Om "silverladyn"

Tillhör nu de som fyllt 72. Märkligt att man blivit äldre utan att man själv fattar det. Är lite bekväm av mig och njuter mest av nuet och att bara vara . .

Återblick

Skrevs 2016-01-06, 15:12 av silverladyn

Läste en ledare av Ann-Charlotte Marteus där hon ifrågasatte om skolämnet slöjd borde få finnas kvar i sin nuvarande utformning i skolan.

Det kom mig att osökt tänka tillbaka på min egen skolgång och mitt förhållande till slöjden. På min tid fanns ingen träslöjd för flickor utan det var enbart syslöjd.

Det skulle sys saker, stickas nåldynor och virkas grytlappar. Efter många om och men, med lite tappade maskor här och där lyckades jag åstakomma en nåldyna som blev godkänd efter otaliga upprepningar.  Använder den än idag.  Samma blev resultatet med min lilla lavendelpåse som skulle sys både på maskin och med handstygn. Grytlappen däremot fick aldrig form och utseende som mönsterbilden uppvisade.

Trots slöjdlärarinnas enträgna försök att lära mig sy på den elektriska symaskinen blev maskinen och jag aldrig vänner. Jag lyckades aldrig sy en rak söm än mindre få till sömmarna utan att tyget rynkade sig. Innan jag kom så långt att jag fick sy i tyg fick jag sitta i timtal med ett papper med uppritade linjer och träna på att följa linjerna. Jag lyckades inte med det heller, körde till och med över pekfingertoppen några gånger. Enligt vår fröken var problemet att jag ”gasade” på för mycket.

Under alla årens syslöjd var gaspedalen till symaskinen alltid i botten när jag sydde och likaså mina  förevigade syalster.

Stickandet var heller aldrig min grej. Men som en unge med bra självförtroende skulle jag överraska min kusin med ett par hemstickade Lovikkavantar till julen. Om jag var ute i god tid skulle jag klara det.  När vårterminen började fick jag godkänt att sticka på vantarna under slöjdlektionerna. Många år efter jag slutat skolan låg vantarna fortfarande oklara hemma. Problemet var att när jag kommit till det moment man skulle göra hål för tummen blev instruktionerna i mönstret som rena grekiskan och jag lyckades aldrig komma på hur man skulle göra. Min stackars lärarinna förklarade och förklarade utan att få mig att förstå hur man skulle göra.

Resultatet av mina slöjdminnen blev att jag aldrig har haft användning för någon symaskin i mitt hem, aldrig haft lust  att handarbeta, aldrig brytt mig om att lappa och laga, aldrig bytt några blixtlås, mycket sällan sytt i knappar, aldrig köpt sådant som måste läggas upp eller sys in etc

Trots mina tillkortakommande var jag med i en syföreningunder några år,  på 60-talet utan att ha något handarbetet utan ägnade mig bara åt att prata.

Tyvärr blev ingen av mina barn heller intresserade av syslöjdande och handarbeten, men däremot blev pojkarna duktiga med olika träslöjdsarbeten och har fortsatt utveckla den sidan på hobbynivå som vuxna..

Utifrån mina egna minnen och erfarenheter kan jag hålla med ledarskribenten att slöjd inte borde vara ett obligatoriskt ämne i dagens skola, utan att istället erbjuda estetiska ämnena bild, musik, slöjd som fritt val. Först då ger man eleverna möjlighet att lära och utveckla det de har intresse för.

 

 

 

 

Kommentarer

  1. Jalle

    När jag gick i syslöjden måste alla pojkar sy ett slöjdförkläde, för hand, innan vi fick börja med träslöjden. Jag har aldrig behövt sy något förkläde senare i livet. Jag tycker det vore bättre om barnen fick lära sig sådana praktiska saker som de får användning av senare i livet. Tex hur man byter stickkontakt på en elsladd, hur man vässar en kökskniv, hur man sätter upp krokar och hängare, hur man spacklar och målar, hur man lägger upp ett par byxor, hur man lagar en punktering på cykeln, osv osv, det är kunskaper som de flesta kommer att få användning av senare i livet.

  2. GerdGerd

    Mina syslöjdsminnen var positiva. Jag har glädje av dem fortfarande eftersom min ena dotter inte är road av att sy och/eller laga. Där har jag således en uppgift! Träslöjd ingick inte i flickskolans slöjdämne men det har jag senare i livet gått kurs i. Det var himla kul att skapa i trä! Jalles idé om att barnen ska få lära sej praktiska färdigheter är utmärkt, tycker jag (som hade behövt det).

  3. AmandaAmanda

    Träslöjd fanns inte för flickor på min tid. Det var synd, jag hade nog gillat det. Syslöjden var både rolig och tråkig, helt beroende av vilken lärare jag hade. Hur jag blev en sån som nästan alltid måste ha en stickning på gång vet jag inte, men både min farmor och min mamma stickade mycket.

    När vi gifte oss köpte jag en symaskin det första jag gjorde, för jag förstod inte hur man skulle existera utan en sån, men den var kolossalt dyr. Jag har aldrig varit speciellt duktig på att sy kläder, men jag gick på sömnadskurs flera år när jag väl skaffat maskinen. Och jag har haft mycket nytta av den.

  4. Lasse-MajaLasse-Maja

    Det jag lärde mig i syslöjden var en bra början som jag senare i livet fortsatt med. Träslöjden kommer jag inte ihåg något från. Däremot minns jag att jag med viss saknad missade fortsättningsskolan efter 7-an därför att jag direkt började på verkstadsskolan. Varför jag saknade att få gå i fortsättningsskolan var att man där bland annat fick lära sig enklare matlagning.

    Det där med om barnen skall lära sig slöjd eller inte tycker jag är mycket befogad. Alla barn bör få prova på med allt för att senare välja det man vill utvecklas i. Jordbruk, syslöjd, träslöjd, hushållning och matlagning är viktiga kunskaper som man kan ha stor nytta av senare i livet. Kombinera det gärna med praktisk hemkunskap typ Jalle.

  5. TatluserTatluser

    När jag gick i småskolan (så hette det på min tid) så hade vi flickor syslöjd, dock inte maskinsömnad det fick våra mammor lära oss, pojkarna fick gå ut på bollplanen och träna, när vi flickor kom upp i tredje klass var det slut med slöjden men när vi slutat den sexåriga skolan hade kyrkfolket ordnat ungdomsgemenskap där vi flickor träffades var fjortonde dag och lärde oss finsömnad, våra mammor träffades i kyrkliga syföreningen också varannan vecka och sydde fina alster, inför advent anordnades syföreningens auktion där alstren såldes och då var karlarna (som ju hade hand om hemmets ekonomi) med och bjöd på alstren och köpte dem och så gick pengarna till de fattiga i bygden och alla kände sig tillfredställda.

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen