« Tillbaka till diskussionsarkivet

Diskussionsämne: Spel för galleriet eller bara en gnälltants klagan

Skrevs 2017-04-19, 10:13 av silverladyn

Återigen har våra ”kära” makthavare försökt lura i oss att man värnar om ”sina” gamlingar. Den här gången med den storslagna skattesänkningen som ger ett netto på ca 200:-/månad för några av oss. De andra får betydligt mindre.

Även om jag tillhör kategorin som tydligen blir dessa tvåhundra spänn rikare kan jag inte se det som en ”storvinst” i min börs.

Ska det aldrig bli slut på politikernas floskler och amsagor kring oss äldre?  Tänk om alla de  yngre som propagerar för ”stopp för invandring, stopp för andra religioner än vår egen, stopp för att föda flera barn än det svenska måttet 1,7 st per familj etc kunde lägga sin kraft och energi på att propagera för bättre villkor för oss äldre istället.

Då kunde det kanske bli en förändring som blev värd sitt namn.

 

Svar

  1. PaulThomasPaulThomas

    Jag får i pension mindre än 10.000 kronor per månad!
    Bara så det framgår hur knepigt det kan gestalta sig i tillvaron.
    Utrymmet för några som helst utsvävningar är begränsade. Hustrun ligger på samma nivå.
    Vi har alltså inte råd att bo i en normal lägenhet.

  2. vetgirigvetgirig

    Tror de makthavande verkligen att det går att täppa igen käften på två miljoner pensionärer genom en nådegåva på två hundra kronor per månad? Dessa två hundra kronor ska vara förlåtande för:
    1.Lånestöld av 258 miljarder!
    2. Cirka 11 procent högre skatt än arbetstagare!
    3. Fem bromsade pensionshöjningar!
    4. Och fem stycken jobbskatteavdrag på vardera 12 miljarder. Märk väl, det till de som redan hade arbete!

    De värst drabbade är några hundra tusental kvinnor som hade låg lön livet igenom och det av den anledningen att de skött ”marktjänsten”åt sina män i lantbruk.,småföretag under den avlägsna tid då lagstiftningen, minsann inte gynnade kvinnor! Därav följde också en dålig pension.

  3. silverladynsilverladyn Inläggsförfattare

    Vi är ganska många som, trots ett långt yrkesliv hamnat i lågpensionsfällan. Är man en eller två lågpensionspensionärer i hushållet, gäller det att se till att de fasta och övriga kostnaderna blir minimala om det ska gå ihop sig.
    Tyvärr är det nog så att många av oss lågpensionspensionärer som bor i mera tättbefolkade områden nära eller i städer och äger vår bostad ofta är miljonär på pappret.
    Att vara välbärgad på pappret ger inte utrymme för ett ekonomiskt oberoende pensionärsliv.
    Värdet på ens bostad skiljer sig nog ganska mycket åt beroende på var man bor. Boende i glesbygdsområden norröver är kanske inte ens pappersmiljonärer, men likväl är behovet av högre pensioner lika för oss alla som tillhör lågpensionspensionärer.

  4. TatluserTatluser

    Som jag vid något tillfälle nämnt tidigare hade jag ordförandeuppdrag i dåvarande SKTF:s lokalavdelning några år på sjuttio- och åttiotalet, när vi förhandlat och fått upp lönenivån ett par procent så brukade priserna på dagligvaror och liknande gå upp med minst det dubbla, vad tjänade då till att höja lönerna, resultatet blev ju faktiskt mindre i plånboken och penningvärdet försämrades. Hundra kronor på sjuttiotalet är i dag värt 339 alltså drygt en tredubbling och den som hade en lön på 17 500 vid den tiden motsvarar nu 59 432 i dagens penningvärde. Då kan man fråga sig vad håller vi på med, jag tror att vi måste ta itu med väderingen av arbetets innehåll och värde och sluta med att slänga ut pengar för att höja personstatus och lönernas procenthöjning äts upp av prishöjningarna vilka biter allt hårdare på de som inte får kompensation för andras lönehöjningar. Ett mera praktiskt och seriöst system borde gynna alla.

  5. silverladynsilverladyn Inläggsförfattare

    Ursäkta Tatluser, men jag hänger inte riktigt med. Vad har värderingen av arbetet att göra med min och andra pensionärers situation idag? Eller våra makthavares behandling av oss ”gamlingar”.
    Det är vi dagens ”gamlingar” som borde uppvärderas. Helst medan vi fortfarande lever.

  6. TatluserTatluser

    Jo utifrån mina erfarenheter av effekterna av ständigt höjda löner så försämras penningvärdet och eftersom vi pensionärer inte kan förhandla om våra pensioner under samma premisser som anställda så minskar våra pensioner genom penningvärdesförsämringen som löneförhöjningarna medför och det kompenseras inte i pensionerna fullt ut. Att ständigt sänka penningvärdet medför att allt blir dyrare inte minst livsmedel.

Skriv ett inlägg i tråden

© 2013 Silvergenerationen