« Tillbaka till diskussionsarkivet

Diskussionsämne: Hjärtstartare – nej tack

Skrevs 2013-07-26, 15:36 av Tyttemor

Jag vidarebefordrar min fråga till er för att skapa diskussion kring ett viktigt och extentiellt ställningstagande.

övre åldersgräns
Några råd om hur man förfar behöver jag inte. Det har redan Svenska Rådet för hjärt-lungräddning gett ett uttömmande och bra svar på

Svenska Rådet för hjärt-lungräddning

Svar

  1. DidaniaDidania

    Förr i tiden var det att fylla åttio säkert mera remarkabelt än nu när levnadsåldern skjuter i höjden.
    Visst är det ett långt liv, när man har levt i åttio år – men det kan även kännas kort – tiden är en konstig storlek, svår att bedöma eller mäta.
    Jag har uppnått åttiotvå år, men kan inte säga att jag är så mätt på livet att det inte spelar mig någon roll om jag skulle bli ”räddad” eller inte vid ett hjärtstillestånd.
    Jag tror inte att jag kommer fram till ett målsnöre – härtill och inte längre – så länge jag är vid liv.
    Själva levandet innebär alltid en ny chans, en ny upptäckt – om det så bara är att pionen blommar eller att katten stryker sig mot mitt ben.
    Det betyder inte att jag inte är bekannt med de kroppsliga plågor och besvär som kan följa med den sista delen av livet – men jag är fatalist och vill låta händelserna gå sin (sälla eller osälla) gång.
    Jag vill göra hela resan – till the bitter end.

  2. ethaetha

    När jag som nu har blivit intill döden trött och nästan inte orkar hålla mej uppe känner jag en tröst i att få lämna av utan ingripanden. Att vara mycket sjuk är påfrestande – men hur säger man ifrån under ett hjärtstopp? Om det kommer plötsligt har jag inte en chans. Vaknar kanske upp med slangar och apparater som gör mej otydlig eller oförmögen att uttrycka min vilja. Har talat med min dotter om det men hon bor för långt bort för att kunna påverka i tid.
    Ska ta ett samtal med henne igen!

  3. brickanbrickan

    Din fråga är väldigt svår att besvara.Mina barn vet om att jag absolut inte vill bli ett kolli
    och det hoppas jag respekteras om så blir fallet.

  4. TyttemorTyttemor Inläggsförfattare

    Till Didania. Jag berättade om mitt ställningstagande i telefonsamtal med en god vän. I stället för att svara berättade hon om en kvinna som dött i hennes närhet och hur folk hade sagt: ”Tänk hon blev bara 87″. Vilket gav mig en tankeställare. Nyttigt att höra andras mening. tack.
    Till Etha. Jag bor i glesbygd. Hembygdsföreningen här fick nyligen en hjärtstartare. Genast anordnades kurs i hjärtlungräddning. Tänkte sätta upp ett anslag på min dörr, också med tanke på att ambulansfolk är mkt ivriga att rädda liv oavsett ålder. Jag bor ensam, o har barn som bor många mil härifrån. Är tveksam med lapp på ytterdörren. Verkar lite hysteriskt minst sagt.

  5. vetgirigvetgirig

    Jag fyller åttio år om någon månad, de flesta åttioåringar jag känner, påstår sig ha haft ett mycket långt liv. Jag håller inte riktigt med, livet har runnit i väg allt för fort tycker jag, händelser från både barn, ungdom och vuxentiden ligger liksom för nära i tiden för mig. Väldigt mycke har jag varit med om och jag är onöjd med mig själv, för att jag inte hunnit med mer. Mitt minne är för bra för att jag ska vara helnöjd med hur jag hanterat en mängd händelser under åren. Väldigt mycke hade jag kunnat göra bättre, inser jag så här i efterhand. Men ändå livet har varit ganska snällt mot mig tillstår jag.
    Eftersom jag är obotligt nyfiken, så tar jag gärna emot hjärtstartning, om nu inte mina nära säger ifrån.

Skriv ett inlägg i tråden

© 2013 Silvergenerationen