nya vänner, både inom och utom Sverige, genom Brevvänsförmedlingen (www.brevweb.com) som jag kan rekommendera. En del förblir mejlvänner men vissa träffar jag då och då. Själv är jag fortfarande rörlig både fysiskt och intellektuellt men som jag ser det så gäller det att skaffa sig ett ”digitalt” umgänge innan m,an blir sittande.

  11. Hans A

    Det här inlägget har ju resulterat i många svar, är det en tillfällighet att det handlar om att Silver inte fungerar så bra? Jag tycker inte det är så många inlägg som lockar till kommentarer, många är ju en sorts kåserier som kanske är roliga både att skriva och att läsa. Men de är sig själva nog, så att säga. Kanske ska man inte förvänta sig så mycket, vi är ju alla lite till åren komna och stelnade var och en i sin form. Men precis som många (?) går jag in här då och då och tittar och det är väl inte så tokigt?

  12. bebebebe

    Ja.Kotterier är svåra att penetrera.Vi svenskar är kanske inte världens mest välkomnande folk, vilket säkert invandrare får känna. Liksom vi åldringar när de nätverk vi långsamt byggt upp under åren dör bort. SÅ det vill till att man trivs med sig själv när man till slut sitter där i sin ensamhet.

  13. gunillagogunillago

    Har skrivit förr här om Seniorporten.se som är en sida med diskussioner i olika ämnen, dagböcker mm som man kan delta i – men Silvergen släpper jag inte! Ni är mina bekanta, min lilla gruppering där jag känner mig trygg. Nu har vi här – på min ort – haft ett långvarigt strul med nätuppkopplingen men idag har det fixat sig (får man hoppas).
    Visst är det roligt med diskussioner och meningsutbyte. Vad livet är? En sådan stor fråga att den kan tolkas ur oändliga perspektiv.
    Vad du tänker om det räcker till vi slutar bry oss.

  14. vetgirigvetgirig

    Precis som Gunillago så vill jag leva och dö med Silvergenerationen, som är ett bevis på att kamratskapen mellan oss kvarvarande skribenter står sig i alla väder. Dessutom så är jag säker på att alla i vår lilla grupp, har krupit in under skinnet på varandra, och väldigt bra lärt känna varandra. Det skapar samhörighet och vänskap. Men kotteribildning är det ej!

  15. IngriaIngria

    Att vara en kugge i samhällshjulet kan ibland alltjämt locka mig, men ju äldre jag blir, desto mer är det andra saker som blir viktigare. Men jag minns hur det var när jag blev pensionär. Första veckan, när alla mina kollegor återvänt till den arbetsplats jag delat med dem i tolv år, befann jag mig på ett torg i Linköping och undrade vad som var meningen med mitt liv. Alla behövdes och där stod jag helt obehövd och sysslolös. Det tog tid innan jag började se mig om, efter en plats i samhällshjulet igen och jag hittade sådana platser och har väl sådan även idag, men … Det som idag mest attraherar är samvaro. Att få sitta med en människa, eller en liten grupp, och dela tankar. Om åldrande, om det som varit, om vårt samhälle, om livets mening (som kan se ut på ”tusen” sätt), om drömmarna som finns kvar. Hela mitt vuxna liv har jag tänkt att drömmarna är de första utkasten till verkligheten, därför är de så viktiga, och jag vill ha drömmar också idag. – Silvergen ger en seriös samtalsmöjlighet, men det räcker inte. Att ha en människa ansikte mot ansikte är ger en samvaro bortom nätet. Jag önskar jag hade fler vänner. Människor som inte bara pratar barn och barnbarn. Har ni här i bloggen möjligen några förslag på hur jag skulle kunna skaffa mig meningsfulla kontakter? Jag förstår att flera av er har bloggat på den här siten i många år. Ni har blivit en liten grupp och jag tror bloggandet har blivit ett livsnav för er. Och kanske har ni sen massor av vänner att möta ansikte mot ansikte. I så fall är ni väldigt gynnade. Tänker Ingria

  16. vetgirigvetgirig

    Ja Ingria. Skype är absolut ett bra substitut för närkontakt med vänner. Rynkor i vännens ansikte växer fram utan att Du förfäras av vännens åldrande!

  17. TatluserTatluser Inläggsförfattare

    Här i mitt bostadsområde har vi pensionärsgrannar sedan tjugo år en pensionärsklubb där vi träffas en gång i månaden med fika och underhållning, vi brukar samlas ett fyrtiotal vid dessa träffar vilket ökat bekantskapen i området och även skapat gruppgemenskap som förutom privat umgänge även utmynnat i gruppaktiviteter under veckorna som litteraturklubb, filmklubb, bridgeklubb etc. området har under de gånga åren blivit en riktig aktiv bygemenskap.

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen