« Tillbaka till diskussionsarkivet

Diskussionsämne: Funderingar runt statens monopolverksamheter

Skrevs 2013-06-22, 11:58 av Olle Wickbom
Ett faktum är att Sverige i princip är stängt under de tre sommarmånaderna, vilket innebär att servicen är satt på sparlåga.
Staten har monopol på några verksamheter t ex sjukvård, polis och public service i radio och TV. Eftersom alla medborgare enl. fackliga beslut skall ha rätt till sommarsemester, innebär det att sjukvården bedrivs med ett minimum av personal, trots att sjukdomar härjar i samma utsträckning sommartid som all annan tid. Neddragningen på sommaren har till följd att vårdsökande ökar kraftigt på hösten och skjuter väntetiderna framför sig hela resten av året. Så skapas långa väntetider.
Sommarsemester för alla må ha varit målet tidigare, när löner och standard var lägre, men i dag har människor i högre grad möjlighet att få sol och värme genom exempelvis resor till varmare områden, och de som anställs borde därför göras medvetna om, att sommarsemester varje år inte kan påräknas.
Vi har sövts ner i tankebanor att alla skall jobba mellan 8 och 4, vara lediga lördagar och söndagar och ha 5 veckors sommarsemester. Allt arbete därutöver räknas som obekväm arbetstid, som det finns anledning att gnälla över. Likt de två läkarna som på kafferasten nyligen ojade sig över ”att ha två jourkvällar den här veckan”. T o m den fria konditori-företagaren reagerar inte över, att alla fikaställen i den lilla stan är stängda efter 18. Ett öppet ställe till kl 21 skulle ju göra sig en bra hacka. Men, alla sover vidare i fast förvissning om den ultimata tryggheten.
När någon söker anställning vid polisen, skulle på samma sätt framhållas de restriktioner med ledighet, som följer av jobbets monopolställning. Nu är bovar och banditer skrivna på näsan, att den polisverksamhet, som hela Sverige har rätt till, i princip är nedlagd i glesbygd under 3 månader.
När polisledningen ställs till svars, är ofta svaret att ”vi lånar in personal från grannlänen vid behov”. Så finns t ex vid helger bara EN utryckningsgrupp tillgänglig i hela Dalarna, från Avesta upp till Sälen. Och inlånad personal har vare sig lokalkännedom eller kunskap om vilka bovarna är eller deras populära tillhåll.
När har medborgarna riktigt gott om tid att slappa och slölyssna eller -titta på public service-utbudet i radio och TV? Ja, naturligtvis sommartid, men då är programutbudet i högsta grad påvert med repriser och annan skåpmat, som inte kräver någon särskild personalinsats. Mot hösten är tiden för lyssnare och tittare upptagen av mycket jobb inkl. resor, plugg och annat och då, när personalen i radio- och TV-husen behagat infinna sig, är utbudet som störst. Och tiden att lyssna och titta som minst.
För en privatperson som jag själv, dessutom pensionär, är det svårt att hitta medier med stor spridning, där en diskussion av den här typen kan startas och sedan fortgå.
Dagstidningar, och förresten hela pressen, har begränsat utrymme och är väldigt restriktiva med utrymme för allmänheten, och SvD har i princip tagit bort möjligheten. Twitter ger 140 nedslag för en kommentar, så den är utesluten. Min blogg http://ollewblog.blogspot.se/ läses av få liksom Newsmill (också sommarstängd). Vad skall en enkel människa göra?
Ett problem är också, att medieredaktörerna numera tassar omkring till synes livrädda att släppa fram annat än ”godkända” och ”allmänt accepterade” åsikter. Det har gått så långt nu att det finns anledning att ifrågasätta, om yttrandefrihet fortfarande är en rättighet i Sverige. Det låter drastiskt men är dessvärre ett aktuellt faktum.

 

Svar

  1. GerdGerd

    Oj det var mycket på en gång! Du har förstås redan tänkt ut vad som ska göras åt allt detta som du aktualiserar. Jag som inte funderat i dessa allomfattande banor föreslår att du tar en sak i taget och presenterar en alternativ lösning på just det så kanske jag och andra vill meddela åsikt i just den frågan. Jag tror mig om att vara normalbegåvad och föredrar att diskutera problemlösning framför eländesbeskrivningar.

  2. bebebebe

    Jag håller med Dig om att begreppet ”obekväm arbetstid” är en felaktig beteckning. I vissa serviceyrken är tillgänglighet året och dygnet runt en förutsättning och en viss mängd av ”udda” arbetstider ingår i lönen. Jourtidsersättning får då vissa likheter med bonusar som ju numera accepteras som tillägg för att personal, speciellt högt placerad, skall göra vad de är anställda för.
    Det är dock inte lätt att diskutera detta problem eftersom varje yrkesgrupp håller på sina ”etablerade” rättigheter via sina fack. Förmodligen får man angripa en yrkesgrupp i taget där kanske poliskåren just nu ligger bäst till.

  3. brickanbrickan

    I dagens Sverige bedrivs sjukvården inte enbart av landstingen utan även av privata vårdgivare.

    Förutom rätten att få avtalsenlig semester så är stora grupper inom vården lågavlönade i
    förhållande till utbildning och arbetsuppgifter. Detta medför tyvärr svårigheter för arbetsgivarna
    att erhålla kompetenta semestervikarier.

    Att arbeta på obekväm arbetstid och/eller ha jour är i längden ingen sinekur.Det tär på kroppen
    oavsett yrkesområde.Det ger ingen ultimat trygghet.

  4. TatluserTatluser

    Obekväm arbetstid är till största delen den tid på dygnet då majoriteten på arbetsmarknaden befinner sig i hemmet eller annat fritidsviste för privat aktivitet, avslappning, vila återhämtning och ordinär nattsömn. Att få människor att frångå ordinarie dagarbetstid till arbetstid på kvällar och nätter, det torde vara svårt om man inte kan bjuda på någon form av gratifikation. I början av min yrkesbana jobbade jag som nattöversköterska på Vetlanda sjukstuga, Eksjö lasarett, SöS, Karolinska, när man gått ut högskolan var man sugen på extra slantarna, det var lockbetet, annars hade jag inte tagit detta slitsamma uppdrag då man skulle bevaka patienternas tillstånd på flera avdelningar under nattdygnet, man gick på kl 20 och av kl 08.

  5. Olle WickbomOlle Wickbom Inläggsförfattare

    Min avsikt med inlägget var att få igång en diskussion kring orsakerna till och följderna av att statens monopolområden sjukvård, polisen och radio & TV fungerar så erbarmligt dåligt under de 3 sommarmånaderna. Var och en borde ha märkt av detta.

    Jag är väl medveten om, att ändringar inte låter sig göra i brådrasket, och jag har inga klara lösningar, men sägs inget, blir allt vid det etablerade. Enfald innebär stillastående, mångfald bäddar för förändring.

    Vad som oroar mig är också en risk för att yttrandefriheten är i farozonen. Min uppfattning är, att man skall kunna yttra sig offentligt i olika frågor utan att bli censurerad av pressen även om ens mening inte stämmer med ”godkända” och ”allmänna” uppfattningar. Hur kan det annars bli en debatt, om alla skall tycka lika. Och de oliktänkande inte får fram sina alternativ. Den mest påtagliga censuren gäller invandringspolitiken och invandringen, där någon som dristar sig att ha en divergerande uppfattning, genast blir stämplad som främlingsfientlig eller värre.

  6. gunillagogunillago

    Jag uppskattar att du ställer upp problematiken på detta sätt. Det egentliga problemet är och har varit den förbaskat korta sommaren, då man förväntas återhämta D-vitamin och rekreation i solen med familjen, i bästa fall. Skyll på de tidiga bosättarna som valde detta köldhärjade land.
    Nu är det ju tyvärr så att alla (och allt färre) inte kan resa under vinterhalvåret. Det är ju en besvikelse och de arbetar ofta i den allmänna sektorn eller i jobbiga fabriksmiljöer, fortfarande. Vad gör man? Värst är naturligtvis den allmänna kaossitsen i vården. Inte bara flykten till Norge utan också den förkättrade sommarledigheten. Huga!
    Det där med åsiktförtryck vet jag inte, men absolut är det en tryckande känsla i debatterna…
    du kan ju alltid blogga här, nästgårds Veteranen..

  7. TatluserTatluser

    Tyvärr har det alltid varit så. Var och en är sig själv närmast, både den som företräder arbetsgivaren såväl som övriga anställda, den högst upp har alltid haft makten att styra. Även om det skulle bli otillåtet att avskeda någon för att personen ‘glappat’ så går det alltid att hitta anledningar för att straffa, bristande samarbetsförmåga t.ex. används ofta när arbetsgivaren vill bli av men någon som är obekväm.

    För att få de offentliga verksamheterna att fungera måste beslutsfattarna lära sig att deras utredare, som lägger underlagen till beslut, dessa måste lära sig de logiska/praktiska systemen i respektive verksamhet. – Ut och praktisera – vilken syn när högste ekonomichefen ikläder sig skyddsrocken på vårdhemmet och handleds av undersköterskan och vårdchefen. Det är framtiden……….

  8. TatluserTatluser

    Ja, ska det någonsin bli verklighetsförankrade beslutsunderlag för beslutsfattarna så måste de som skriver underlaget veta vad de skriver om, det går inte med mindre än att de ska ut i verksamheten och praktisera enligt ordinarie verksamhetsschemat så där en sex åtta veckor. Först då, om viljan är ärlig, kan de ha en aning om vad det är de skriver om när de lägger förhandlingsunderlag och förslag till beslut.

  9. brickanbrickan

    Har haft förmånen att förbereda och anställa personal till öppnandet av ett mindre sjukhus
    med 300 vårdplatser fördelade på fem avdelningar. Innan öppnandet påpekade vi att personalstyrkan var för knappt tilltagen. Efter överläggningar med arbetsgivaren gick vi med på
    att de genomförde en tidsbegränsad tidsstudie. Resultatet av utredningen blev att vi fick den utökning av personalen som vi ursprungligen begärt.

  10. brickanbrickan

    Ja, så är det oftast och det skulle bli mindre kostsamt för verksamheten om man lyssnade mer på
    de som är i verksamheten.

  11. Det gäller att få ner politikerna på jorden innan man ens tänker tanken på en sådan diskussionskanal som trådförfattaren saknar!

Skriv ett inlägg i tråden

© 2013 Silvergenerationen