« Tillbaka till diskussionsarkivet

Diskussionsämne: Givandets etik

Skrevs 2015-04-15, 12:36 av Hans A

Hamnade på en debatt om givandets etik som gav många intressanta tankegångar. Varför ger vi ut pengar utan att få något i utbyte (eller får vi det?). Klart är att vi många gånger ger för att få känna oss goda (även om alla inte kommit till insikt om det), ett utbyte så gott som något? Men är det också så att vi med gåvan får någon sorts makt över mottagaren, reell eller inte? Tvivels utan kommer mottagaren i en sorts beroendeställning till givaren. En deltagare berättade att hen vid flera tillfällen gett pengar till en tiggare och en dag såg hen tiggaren komma ut från systembolaget med en flaska i en påse. Hen kände sig lurad det var verkligen inte detta hen hade skänkt pengar till. Hen insåg inte att när hen hade överfört pengarna till tiggaren så hade hen inte längre någon kontroll över dem, tiggaren kunde göra precis vad hon ville med dem. Men detta hade hen svårt att acceptera, pengarna skulle inte användas till lyxkonsumtion och onyttigheter, hen ville alltså ha fortsatt makt över pengarna även efter givandet. Det vi själva inte skulle tveka att kosta på oss vill vi förmena de som står i beroendeställning till oss. Är det så att de som vädjar till oss inte får komma för nära vårt liv, inte får bli för lika oss? Att de måste befinna sig på behörigt avstånd under oss för att vi ska acceptera dem?

Samma sak med mobiltelefoner, är det en lyxartikel som de inte bör äga? De mobiltelefoner (endast 3 st) som jag sett i händerna på tiggare har varit moderna, modernare än min gamla och har säkert kostat en del slantar. Varför reagerar vi på det? Är det för att de kommer för nära oss? Självklart strävar dessa människor efter samma saker som vi en gång strävade efter, självklart längtar de efter lite lyx och bekvämlighet, precis som vi. (Hade de varit lite smartare hade de förstås låtit bli att skylta med det.)

 

Kanske är vi (både tiggare och svenskar) relativt ovana vid situationen. Vad jag sett i muslimska kulturer är det helt annorlunda, allmosan är ju en av islams grundpelare. Där skänker man i den fasta förvissningen att man ”köper” sig en plats i himmelen. Där är tiggarna ett ”kast” som aldrig får komma i närheten, ekonomiskt eller socialt, andra samhällsmedborgare. Skulle en tiggare där få råd att skaffa sig en mobiltelefon så skulle ingen, absolut ingen få se den i hennes hand.

Frågan är hur vi förhåller oss till den verklighet som möter oss, hart när, överallt i dag. Läste just att ju fler tiggarna blir ju mindre benägna att ge blir vi. Kanske kommer det att stabilisera sig enligt Harris-Todaro-modellen som Lars Calmfors förutspådde. Nog tycker jag att det är betydligt färre tiggare i många andra europeiska länder.

Ibland är det intressant att stanna till och tänka lite längre på företeelser vi möter.

Svar

  1. minimalminimal

    Jag såg en kvinna knäböja framför en tiggare givandes en kanelbulle och en latte med lock.
    En annan kvinna såg jag efter en slant klappa en tiggare på huvudet och le så gott.
    Verkar sannolikt att bägge dessa åtbörder ger sina upphovsmän ett visst mått av tillfredsställelse.
    En butiksägare kastar en spann med vatten över en annan tiggare. Andra blir berövade sina sängkläder som de lagt på allmän plats.
    Dilemmat i dessa variationer av givande och tagande är förmodligen att de inblandade av olika skäl tycker att de gör rätt, och når på så sätt tillfredsställelse för egna behov. På tiggarebekostnad. Tack alltså tiggare för att ni genom er närvaro bl.a. låter våra ofta infrusna känslor ges mer spelrum.

  2. DidaniaDidania

    Visst är det en mänsklig medfödd glädje och drift att kunna ge. Givandet finns på många plan – att ge till sina barn eller till vän eller familj anses naturligt- att ge till organisationer för principens skull är vanligt i Sverige – eller som vi nu får uppleva att ge till en främmande person, enbart för att personen visar upp sin fattigdom rakt framför dig.

    Organisationer för fadderbarn har ju förstått att det är lättare att hitta givare, när det kan finnas en sorts personlig kontakt mellan givare och mottagare.
    Jag tror många av oss upplever något liknande när vi dag efter dag passerar samma människa som sitter på gatan.
    Även här får man sina favoriter – den unga kvinnan med det vackra leendet blir lätt en klar favorit – på bekostnad av den äldre mannen som sitter två kvarter längre bort.
    Den ”hjälp” man ger måste ju vara försumbar i den enorma misären – men det känns lättare att kunna möta deras blick och kanske säga ett par ord, så jag hjälper helt klart mig själv, när jag ger
    en slant-

  3. GerdGerd

    Tagandet har också en etisk sida. Jag blir illa berörd av en organisation, som tagit som vana att ge personlig gåva till en påtänkt givare, till mej. Idag kom ett etui med mitt namn ingraverat avsett för id- och bankkort med påpekande om att jag visst inte var tvungen att ge dem något bidrag. Detta sätt att tigga ger mej dålig smak. USCH! Jag tänker skicka dem den här texten och be dem stryka mej ur sitt register.

  4. bebebebe

    Visst är tiggeriet ett problem. I länder där gåvor till tiggare kan ses som betalning av inträdesbiljett till himmelen är tiggarna en yrkeskår, jämförbar med prästerna, som utför ett yrke, ja till och med ett nödvändigt yrke för att hjälpa människorna i en senare värld. Men om man nu inte tror på givandet som betalning för en tjänst, blir det mer komplicerat. Då blir tiggeriet bara ett yrke bland andra, vars värde för en själv och för samhället är ytterst tveksamt. I all synnerhet som det säkerligen finns kreativa personer som lever på att organisera tiggarkåren.

    I många av oss ligger tanken om det hedervärda arbetet djupt. Att genom hederligt arbete förtjäna sitt uppehälle. Samtidigt har vi avskaffat en mängd ”hederliga” arbeten som skulle kunna utföras om kostnaderna för arbetsuppgifterna var så låga, att utgifterna för arbetena inte skulle belasta det som vi menar är vår välfärd.

    Jag har inte tänkt klart i frågan, för varje svar/förslag ger direkt mängder av invändningar. Men undviker att ge stöd till en yrkeskår som jag inte anser bör finnas.

  5. DidaniaDidania

    Jo om man kunde se tiggarna som ”en yrkeskår” – som helst inte bör finnas så är det kanske lättare att bortse från att det även är medmänniskor, som har det så mycket sämre än vi.
    Då behöver man inte möta blicken – eller de blir kanske rent av osynliga?

    När vi lämnar påser med tidningar och glas vid sopstat, finns det numera en migrant som tar hand om påsarna för mig. Har jag tomburkor får han dem – har jag inte burkor blir det en slant.

    Hederligt arbete tror jag att nästan alla skulle föredra framför att vara utlämnade till vår ill/välvilja?

  6. minimalminimal

    Om anledningen till att inte ge stöd åt ”tiggarkåren” skulle vara att denna kår egentligen inte borde finnas, så finns det andra saker som man inte heller borde ge stöd åt.
    Cancer t.ex.borde inte heller finnas. Men i cancerforskningen pumpar vi in pengar
    Alltså borde vi också hjälpa tiggarna.

    Hans: Det var en logisk kullerbytta minimal. Vi ger inte pengar för att stödja cancer utan för att utrota den. Om det fanns arbete som försökte utrota fattigdomen som får människor att tigga så vore det mer jämförbart med canserforskningen.

  7. vetgirigvetgirig

    Det finns många sätt att logiskt se på saker och ting. Men när jag möter blicken hos en totalt förnedrad människa, då smälter då jag.

  8. Lasse-MajaLasse-Maja

    Eftersom vi har demokrati i Sverige så är inte ett förbud att ge tiggarna pengar något som är gångbart. Och inte ens om vi hade ett förbud mot givande till tiggarna skulle i verkligheten fungera. Folk ger natingen det är förbud eller inte och ett sådant förbud vore så lågprioriterat att polisen sket i det.

    Men jag har från början sagt att ge inget till tiggarna det ger fel signaler och de blir bara fler och fler. Ja det är ju det som vi ser nu de blir allt fler. De invaderar oss och snart blir det favelor exakt som de har i Rio de Janeiro.

    Detta problem som härrör sig från att ett par EU-stater behandlar Romerna sämre än andra medborgare. Trots pengar och press från EU så bryr sig dessa stater inte om den här gruppen. Detta är en sida av saken.

    En annan är ju att tiggarna inte är ensamma om att locka folk ge dem pengar. Det finns ju en mängd organisationer som nästan är värre och mer påtvingande i sitt tiggeri. Hur ofta ser vi inte i TV och tidningar hur en massa organisationer, många gånger på ett fult sätt, försöker ge dem en slant. I TV visar man hemska bilder så vi skall få dåligt samvete och sedan ge dem en slant.

    Att en tiggare sitter utanför butiken går an, men det där jävla tiggeriet i TV och tidningar kan jag vara förutan.

    Nästa steg är ju telefonförsäljarna…men det är ju en annan historia.

    Vi, min fru och jag, har inte mer slantar än att det räcker för vår egen överlevnad. Och om vi, händelsevis, skulle få någon krona över. Och vi ville ge den till någon så vill vi också veta vart den går, och om den verkligen går till en behövande. Då faller för oss de flesta typer av tiggerier. Jag kan inte avgöra om tiggaren utanför affären har något med kriminella organisationer att göra, det syns inte utanpå. Och de flesta organisationer har så stort bortfall på vägen till den behövande så där hamnar ej heller vår eventuella slant.

    Det mest troliga är nog, OM, vi skulle skänka bort en slant att den går till en person i vår närhet som vi vet har det sämre ställt än oss själva. Och där vi vet att slanten inte går till sprit eller droger.

  9. gunillago

    I min lilla hemkommun kan jag räkna till minst tre tiggare i centrum och i Södertälje, där jag var igår, kunde jag räkna till fem feta kvinnor, som i mitten av madrasser och tyger längs med gågatan satt med en kopp. Tiggarna i Gnesta var också feta kvinnor – endast. Vad betyder det?
    Såg en intervju med en man i Rumänien som menade att de romer som fanns inte satte sina barn i skolan och inte heller sökte de arbeten som fanns. I EU räknar man med att det finns 18-19 miljoner romer som på olika sätt befinner sig utanför samhället.
    Är det trots allt ett enkelt liv med tiggeri som ett sätt att försörja sig? Är det sant? Vi behöver veta mer…

  10. GerdGerd

    Läs gärna krönikan ”Välfärden och Luther” i Det Goda Samhället (jag kan inte förmedla länken direkt, tyvärr. Tekniskt obevandrad som jag är.)

Skriv ett inlägg i tråden

© 2013 Silvergenerationen