Om "Jalle"

En gång

Skrevs 2020-05-16, 10:56 av Jalle

PaulThomas inlägg fick mig att börja fundera på mitt eget liv, vad jag ville och vad det blev. Starten var mindre bra, splittrat hem och uppväxt på flera olika ställen. Redan från unga år längtade jag efter en familj, något som jag hade sett ibland hos kompisar. Det var något jag sedan drömde om och beslöt att försöka skaffa mig, ironiskt nog lyckades jag väl aldrig riktigt.

Som ung hade jag nog oron i själen vilket förde mig ut på olika eskapader av vilka inte alla lämpar sig att berätta. Jag smugglade damunderkläder till öststater, jag drev på luffen i Indien och Västafrika och drog på mig mindre trevliga sjukdomar. Det fodrades två MC-olyckor varav den ena tog ett halvår att plocka ihop mig efter innan jag insåg att jag inte var odödlig. Ibland verkade det som om olyckorna drogs till mig, jag vet inte hur många stygn de har sytt i mig men ibland har jag känt mig som en nåldyna. Jag trasslade in mig i flera äktenskap och förhållanden, antagligen för att jag var naiv och impulsiv.

Det tog lång tid för mig att sansa mig och bli lite vuxen men jag försökte. Jag renoverade hus, odlade grönsaker, födde upp höns men hela tiden har konst och skrivande varit en stor del av mitt liv.

När jag äntligen förstod vad livet handlar om är det snart slut, det känns lite snopet. Trots att jag nog kan sägas ha haft ett intressant liv att se tillbaka på så känns det lite som ”jaha, var det inte mer än det här”. Det kanske låter lite förmätet men tanken på att allt det här ska fortsätta utan mig får mig att längta efter lite mer. Det fick mig att skriva en dikt:

 

En gång ska också du försvinna

utan minsta krusning på vattnets yta

utan att livet höjer ett ögonbryn

utan att världen säger jasså, han.

 

En gång ska ditt namn raderas

ur telefonböcker och andra listor

som något totalt obehövligt

som något ingen längre fråga efter.

 

Ändå ska dyningarna fortsätta att rulla

sin eviga vandring mot stranden

och vintrar att bytas mot vårar

som om du aldrig hade funnits.

 

 

Kommentarer

  1. Hans A

    Precis så känner jag också, var det inte mer än det här och nu ska allt det här fortsätta utan mig!
    Du är en bra poet, du lyckas verkligen förmedla känslan.

  2. PaulThomasPaulThomas

    En fin dikt, Jalle. Jag tror en hel del silvergenare upplever de känslor du förmedlar.
    Att förfasas över annalkande tomhet känner nog många skräck inför. Istället borde vi väl känna viss upprymdhet över att ha fått vandrat med i vimlet en stund. Tänk på alla de som inte fick varken bli födda eller växa upp. De som endast utgjorde spill. En numerär som kan räknas i många miljarder.

  3. gunillago

    Tycker du ska känna dig tacksam över allt du varit med om. Din själ är berikad och du får ålderdomens insikter att flöda i ditt sinne. Tack för det du delger Jalle!

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen