Om "Didania"

återkomst

Skrevs 2020-05-17, 14:38 av Didania

Fina inlägg att läsa från överlevarna här på Silvergen – får mig till att vilja berätta att även jag finns. Fast det är knappt.

Det handlar inte om min egen sjukdom eller ålder – men om det faktum att jag i mars har mist min älskade livskamrat, som jag har delat liv med i 14 år.Jag vårdade honom till det sista, där han dog hemma nästan ”i mina armar”.

Jag har tidigare skrivit om att vi hade en kämpig tillvaro, då han som post-poliopatient blev mer o mer förlamad. Detta involverade ju mig som ville hjälpa min älskade och de sista åren var jag närmast occkuperad av uppgiften att göra tillvaron dräglig för honom.

Nu är han borta och jag undrar om en fortsättning på livet kan bli meningsfull igen?

Jag har även sagt adjö till Stockholm, där han ju bodde och som också blev mitt hem.

Jag är tillbaka i Skåne, där jag har min lägenhet, som jag ju har behållit under alla år.

Jag har fyllt 89 – jag har de sista tre åren genomgåttr 4 operationer, jag tar mig fram med rollator både inne och ute -

Jag undrar, hur skall jag klara att fortsätta?

 

Kommentarer

  1. gunillago

    Hej igen Didania – roligt att se dig igen. Beklagar din förlust och önskar att din återstående tid blir det själsligt berikande avslut som den tycks bli. Önskar dig allt väl och ger dig en tröstekram över ”nätet” – vårt nya andrum.

  2. bebebebe

    Så trevligt att störa på Dig igen. Det måste vara svårt att bli ensam, men när ren hamnar över medellivslängden är väl egen eller ens livskamrat död vad man kan vänta sig. Och i båda fallen står ett nytt liv framför en om vilka man inte vet något. Men de kan bli spännande.

    Om jag fattade rätt hade Du flyttat tillbaka till Kristianstad (?) , aen stad jag brukar besöka några dagaasr normala somrar för att hälsa på en syster. I år blir besöket mera tveksamt. Själv överlevde jag en stroke i mars som gjort min högerhand lite ohanterlig, men måttligt. Min hustru sedan mer än 50 är är också rimligt frisk men vi har båda passerat 80strecket.

  3. DidaniaDidania Inläggsförfattare

    Tack gunilago och bebe för er respons.

    Jo, bebe – visst ”vet vi om” att vi skall dö – om inte förr så vid hög ålder.
    Men ”förstår” vi den vetskapen? Efter min erfarenhet går det inte att ”förstå” – långt mindre att acceptera eller ta till sig. Att möta döden är chockartad och grymt vid vilken ålder som helst.,
    Ju äldre man blir – desto svårare att bli ensam tycker jag.
    Det är ju trösten ”att vara två om det” – så sköt väl om varandra, ni som är två.

    Jag blev förskräckt vid återkomsten till Kristianstad – som just var unik med sitt levande centrum med småbutiker längs gågatorna. Nu gapar nästan varannan butik tom och stängd.
    Mycket på grund av dels gallerian i city – och även köphelvetet som har byggts ute på Hammar kallad C4.
    Jag tror det är helt feltänkt – jag tror på att det är små butiker, småskalighet och närhet som framtiden kommer att vilja se.
    Hoppas du kommer till Kristianstad till sommar!

  4. bebebebe

    Jag håller nog med Dig om att Döden inte är nägot man kan föreställa sig riktigt. Själva döden är jag inte så rädd för (om den inte kommer långsamt och smärtsamt) men ensamhetens alla konsekvenser oroar jag mig för. Men det har man ju inget för. Vi har vårt lilla radhus med blomstrande tomt där hustrun får användning för sina gröna fingrar och just nu går omkring och vöntars på att Nattens drottning ska få sitt utbrott. I fjol var hon fantastisk. Och så har vi juvåra barn i närheten och de kan utföra mindre ärenden. Fast besöken blir kortvariga. En student håller på att internera bort tyvärr. Tur att TV finns och SVTplay.

    Att Kristianstads allasmåbutiker skall försvinna var ju trist. När vi varit påvårt årliga besök har det alltid varit Kristianstad dansar och ler med musikuppträdande i Teaterparken och trevliga öltält som vi verkligen uppskattat med dansmusik för riskfaktorer med lagom dunkadunka och vänliga ungdomar som inte slagit ner oss eller ens försökt. Får väl se om det blir Kristianstad i år.
    Vi har viss kontakt med Gerd och var på hennes senaste födelsedag med Estelltårta och lagom hälsa.
    .

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen