Om "orera"

Lyxfällan

Skrevs 2014-10-09, 18:03 av orera

Reagerar på tv-programmet ”Lyxfällans” deltagare som oftast ligger lika mycket back per månad som de har i inkomst. Samt att de blir så förvånade över att de förbrukat så mycket pengar. Och de stora skulderna. Det är märkligt tycker jag?

Kommentarer

  1. Sherry

    Det är väl samma med de som tar SMS-lån, ingen koll på något förrän kronofogden bankar på. Och då fattar de ingenting….S

  2. Lasse-MajaLasse-Maja

    Tyvärr så finns det alltför många som inte fixar en enkel ekonomi. Kommer ihåg mitt första jobb där fruarna på fredagseftermiddagarna stod utanför fabriksgrinden och tog lönekuverten från gubbarna och sedan fick gubben en liten slant till ett par öl. Kommer också ihåg några år senare då vi hade en jobbarkompis som varje måndag lånade en eller några tior och vi tjatade på honom att nu får Du fan i mig skärpa Dig annars blir det inget lån. Men han ändrade sig inte förrän vi ställde honom mot väggen och inte lånade ut våra stackars stålar. Han vart sur länge men det sket vi i, och han överlevde!

  3. orera Inläggsförfattare

    ”Didania”: De flesta av våra underhållningsprogram verkar gå ut på att någon ska bli bortvald. Det kan vara i rollen som kock, sångare, dansare och allt däremellan. I ”Lyxfällan” får deltagarna själva välja bort en livsstil som de inte har råd med. Men det handlar om att välja eller väljas bort hela tiden.
    -Underhållningsvärdet? Tja, det beror nog på vem man frågar?

    ”Sherry”: SMS lånen ställer till det. Speciellt för många unga och jag tror att de är för lätta att få.

    ”Snäller”: Trots gubbens brist på ekonomiskt sinne så ställde jobbarkompisarna upp med personlån till nästa lön och då fick han betala tillbaka lånet. Om inte, hade han blivit utskämd. Idag finns smålånen i mobilen, långt borta från jobbarkompisar och med dyra räntor.

  4. ethaetha

    Jag förstår inte att man tillåter reklam i teve för dessa lånehajar. Dom måtte ta bra betalt för att ha råd med så påkostad marknadsföring.

  5. Lasse-MajaLasse-Maja

    Orera Du tolkar vår behandling av jobbarkompisen fel. Han lärde sig ingenting av att vi lånade ut till honom och han förstod inte varför vi slutade att låna ut. Han fortsatte på samma bana men på annat håll att låna och betala tillbaka. Det jag menar att man hjälper ingen att ständigt låna ut pengar till någon. Det lönar sig inte att vara snäll!

    De där programmen som beskrivs är inget som vi lägger ner något tittande på. Att många människor lätt går på alla de lånelöften via sms och mejl borde stoppas på något sätt. Funderar på om det inte är på gränsen till kriminellt att lura på folk alla dessa lån? Men det går ju tydligen så länge inte folk har en ordentlig koll på sin ekonomi.

  6. silverladynsilverladyn

    För mig med ett yrkesliv inom bl a socialtjänsten är det inte ett dugg märkligt. Människor som gör felprioriteringar med sina inkomster/bidrag har alltid funnits, men förr gick oftast samhället in och ordnade upp hyresskulderna, extra pengar när de egna pengarna tagit slut i förtid od.

    Idag är regelverket kring ekonomiskt bistånd mera strikt och då passar möjligheten till snabblån utan säkerhet, företag som saluför mobiltelefoner med finesser på avbetalning etc på att kränga sina produkter.
    Jag tittar gärna på Lyxfällan och känner medlidande med de som aldrig fått lära sig rätta mun efter matsäcken och få lärt sig vad pengars värde är.
    I Lyxfällan finns alla åldrar representerade så det är inget specifikt ungdomsproblem.

    Enda sättet att komma till rätta med bristande ekonomisk insikt är att föräldrar och/eller andra vuxna tränar barnen från småbarnsåldern och upp i övre tonåren till att lära sig ett ekonomiskt tänkande.

  7. orera Inläggsförfattare

    Uppfattade dig nog rätt ”snäller”. Även om du och dina arbetskamrater slutade låna ut så fortsatte han att låna pengar av andra människor.

    Sedan kan man inte komma ifrån att många lever gott på andras olycka banker, advokater, låneinstitut, kronofogdar, delgivningsmän o.s.v. till och med tv-producenter för förnedrings-tv. Så de som misslyckas genererar många arbetstillfällen om man väljer att se på det krasst och alternativt.

  8. TatluserTatluser

    Precis som silverladyn skriver, ekonomi måste man lära sig hemma vid gröttallriken, när jag växte upp fick jag och mina kompisar lära oss att man sparade veckopengen, från början var det en tioöring i veckan som gick till spargrisen tills det räckte till det man önskade att få köpa och så fick man vid köksbordet och släktmöten höra diskussioner om hur man skulle planera sin ekonomi. Allt sådant tycks numera vara bortglömt så det är väl dags att skolan tar över och lär ut ekonomi redan från småbarnsstadiet och att man får lära sig att hushålla, dessutom ska det läras ut att de som sitter på pengarna och vill låna ut, de har alltid i bakfickan att det ska tjänas så mycket som möjligt på varje utlånad slant, jag tänker bl. a. på alla de som lurats att ta hypotekslån, jag hade en granne som tog sådant och när hon flyttade till hemmet kunde inte anhöriga sälja hennes bostad för hypoteket skall ha räntorna tills grannen dör och det är svårt att beräkna i förväg och när det är dags så tar banken bostaden. Givetvis är räntorna på dessa lån hutlöst höga och går inte efteråt att påverka.

  9. orera Inläggsförfattare

    Tack för alla tänkvärda synpunkter. Tror att konsumtions-behovet kan vara ett beroendeproblem snarare än ett uttryck för brister i uppfostran. De här människorna ställer till det för nära och kära precis som missbrukare brukar göra. De vet om att de konsumerar långt över inkomstnivån och de slutar inte ändå, trots att de är nyktra. Hjälpen de får upplevs som en befrielse och en möjlighet till omstart i livet. Jag önskar dem lycka till.

  10. Lasse-MajaLasse-Maja

    Nej jag tror inte det är konsumtionssamhället i sig som är boven. Boven är, som vi min fru och jag ser det, den enorma statusjakten. Och här kommer en vettig uppfostran in där man får lära sig att sköta sig och aldrig hamna hos kronofogden.

    Jag minn precis som Tatluser att det började med spargris, men ingen veckopeng. Dock kunde man få en liten slant ibland. Men å andra sidan så vad skulle jag med veckopeng till, vi hade allt hemma och att springa till lanthandlarn för att köpa godis kom aldrig på fråga.

    När så blev så pass gammal att man gått ur folkskolan och började verkstadsskolan så fick man ju betalt för att gå i skolan. Första året 35:- och andra året 45:- per vecka. Och av detta skulle min fostermamma ha hälften för det var inte tal om att bo gratis hemma. Trots att jag betalade så mycket hemma lyckades jag spara till en moped första året och en fin radio andra året.

    Sådant här hör man sällan att barn får lära sig nu. Men det är lärdomar som sitter i livet ut. Hyran, räkningar och mat sedan kan man fundera på annat.

  11. gunillago

    Det finns ju något som heter dyskalkyli, dvs svårt med siffror och strategiskt tänkande. En lättare utvecklingsstörning kan ge ett sådant utslag. Vem vet hur många som underlåter att planera, beräkna och spara, för att de inte kan.

  12. DidaniaDidania

    Det som förvånade mig (se ovan) var inte företeelsen som sådan – (intet mänskligt är oss främmande) – men däremot TV´s val av programverksamhet.
    Jag har svårt för program där människor ”kläs av” offentligt och får visa upp sitt tillkortakommande.

  13. Livslust

    Tror det är bra att redan tidigt i ett barns liv sporra deras ekonomiska tänkande och framförallt att en vettig insats kan generera pengar och därmed kanske förverkliga ett mål, om än aldrig så litet. Bägge våra barn har lagt ner mycket tid på att sälja ”kvällstidningar” om helgerna och har därmed redan tidigt skaffat sig en ekonomisk frihet. Det blir faktiskt riktigt bra tillskott till veckopengen och dessutom skaffar de sig en social kompetens som är bra för vuxenlivet.

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen