Om "Hyperbore"

Det som jag skriver här kommer sannolikt att bli en "spegling" av min blogg på SPF Seniorerna Faluns webbplats http://www.spf.se/content.asp?nodeid=80344.

De och dem

Skrevs 2015-07-09, 22:21 av Hyperbore

”Folk kan inte skriva svenska och de kan inte svensk grammatik”. Sådana uttalanden kan man höra ibland. Det kanske är sant – och gäller nog även mig. Ni som läser detta kan säkert hitta ”felaktigheter” i min text.

Frågan är om det är sant. Eller rättare sagt om det är en nyhet. Kanske det alltid har varit så?

Det som har slagit mig är nämligen hur väldigt mycket oftare man numera läser vad ”vanligt folk”, dvs inte professionella skribenter, har skrivit. ”Förr i tiden” (och det behöver ju inte vara så länge sedan) fick man något enstaka brev eller vykort. Nu läser de flesta av oss dagligen, till exempel på Facebook, sådant som ”vanligt folk” har skrivit – och som de har skrivit utan att fundera så länge.

Men det innebär inte att jag inte reagerar när jag läser något som jag tycker låter ”konstigt”. Ett sådant tillfälle är när man skriver ”dem” i stället för ”de”. Till exempel ”Dem gick på bio”.

Jag har funderat över hur det kan komma sig. Den enda förklaring som jag har kunnat komma på är att i talspråk säger ju de flesta av oss ”dom” i stället för såväl ”de” som ”dem”. Men antagligen har vederbörande skribent ett minne från skolan att läraren har påtalat att ”dom” är talspråk och så ska man inte skriva. Varpå de byter ut ”dom” mot ”dem”.

Kan det vara förklaringen?

En språkexpert sa att hon brukar lära ut att: Det är väldigt mycket bättre att skriva ”dom” konsekvent än att skriva fel på ”de” och ”dem”.

Kommentarer

  1. GerdGerd

    Vi reagerar på olika saker. Jag reagerar kanske mest negativt på stavfel. ”Stavva ret din jävvel” var min pappas paradnummer!

  2. Jalle

    Ett språk förändras hela tiden och har alltid förändrats. Det rätta är det ord eller den fras de flesta använder men visst reagerar jag också när språket inte används såsom jag lärde mig det.

  3. Berit KBerit K

    Om det bara vore de och dem som gav problem,tyvärr vimlar det av språkfel numera, fel som när dom blivit vanliga blir antagna som rätt. Språket utarmas alltmer. Förr fanns två ord, före och innan, med olika inriktning som jag tyckte var lätta att förstå. I dag har man sagt fel så många ggr att det är rätt att använda orden hipp som happ enligt Akademien. Gissa vad det lett till! Jo, där det förr skulle hetat före skriver man i dag huvudsakligen innan och tvärtom, dvs man har bytt plats på orden. Vad är det för mening med det! Men värst är syftningsfelen tycker jag. Man kan inte längre förstå skillnaden mellan sina och deras, hans/hennes och sin, och liknande. Det leder hela tiden till syftningsfel, man vet inte vem som gjort/sagt vad. Det gäller inte baraskriftligt, man hör hela tiden journalister och liknande i tv och radio prata fel. I tv kan man ha texning på och till min glädje har jag uppmärksammat att den som skriver ned vad som sägs muntligt kan sin svenska språklära och hen (bra nytt ord tycker jag) rättar alla felaktigheter på ett utomordentligt sätt. Där kan man lära sig en del. Jag har länge haft kontakt med Expressens Rätta där man väldigt ofta tar upp mina påpekanden om särskilt syftningsfel vilka t o m förekommer i svarta rubriker. Men det händer att jag missat att vissa påpekanden jag gör gäller fel som gjorts så länge att de godtagits av Akademin. Måste skaffa mig en ny SAOL ;-(

  4. Lasse-MajaLasse-Maja

    Inte konstigt att språket, både det skrivna och talade, förändras. Allt annat, även vi, förändras så varför skulle då språket vara statiskt. Se bakåt så ser Du färdriktningen framåt! I framtiden lär det inte finnas någon som kan läsa handskriven text, lika lite som att de då har svårt att förstå alla olika dialekter som nu håller på att försvinna. Denna förändring lär man knappast kunna skylla på jordens påstådda uppvärmning!

  5. bebebebe

    Själv reagerar jag i huvudsak på ”äldre än mig”. Från småskolan fick jag reda på att det heter ”äldre än jag” eftersom detta är en kortare skrivning av ”äldre än jag är”. Tror att det hette presens particip en gång i tiden. Hur som helst var ”äldre än mig” ett tecken på låg bildning. Bildning var något fint på den tiden och rätt och fel var inte något som bestämdes av vad som står i hopsamlad textmassa. Språket var något med klara rätt och fel och det fanns ett prästerskap som kunde skilja agnarna från vetet. När svenska akademien accepterade ”äldre än mig” slutade jag längta efter medlemsskap i detta illustra sällskap. Språkförrädare där!

    De och dem är inte så lätt att skilja åt och jag gör säkert fel själv. Att talspråkets ”dom” (ve och fasa) kan ha haft ett fördärvligt inflytande är inte otroligt. Han har också allt oftare fått ersätt honom vilekt förr var en väldigt entydig klassmarkör. Kanske den försämrade bildningen hos överklassen är orsaken till sådana slappheter?

    Man kan naturligtvis undra över vad vi skall ha skriftspråket till. I gamla Kina var ju skrivkunskap något som man avsiktligt gjort till en exklusiv egenskap för de högre tjänstemännen, de som visste hur man skulle hantera information. Oövervakat internet vore och är väl fortfarande en styggelse för makthavare, inte minst i Kina.

    Själ lyssnade jag förr gärna på Språkprogrammen i radio vissa morgnar, men har givit upp den vanan sedan man bytte programledare till en med en hurtighetsfaktor som jag har svårt att stå ut. Språkprogram jag skall uppskatta skall vara långsamma och eftertänktsamma.

  6. TatluserTatluser

    Och vart är vi i stort sätt på väg (ska naturligtvis heta i stort sett)? Här om dagen läste jag att språket från öriket blandas in allt mera i vårt germanska välklingande språk och så kom funderingarna om hur detta opraktiska “läspande språk uppkommit, kan det för ett antal tusen år sedan vara så att det då isolerade öfolket, det var väl enbart med flottar man kunde ta sig över sundet, att det då uppstod inavel med en gen som främjade läspandet med ett åtföljande så lamt språk, varför sprids detta, är det status från det stora landet (senare dåtids kolonialvälde) eller är vi alla läspare som gör att vi sugs in i denna språkvana?

  7. Jalle

    Jag kommer ihåg hur gamlingar förfasade sig när verbens pluralformer försvann men vi överlevde det och kommer nog att överleva även detta.
    Apropå engelskans betydelse kommer jag att tänka på det gamla skämtet ”Dimma över Engelska kanalen, kontinenten isolerad”, tanken kanske applicerbar även på de/dem- problemet.

  8. silverladynsilverladyn

    Förr kunde jag bli irriterad på olika grammatiska fel och i synnerhet om jag upptäckte några i alla olika tjänsteskrivelser jag fick och även skrev själv under mitt yrkesliv.
    Tack och lov har jag kommit till insikt att inte ödsla någon energi på sådant längre.
    Det enda trista är när ”dagens nya skriftspråk” blir en/ett oförståeligt/otydbart inlägg av något slag. Fast då går jag snabbt vidare och läser nästa istället, men jag blir bättre och bättre på att förstå vad det står och vad författaren avsett, ju fler ”moderna” inlägg jag läser.

  9. gunillagogunillago

    Det är ju en sak när en ”vem som helst”-människa skriver avvikande eller fel, men när journalister inte har det rätta handlaget kan man undra.
    Själv har jag jobbat med förståndshandikapp och vet att det finns många dyslektiska människor bland oss, så toleransen är god. Journalister borde däremot hantera grammatiken mer rätt.
    Det får ju inte vara så att människor ska vara rädda att uttrycka sig. Lite överseende får man väl ha…

Kommentera

© 2013 Silvergenerationen