Om "silverladyn"

Tillhör nu de som fyllt 71. Märkligt att man blivit äldre utan att man själv fattar det. Är lite bekväm av mig och njuter mest av nuet och att bara vara . .

Min härliga barndom

Skrevs 2019-01-11, 13:12 av silverladyn

idag handlar bloggen om glimtar från min barndom.

Som barn älskade jag att vara hos farfar och farmor  De bodde i ett hus i utkanten av stan. Farfar  jobbade som postiljon och hade byggt huset själv på 30-talet.

På den tiden var  närmsta grannarna en handelsträdgård, en brädgård och lite enklare stugor.. Det var ett omodernt hus med kök, kammare, finrum och liten glasveranda.  Förutom huset så fanns det en uthuslänga med ett  enkelt utedass  där traven med  filmtidningar  hade en given plats. . Det fanns också en  gammal hederlig vedbod, en bykstuga/mangelbod och en svinstia för varje år skaffade farfar en kulting som blev en julgris.

Hela tomten på ca 2000kvm  var en enda stor odling. Bland olika fruktträd, bärbuskar och en mängd rotfrukter och  grönsaker tilläts inte vi barn att få gå ut och plocka något om inte farmor var med. Farmor litade  inte på  att  vi  inte skulle trampa ner något

De levde efter devisen att man skulle ha ett självhushåll i så stor utsträckning som möjligt.

Hos farfar och farmor var det farmor som skötte trädgården. Behövdes göras något tyngre arbete så föll det ansvaret på pappa eller någon av mina farbröder

Farmor plockade både frukt och bär som hon sålde till olika familjer. I syrénbersån ställde farmor upp allt som skulle säljas och  hämtas. Det var alltid köparna som fick komma till farmor och hämta sina beställda varor.  Allt som såldes skrev farmor upp i en anteckningsbok. När farmor hade dött hittades en hel hög med anteckningsböcker där varenda försäljningskrona fanns redovisad.

Trots mycket arbete tog sig farmor alltid tid att sitta ner tillsammans med oss barn. Hon berättade hur hon och farfar byggde upp hus,   Hur lantligt läget var då  Hur spårvagnsbygget underlättade när de skulle åka till stan.  .Om avundsjuka grannar som tyckte att de gjort sitt hus lite för lyxigt jämfört med hur de andras hus såg ut.  Om sitt arbete inom textilen. Farmor hade haft en syssla som var förbehållen männen, men av någon anledning erbjudits det arbetet. Hon hade utfört jobbet bra mycket bättre än en del av männen och till på råga haft turen att bli ”högavlönad”, något som kommit väl till pass när de byggde sitt hus. Efter hand barnen föddes så blev farmor hemmafru. Farmor fick 7 st barn.

Så här många år efteråt har jag förstått att  farmor  och farfar hade ett stort hjärta. När mamma kom till Sverige öppnade farmor dörren för henne och några av hennes lägerkamrater. Farmor sa alltid att ”tösera måste få lite hull på kroppen” och så gjorde hon stora grytor med rotmos, bruna böner, raggmunk och annan svensk husmanskost som ingen av dessa hade smakat innan. Tydligen klagade heller ingen för alla åt med god aptit påstod farmor. En del av ”tösera” emigrerade till andra länder, men farmor hade brevkontakt med alla ”sina töser” ända tills hon dog.

Samma sak hände när goda vänner till mina föräldrar tog emot en läkarstudent från Sudan som skulle göra en praktik på Kolmårdssanatoriet  Farmor ville till varje pris träffa honom och trots att han bara pratade engelska och farmor svenska blev deras möten fantastiska. Han besökte farmor och farfar flera gånger under tiden han var i Sverige. Farmors enda kommentar kring honom var att han var kolsvart, annars var han som vem som helst..

Varken farmor eller farfar var så mycket för det kyrkliga, men när prosten kom hem till dem och bad farmor prata in sin livshistoria på band till eftervärlden blev de lite smickrade. Tyvärr bevarades inte banden på rätt sätt och när det gamla församlingshemmer revs blev farmors gamla kasettband slängda.

Det finns många många fler minnen från barndomen, men här stannar jag för denna gång.

på återseende

 

Kommentarer

Bli först med att kommentera detta blogginlägg!

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen