Om "silverladyn"

Tillhör nu de som fyllt 73. Märkligt att man blir äldre utan att man själv fattar det. Är lite bekväm av mig och njuter mest av nuet och att bara vara . .

Tystnad råder tomt det är på bloggen, tomt ….osv.

Skrevs 2020-06-27, 19:46 av silverladyn

Tittar in lite då och då för att se om ”tystnadsepoken” dragit förbi. Det har den inte  Ja själv har jag inrättat mig i ”tystnadsledet”.och lär nog stanna kvar där . Jag har iallafall gjort många tappra försök att få bloggen att kvickna till. Själv har jag aldrig haft brist på bloggämnen, Utan tvärtom haft svårt att välja bland dem. Vill också tacka de 2 medlemmarna som faktiskt har talat om att de tyckt om mina inlägg och velat att jag ska fortsätta blogga. Det har varit gott att veta att åtminstone 2 personer har tyckt om att läsa mina inlägg. Visst har mina inlägg bjussat på händelser från mitt liv och eftersom det hänt en hel del i mitt liv så har det varit som en outsinlig källa att ösa ur.  För er som inte gillat mina inlägg då jag varken haft djupsinniga eller kritiska inlägg får jag be om ursäkt för att ni inte blivit nöjda. Det positiva nu är väl att ni slipper sortera bort mina inlägg.

Man ska aldrig säga aldrig och den som lever får se för inte är jag sämre än att jag kan ändra mig. tänker inte avregistrera mig utan ser till att ha en bakdörr på glänt.

silverladyn

Kommentarer

  1. PaulThomasPaulThomas

    Alla tassar runt som tomtar, runt som tomtar. Ingen törs börja skriva, törs ej skriva. Tipp tapp tipp tapp tippetippetipptapp tipp tipp tapp.
    Ja det är verkligen lite sorgligt att den här sidan, detta forum för oss lite äldreplussare, inte funkar bättre. En mycket liten grupp skrivglada försöker hålla igång dialogen men det rinner ofta ut i sanden.

  2. DidaniaDidania

    Kanske det just är RESPONSEN det rör sig om. Att få en reaktion på vad man skriver.
    Kanske man har berättat något högst personligt från sitt liv – och om det då möts av enbart tystnad – kan man känna sig lite bortgjort.

    Jag var mycket tacksam över att två personer reagerade när jag hade berättat det senaste från mitt liv. Hade ingen svarat tror jag inte jag hade gjort fler besök/försök här.

    Det har också varit en lite ensidig betoning på det absolut GLADA – ta livet med ett leende, Glaset är halvfullt osv osv….
    Visst – MEN livet innehåller även smärta, sorg och saknad – och i vår ålder skulle vi kunna vara varandra till hjälp eftersom vi vet om – att ingen upplever enbart lycka och glädje.

    Om sajten här skall överleva får vi nog bestämma oss – vill vi finnas till för varandra – och då också visa det genom att uppmärksamma och respondera på de som skriver – eller är Silver så likgiltig för oss att vi inte reagerar.

    Jag är ingen ensam människa på jorden – men träffar oftast yngre generationer. Jag anser att det största utbytet fås från ens egen generation – även om här väl också finns ganska stor åldersspridning?

    Hej o Hå i värmen
    Didania

  3. silverladynsilverladyn Inläggsförfattare

    Tack Didania för din fina kommentar. Det ligger kanske en hel del i det du säger. Har man uppnått en aktningsvärd ålder så har nog de flesta av oss gått igenom både det ena och det andra i livet. Du om någon borde väl veta hur livet kan se ut på ålderns höst, med egna och kärestans hälsoproblem. Om man som jag bjussar på inlägg som kommer från mitt liv vill man åtminstone få reda på om innehållet är läsvärt för någon. ibland finns det någon som har liknande erfarenhet och då kanske en liten kommentar gör att det var Ok att dela med sig av sitt. För min del har det varit härligt att få respons avseende att de gillat det jag skriver om och att de ser fram emot mina inlägg med glädje.
    För mig är det viktigt att åtminstone en enda person ska läsa och gilla mitt inlägg. Inte behöver jag några större ovationer i kommentarsfältet. Inte behöver jag alltid någon kommentar på inlägget, men om det blir en så blir jag glad då det blivit läst av någon iallafall.

    Tack en än gång Didania

    kram Silverladyn

  4. PaulThomasPaulThomas

    Visst är det viktigt med respons när man skrivit något. Jag kan beröras starkt av någons djupa sorg. Det kan medföra en slags tystnad från min sida.
    När min hustru gick bort 2011 efter nästan femtioårigt äktenskap, minns jag några fina kommentarer jag fick, det värmde verkligen. Vi gammelplussiga borde kanske tänka mer på att delge varandra några värmande ord lite oftare. Extra välbehövligt kanske i dessa tider. Jag ska försöka jobba med förbättring av den empatiska responsen!

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen