« Tillbaka till diskussionsarkivet

Diskussionsämne: Vad gör vi av åldrandet, kamrat?

Skrevs 2015-09-24, 11:33 av bebe

Det var visst höstdagjämningen igår. Vädret verkade ha uppfattat signalen utom en stund på eftermiddagen, då sol dök upp och trädbeskäring var möjlig. Vårt plommonträd har i år levererat en större mängd goda ätbara plommon utan vare sig spår av insekter eller fåglar. Kanske den kalla vårens förtjänst. Hursomhelst har trädet passat på att växa rejält, speciellt toppskott som är så högt belägna att de inte kan klippas ens med sax med förlängda skänklar. Drar mig för att köpa en klippare på stång för 750 kr , men att ta hit en gubbe med apparat kostar säkert mer. Vad får man inte kosta på sig för sina plommon! Våra yngre och mindre träd klarar vi fortfarande av att massakrera, eller tukta som det hette förr, i erforderlig grad. Trädgårdar har likheter med andra verkligheter.

Det sägs, att vissa former av senilitet startar med att man blir argsint. Själv har jag alltid varit ganska aggressiv, men ilskan har ökat med åren. När bilar t ex inte parkerar på avsedda parkeringsplatser utan bredvid för att spara några steg trots klar risk för blockeringar blir jag rasande. Även om det inte direkt påverkar mig. Polisen inom mig vaknar, och detta speciellt nattetid då tankarkring hur jag skall kunna näpsa förövarna kan förstöra goda sömntimmar fullständigt i onödan, för världens mesta ”småbrott” kan man ju ändå inte göra något åt. I varje fall inte utan vissa risker för negativa konsekvenser. I natt låg jag och funderade på utstuderade metoder att djävlas under minst en timme innan jag tog mig samman och ger ut sängen, tog en öl och läste några sidor i en tjock biografi om Josef Stalin. Tala om parkeringsbrott! Efter någon timmes läsning kunde sömnen återerövras. Men hur bemästrar man sin oanvändbara polisambition? Eller är det en ofrånkomlig senilitet det handlar om?

På tal om ilska frångick jag min princip att inte se på TV kanaler med reklaminslag och tittade på en nyproduktion för TV4, som recenserats välvilligt i morgontidningen. Nu visade det sig, att det inte handlade om TVprogram med reklaminslag utan ReklamTV med snuttar med program. Jag förstår inte hur folk kan se dramor med idelig reklam för kattmat eller fyrhjulsdrivna dieselbilar (tysk skitbil= Dassbil enl DN) eller hårtvättmedel etc. Ett drama skall väl vara något där en stämning byggs upp och ger en chans till identifiering. Är den moderna människan försedd med en snabbstartfunktion så att upplevd verklighet tolererar ideliga avbrott? Av reklam, av email och andra typer av ”messar”? Är vi mera trögstartade oomprogrammerbara åldringar helt enkelt otidsenliga objekt som bara drar kostnader ?

Så är det kanske. Men vi måste lära oss att ha lite kul, även vi, för att göra väntetiden uthärdlig. Hur det nu skall gå till.

Svar

  1. gunillagogunillago

    Som åldring brukar man ju i ett skede bli rädd för döden, men det löser sig med tiden. Man får begrunda och trappa ner, ge sig själv mer ”ställtid” helt enkelt. Inte är det kul, inte, men det visar sig med tiden hur man tar det.
    Sedan ska man nog inte läsa om den ”förövaren”, kan inte vara bra för blodtrycket!
    Passa du på att ha kul, hur nu det ska gå till i en avtagande tid?
    För övrigt råder jag dig till att göra dig av med TV:n och se Playkanaler på datorn. Då kan du se vad du vill och utan reklam!

  2. vetgirigvetgirig

    Att senilitet innebär tendens till ilska och aggressivitet är jag inte så säker på. Alzheimer däremot börjar på det viset, det har jag erfarenhet av.
    Hamnade Du i ett sådant tillstånd, när jag vinklade av från Ditt ämne, och hoppade över till diskussionssidan med Ditt nya inlägg?

    bebe: Ack nej. På Silvergen håller jag kontroll på min ilska och är föredömligt menlös.
    Vetgirig: Men min lilla fru som jag skötte i dryga tio år eftersom hon var sjuk i Alzheimer, hon kunde inte tygla den ilskan som Alzheimer i regel börjar med.

  3. PaulThomasPaulThomas

    Jo, jag har nu skrivit massor av etiketter med texten ”Blåbär 2015″ och ”Hallon 2015″ och ”Lingon 2015″. Dessa sitter klistrade på burkar i källaren.
    Vad gör vi då av åldrandet, kamrat? Jo, vi lägger åldrandet i burk och placerar i källaren. Är åldrandet av den ilsknaste typen skriver vi ”Bärsärk 2015″ på etiketten.

  4. TatluserTatluser

    Skaffa dig en stångsax, det kommer du säkert inte att ångra, stångsaxen är väldigt bra att ha, rent av bekvämt när grenarna sitter högt, men se till att själva saxen är lätt men stabil, en lätt sax är också lättare att styra högt där uppe, tyvärr tänkte jag inte på det när jag för så där tjugofem år sedan köpte min stångsax, jag klarar det men det stretar i armar och axlar när jag ska hissa upp den tunga saxen till närmare tre meter.

  5. Lasse-MajaLasse-Maja

    Det är viktigt att ha bra verktyg även för en liten trädgård. Man minimerar olycksrisken då rejält.

    I år verkar vara ett plommon/krikonår för vi har fått supermycket krikon på landet i år. Och i år testade vi att göra kräm på dem och jäklar vilket gott kräm det blev!

    Apropå Bebes tankeverksamhet så är det med dem som med eventuella konflikter. Man skall aldrig ge sig in i en konflikt om man inte ser det som att man skulle vinna den. Med andra ord är det dödfött att offra energi på Dina P-syndare.

    För övrigt håller jag med Vetgirig att ilska kan vara ett tydligt tecken på Alzheimer. I kombination med ökad misstänksamhet så är chansen ännu större.

  6. TatluserTatluser

    Vad man gör åt åldrandet kan man tycka var ock en ska välja, men frågan är vilka val var och en har? Arv och miljö har stark påverkan så man får göra så gott man kan, de flesta i vår generation har en stark fördel av att ha lätt tillgänglighet till viktig hälsoinformation, vad vi gör med detta är till tjyvende och sist upp till var ock en.

  7. kyllingkylling

    Åldrandet är en gåva – vad är alternativet.
    Man blir som man är och ”varit” under hela sitt liv, före åldrandet. Men ett skapligt självförtroende – som man kan fortsätta odla och förstärka – bör man kvick mönstra ut sådana ord som förstärker en något sämre självkänsla. Dit hör: åldring, jag betyder inget numera, jag är gammal, ingen bryr sig om en, låter dagen gå utan att vilja uppleva saker och ting, har pengar på banken, men unnar sig inget, sparar till barnen eller barnbarnen m m och sätter sig hela tid själv på undantag. Men också att irritera sig på små-skit, oja sig över nutidens ungdomar och glömmer hur man själv varit. Så visst… kan var ock en själv verka för ett rikare ”åldrande” och leva som en nyfiken senior. Allt under förutsättning att ohälsan inte tär för mycket på individen.

  8. TatluserTatluser

    Nog kommer små symtom smygande även om man kan glädja sig åt att doktorn säger att man är frisk, ”det nyper lite här och blir slappt där” men för övrigt är det som vanligt. Men det finns något som blivit annorlunda, bemötande, här om dagen var jag på apoteket och köpte en ask Valeriana när det var dags att betala satte jag kortet i automaten och tryckte in koden, då började hon expediten, tryck in koden titta på priset, tryck OK, ta ut kortet, ”håll tjäften snorunge tänkte jag ”, hon distraherade mig så jag tog ut kortet innan jag tryckt OK. Hon förutsatte att jag inte visste hur man betalar med kort, jag har använt kort som betalning sedan flera årtionden innan hon var född, sedan mitten av sjuttiotalet, när de första bankomaterna kom i Solna där jag då bodde. Expeditens (i tjugofemårsåldern) attityd sårade mig, gammal gumma.

  9. DidaniaDidania

    Förstår dig, Tatluser – synd att du inte sa till henne som du skrivit här – att du har använt betalkort länge innan hon kom till världen! Du kan ju vara glad att du inte går med rullator – eller ännu värre sitter i rullstol – då utgår de flesta ifrån att man också är handikappad i huvudet!

  10. TatluserTatluser

    Tack Didania, men i det ögonblickets situationen blev jag, av hennes pladder, så överraskad och disträ att jag knappast hade formulerat mig vettigt och då hade hon antagligen fått ”vatten på sin kvarn”.

  11. Lasse-MajaLasse-Maja

    Kanske man skall göra en historisk återblick till ens egen ungdom. Hade inte även vi ibland förutfattade meningar om äldre?

    Jag kan ibland uppfatta att det i en del butiker är någon slags överdriven service. Ja kanske till och med aggressiv som då jag kommer in i klädbutiken och blir överrumplad av säljaren och måste köra iväg honom/henne för att kunna gå runt och se vad de har. Värsta exemplet är på marknader då säljare börjar tjôta om sina produkter så fort man tittar åt deras stånd! Inte ens då vi talar om för säljarna fattar de alla gånger att vi vill inte ha deras hjälp för det stör oss. Vi har en käft som vi öppnar då vi behöver veta något mer!

  12. grinola

    Jag har varit förbannad sedan barnsben. Alltid försökt göra på rätt sätt samtidigt som jag ser andra högaktningsfult skita i alla regler och förordningar. Jag tror det kom med modersmjölken.
    Vad reklamsnuttarna som förstör tv programen anbelangar tar jag det för vad det är, kissepauser.

Skriv ett inlägg i tråden

© 2013 Silvergenerationen