Om "Hyperbore"

Det som jag skriver här kommer sannolikt att bli en "spegling" av min blogg på SPF Seniorerna Faluns webbplats http://www.spf.se/content.asp?nodeid=80344.

En bild säger mer än hundra ord

Skrevs 2015-06-23, 16:06 av Hyperbore

Så brukar man säga. Och det stämmer kanske ofta. Men det förutsätter att den som ser bilden förstår vad ”avsändaren” menar med bilden.

När vi handlade på Willys satt det en ung, söt och trevlig tjej i kassan. På sin vänstra underarm hade hon tatuerat in en stor dödskalle. Jag funderade över vad hon menade med den. Det enklaste hade varit att fråga henne, men jag är nog för ”väluppfostrad” eller för ”blyg” för att göra det. Antagligen skulle hon ha uppfattat min fråga som kritik (vilket det väl också var) och det angick ju faktiskt inte mig varför hon hade en dödskalle där.

Men jag kunde inte låta bli att fundera. En betydelse skulle ju kunna vara att ”det är så trist att sitta i kassan på Willys så jag kan lika gärna dö”. Men det tror jag inte att hon menade, hon var trevlig och verkade inte vantrivas.

Kanske det inte alls var meningen att jag skulle förstå betydelsen. Kanske var det bara för initierade, som tillhör samma ”grupp” eller ”subkultur” som hon. Kanske betydde det ”Jag gillar Death Metal-rock (eller något annat) och om du också gör det kan du prata med mig om det”?

Vad tror ni?

Kommentarer

  1. Lurifax

    Ditt syfte med din undran kan vara att provocera. ”En bild säger mer än hundra ord”

    Den första kontakten jag får med folk jag aldrig tidigare sett, avgör hur jag skall bedöma och bemöta individen i fortsättningen och jag lägger ingen möda på att ta reda på om jag hade fel.

    Omgivningen är full av trevliga, välvårdade, artiga och välklädda människor som är värda att undersökas närmare. ”Att lika barn leka bäst” har fungerat för mig i de relationer jag varit i.

    Min mor lärde sina tre söner, att vi fick ställa hur många krav vi vill på omgivningen, bara vi själva kunde ställa upp med samma krav.

    Skulle jag som varken röker, eller dricker och är slank, välvårdad, välklädd och dansant tillåta en lönnfet, rökluktande slampa med tatueringar att dansa med mig. Lika barn leka bäst, så jag avstår.

    Jag har självklart inga tatueringar, ej heller min dotter.

    På detta forum brukar misslyckade ”Motvalls” hävda att det fina sitter på insidan och inte på utsidan. Varken jag eller andra jag känner, valde insidan första gången de såg den de nu är ihop med.
    Inget fint yttre, inget fint inre. I alla fall inget som är värt att undersöka närmare.

  2. vetgirigvetgirig

    Jag vet inte om jag har någon åsikt om just tatuerade tjejer. Där jag handlar, på COOP Extra, där jobbar en mycket attraktiv tjej, säkert gift och mamma dessutom. Hennes västra arm är så full av tatueringar. Men det säger jag, om jag hade varit femtio år yngre, så hade jag mycket gärna dansat med henne. Likaså vid Systrarna Eriksson konditori uppe i Gallerian, där är tjejernas ”adelsmärke”, en fulltatuerad vänsterarm. Men dom är synnerligen fina och trevliga, ödmjuka dessutom. Skulle mer än gärna ha stött på dem också i min ungdom.

  3. Lasse-MajaLasse-Maja

    Varför lägga ner så mycket krut på en stackars tatuering? Människor tatuerar sig, människor dricker, människor röker och människor beter sig på många sätt. Men de är inte sämre människor för de röker, dricker, tatuerar sig eller på annat sätt är annorlunda än vad jag är.

    Jag bryr mig inte ett dugg om hur dessa detaljer utan mitt omdöme och umgänge hänger ihop med helt andra värderingar. Och det gäller inte bara trådskaparens tatuerade dam utan i lika hög grad de båda kvinnor jag gift mig med. De har det inre skönhetsideal som jag älskar men skulle för den skull aldrig vinna en skönhetstävling.

    Risken i den här bloggen är att vi diskuterar inte en viss bild utan Hyperborés beskrivning av ett synintryck som också tycks vara starkt präglat av H:s egna intryck och värderingar.

  4. Jalle

    Jag tror att har man en tatuering väl synlig så vill man att folk ska se den och då accepterar man nog att folk reagerar på den. Jag stod i en kö en gång och väntade, tjejen framför mig hade en delfin tatuerad på överarmen. Vid sådana tillfällen börjar jag alltid med att uttrycka mig positivt om det det gäller. Snygg delfin, sa jag. Tack, sa hon och sedan började hon berätta att hon var delfinskötare på en djurpark och att tatueringen föreställde Charlie, hennes favoritdelfin som tyvärr hade avlidit. Nu bar hon tatueringen som ett minne av Charlie. Frågan ledde till ett långt och intressant samtal medan vi köade. Lika barn leker säkert bäst men för lika kan bli lite tråkigt. Många gånger kan det vara intressantare med barn som inte är exakta kopior av mig. Förutsatt att de inte luktar rök förstås för dem vill jag inte stå nära ens.

  5. Jalle

    Ingen utom den som startade bloggen kan väl bestämma om den ska fortsätta eller ej. Vill man inte delta är det väl bara att låta bli.

  6. Lurifax

    Försök att på en bank eller ett större seriöst bolag gå dit på anställningsintervju med ansiktet fyllt av järnskrot och tatueringar runt hals och armar så lovar jag att dom inte hör av sig igen.
    ”Vissa, irritationsmoment förstörde möjligheten till anställning”

  7. Berit KBerit K

    Nuvarande danska drottningens pappa Fredrik lär ha haft hela kroppen tatuerad med de mest fantastiska bilder. Det talades om att man, när han dött, skulle försöka dra huden av honom för att bevara de dyrbara konstverken. Är det nån som vet om man gjorde det? ;-
    Min morfar, född 1881, var en tid sjöman och i Hamburg tatuerde han in ett ankare på armen och de tre luffarpunkterna mellan tumme och pekfinger. Själv anser jag det vara förfärligt med alla dessa tatueringar. Tänker de unga inte på hur dom kommer att se ut när huden börjar bli uttänjd och rynkig. Eller tror dom att dom kommer att se unga ut långt in i ålderdomen?
    I övrigt håller jag med Jalle!

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen