Om "Jalle"

Ett konstigt samhälle

Skrevs 2018-03-22, 20:54 av Jalle

Det var ett par som hade tre kor, ett litet jordbruk, lite ”grönavågare” så där. Jag tror de var antroposofer och de strävade efter så naturlig djurhållning som möjligt. De åt inte kött, däremot mjölk och ost, jag kan inte skilja de där vegetarianerna åt. Men de här hade korna för att få mjölk, med tiden blev korna äldre och gav mindre och mindre mjölk och till sist så sinade de. Men de här paret tyckte att de tre korna skulle få leva tills de dog en naturlig död.

Så långt var väl allt frid och fröjd om inte myndigheterna fått reda på tilltaget – det var djurplågeri att inte avliva djuren som var gamla och kanske inte mådde så bra. Paret ville inte det så myndigheten tog hand om korna  och lät avliva dem.

Jag hade en bekant som blev sjuk, det var någon sorts kancer. Enligt läkarna var det obotligt, han skulle leva högst fem, tio månader. Han blev sämre och sämre, fick värre och värre smärtor och till slut ville han inte leva längre. Han försökte att få avsluta livet lugnt och stilla, slippa den allra sista tiden meningslösa kval och lidande. Men, nej, något sådant kunde myndigheten acceptera, en människas liv får inte förkortas hur hemskt det än är. Han fick en hemsk sista tid innan han till slut befriades.

Det är ett konstigt samhälle vi lever i.

Kommentarer

  1. terrificterrific

    Ja, våra husdjur har det oftast bättre än vi själva, när livet inte längre är värt att leva!
    I alla fall, om de har ägare som inte tänker själviskt utan ser till djurets bästa.

    Jag anser, att vi alla själva ska få välja, om vi vill plågas ihjäl eller avsluta våra liv med värdigheten i behåll. Alltså, ja till assisterad dödshjälp!
    Jag har arbetat som sjuksköterska hela mitt vuxna liv, och jag har sett alltför mångas lidande för att tycka annorlunda.

  2. Hans A

    Instämmer helt med terrific, det är en skam att Sverige inte har kommit längre. Det verkar som om många tycker att det här är farligt att tala om, det enda som vi alla har gemensamt, det att vi kommer att dö – men hur? Politikerna är fega och vågar inte ta i sådana här frågor, även vår tidning, Senioren är räddhågad, eller när såg ni senast en artikel om dödshjälp eller liknande i Senioren. det är ju något som angår oss alla. ”Har stilla insomnat” står det ibland i dödsannonser och en del gör kanske det men c:a tusen människor dör årligen, i Sverige, långt och utdraget i svåra smärtor som inte går att dämpa och från många håll försöker man tiga bort det.

  3. TatluserTatluser

    I den här problematiken finns en del lömska situationer, det är därför det blir så mycket motstånd mot avlivning av sjuka, sjukvården är bunden av regeln att inom ramen för kunskap hjälpa så långt möjligt till liv, frångår man detta blir frågan hur skall sjukas önskan i alla lägen om viljan att dö kunna bekräftas så att inte någon inom vården beskylls för att i trängt läge snabbt vilja bli av med patienten. Frågan blir då hur ett tillförlitligt, opartiskt kontrollsystem som måste finnas och ur det ska se ut. Dessutom är en svårt sjuk person inte alltid klartänkt på grund av sjukdomens påverkan, klarar inte alltid att se möjligheterna i sitt, inte minst på grund av medicineringen, påverkade tillstånd.

    Jalle:Ofta hör man argument liknande detta av personer som inte är så insatta men det är inga problem. System och kontroller finns redan utprovade och fungerar i många länder där det fungerar utmärkt. Tex i Nederländerna, Belgien, Schweiz, Columbia och i sju stater i USA. Jag förstår inte motståndet men antagligen beror det på räddsla att närma sig ett så tabubelagt område.

  4. IngriaIngria

    Visst är aktiv dödshjälp en kontroversiell fråga, men det betyder inte att den inte bör debatteras. Jag tycker, som någon annan här ovan, att det är fegt av äldreorganisationer att inte lyfta frågan. Att inse att vi faktiskt månar mera om djur som är gamla men friska, än om svårt sjuka människor som vill avsluta sina liv. Man kan ju åka till Dignitas i Schweiz men det kostar cirka 35 000 och alla har inte råd med det. Att dessutom behöva betala så mycket för att få ta avsked av livet känns inte helt värdigt.

    Det finns de av oss gamla som är helt klara i huvudet och väldigt medvetna om hur vi vill avsluta våra dagar. Kan man inte tänka sig att läkare gör en bedömning av den mentala förmågan hos en person som vill avsluta sitt liv? Det borde väl inte vara helt omöjligt. Det är visserligen sant att sjukdom kan påverka mentala förmågan, men jag tror ändå att man kan komma en bit på väg. Det måste naturligtvis alltid handla om den enskildes önskan vilket skulle kunna bli ett aber. Man vet inte alltid hur anhöriga ställer sig i saken. Tycker man att gamla mor måste få ett värdigt slut eller att tanken om ett självvalt värdigt slut strider mot allt man värnar om? Nej, det är en svår fråga, eutanasin, men det behöver inte betyda att vi nonchalerar den helt. Jag tror det finns en hel del mentalt helt friska personer som gärna skulle vilja diskutera den, inte bara i seriösa bloggar och frågespalter, utan också med den etablerade sjukvården. Hur, till exempel, komma förbi läkareden som innebär att man alltid måste göra sitt yttersta för att hjälpa?

  5. vetgirigvetgirig

    Frågan är för komplicerad. Jag undrar hur Anna Holmlunds närmaste tänkte i början av hennes svåra hjärnskada. Då läkarna nästan klassade henne som hjärndöd. Hon överraskade med att vakna upp ur sin djupa koma.
    Men till vad, det vet vi ännu ej?
    Förresten så tycker jag att vi bör stävja den fria dödshjälp vi redan har. Det går ju inte en dag utan att någon skjuts ihjäl!

  6. TatluserTatluser

    Frågan är varför det numera blivit så aktuellt i olika medier att diskutera dödshjälp? Själv har jag under ett antal år arbetat som legitimerad avdelningschef på några olika sjukhus och flera gånger i veckan var det någon av patienterna som lämnade jordelivet, insomnade lugnt och stilla, väl behandlad med smärtlindrade åtgärder. Jag tror inte vården är så mycket sämre nu låg själv inne en vecka för utredning för ett år sedan på den salen låg ytterligare tre patienter varav två var svårt sjuka men mycket väl omhändertagna och väl medicinerade med hänsyn till deras smärtor. Visst kan det synas meningslöst att vårda människor i dagar och veckor när de ändå är på väg mot döden, men ska dödshjälp (= avlivning) införas bör det inte förläggas till sjukhus/vårdinrättning där ansvaret/lagstiftningen gäller vård för att under gällande omständigheter nå bästa liv, utan då ska det inrättas särskilda institutioner och som går under särskild lagstiftning med särskilt ansvarstagande med hänsyn till att det gäller dödshjälp/avlivning.

    Jalle:Dödshjälp är naturligtvis inte till för dem som somnar in lungt och stilla och som vill dö så. Dödshjälp är till för dem som vill ha det och som har svåra smärtor som inte går att dämpa, enligt läkare som vådar dessa, c:a tusen patienter om året. Bland läkare är det ungefär 30% som är för, 30% mot och 30% vet ej. Du undrar varför det nu blivit så aktuellt att diskutera dödshjälp, jag tycker inte det det har blivit så aktuellt, tvärt om. Jag tycker det hög tid att Sverige tar itu med de här problemen för vi har hamnat på efterkälken. Sedan förstår jag att det kan vara skrämmande för vissa att tänka på döden och att man helst förtränger det. Jag hör ofta; jag är inte rädd för att dö, jag är rädd för hur jag ska dö.

  7. vetgirigvetgirig

    Det är självklart att man ängslas inför det definitiva slutet, om det nu är det? Ingen som vet!
    Att lida helvetes pina på slutet det vill väl ingen, men den palliativa vården är numera inte att klaga över. I alla fall den kroppsliga, hur det är med den själsliga, vet jag ej, för vi är ju alla unika.

    Jalle: ”Den palliativa vården är inget att klaga över” skriver vetgirig. Det är inte sant, jag har gång efter gång försökt förklara det men det går tydligen inte in eller vill man inte lyssna uatan hällre förtränga. Den palliativa vården fungerar inte för c:a tusen människor årligen, människor som inte kan få någon hjälp mot mycket svåra smärtor. För dem behövs rätten till dödshjälp.

  8. vetgirigvetgirig

    Om det lids alltför mycket, så finns möjligheten att lägga patienten i koma. Så mycket vet då jag, även om jag är obevandrad i smärtstillning!

    Jalle: Ibland talar man för döva öron. Du får ursäkta men jag tror mer på de läkare jag fått uppgoften från än på dig. Men det är klart att det kan vara svårt att ta in sådana uppgifter.

  9. vetgirigvetgirig

    Menar Du Jalle att dessa tusentalet patienter känner smärta och obehag, även om de är lagda i så djup koma att den snuddar nästan vid hjärndöd? Är det så, ja då är dödshjälp befogad!

  10. DidaniaDidania

    Har som vetgirig också svårt att tro på att det inte redan nu finns hjälp (smärtlindring) i sista stadiet.
    Min tidigare man fick mer o mer morfinbehandling i sista stadiet av sin cancer.
    Hemsjukvården satta till slut en morfinspruta på hans ben.
    ‘Han ”somnade” och vaknade aldrig mera upp.
    En sorts dödshjälp alltså.

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen