Om "Jalle"

Gamla Klara

Skrevs 2019-10-22, 14:40 av Jalle

Apropå vad PT skrev om sitt första jobb, har jag många minnen från de kvarteren. Jag gick i Klara skola som låg på Klara västra kyrkogata bakom stora Esselte-huset och diagonalt mot DN-Expressen. Deras tryckeri hade stora fönster ut mot gatan där man kunde stå och titta på tryckpressarna. När Expressen gick i tryck tog en av gubbarna ett ex, vek upp seriesidan och la ut i fönstret. Där kunde vi grabbar stå och läsa serierna som var det mest intressanta i tidningen.

Det fanns många original i gamla Klara, en var Texas, han stod varje skoldag med en bricka på magen, utanför skolan och sålde godis. Klockskojarna som drev runt och försökte kränga mer eller mindre trasiga klockor. Gubbarna i morgonkön utanför Systemet på Klara östra kyrkogata och många andra.

På Vattugatan fanns en hälsokostaffär som var först med att sälja torkade bananer. De var kladdiga och låg i en låda på disken och var hett eftertraktade av oss grabbar. Om man hade pengar så tog expediten upp en med en tång och man fick den direkt i handen, Det var bättre än både Tjong och Dubbelkola.

Jag bodde på Drottninggatan bredvid apoteket Morianen som var det enda apotek som sålde homeopatisk medicin. Där kunde man köpa en stång med rålakrits, de var mycket dyra men räckte i evighet.

På den tiden var Klara som en småstad i storstaden, man kände varandra, många både bodda och jobbade i Klara. Så småningom skulle jag jobba som lärling i Klara och gå kvällskurser i gamla Konstfack som var en fantastisk byggnad i hörnet av Slöjdgatan och Mäster Samuelsgatan. Men det var innan Hjalmar Mehr och de andra idioterna rev alla vackra patricierhus och ersatte dem med fyrkantiga lådor och förstörde den vackraste delen av Stockholm.

Kommentarer

  1. PaulThomasPaulThomas

    Jag tror många lite äldre människor saknar småbutikerna som översållade dessa kvarter. Här fanns Ved & Kol, Leksaksaffär, Fruktbutik mm. Trevliga småbutiker som brutalt trängdes undan från stadsbilden. Var får man sin cykel reparerad nuförtiden? Därmed sagt att jag helt håller med om att stadsbyggarna förstört en idyllisk stadskärna. De gamla byggnaderna var ofta välgjorda , stabila och hade naturligtvis gått att förbättra.
    Gamla Konstfack minns jag väl. Där fick vi på fri hand teckna ornament, gamla gångjärn etc. En härlig och bekymmerslös tid. När Konstfack flyttades till Valhallavägen följde jag med dit. Det var 1959.
    (Då jag var ihop med unga fröken B, vi gick skilda vägar men har återförenats 54 år senare & är nu gifta.)

    Även jag följde med till Valhallavägen, vilken skillnad. Jag saknade de stora kakelugnarna och vita havet högst upp där vi hade minnesvärda fester. Vem vet PT kanske sågs vi någon gång där. Jalle.

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen