« Tillbaka till diskussionsarkivet

Diskussionsämne: Folklig frustration

Skrevs 2018-02-06, 12:13 av silverladyn

På silver bloggas det om ämnet drivkraft.  Har svårt att förstå den drivkraft som många barn/tonåringar/unga män som kommer från olika håll i världen och som säger sig ha flytt från krig, våld,elände, förföljelse mm och som när de är här, i ett litet land utan krig och förföljelser istället ryker ihop med andra i samma situation. Orsaken är oftast att de tillhör andra nationaliteter och trosåskådningar. Kan man inte bo under samma tak som andra i samma situation?  Kan man inte gå i skolan tillsammans med andra i samma situation?  Kan man inte acceptera andra människor i samma situation utan att ta till våld för att visa sin motvilja? kan man inte acceptera att bo i ett land där alla oavsett folkslag, nationalitet, religion etc finns, då ska man nog undvika Sverige och om man redan är här ska man nog lämna landet.

Att ständig höra talas om dessa konfrontationer leder till en folklig frustration.  Det ökar motviiljan att  låta dem stanna.

Visst finns det de som är skötsamma och aldrig hamnar i dessa situationer, men tyvärr är det bara de våldsamma som hörs och märks.

Svar

  1. vetgirigvetgirig

    Ja visst känns det otacksamt när vår svenska hjälp lönas på detta sätt, för vår hjälp innebär faktiskt en aning av umbäranden för oss Svenskar.
    Beträffande drivkraften hos dessa bråkstakar så är det väl så att drivkraften helt enkelt är att vara ”störst, bäst och vackrast. Precis det som gällde mellan Serber och Kroater för något tjugotal år sedan.

  2. gunillagogunillago

    Naturligtvis har du helt rätt i detta – det är en tragik att det ska välla in massor av frustrerade, kanske fd soldater eller kriminella med erfarenheter utom vår föreställningsvärld numera. George Soros talar om för dessa unga att slänga sina pass och ta sig till Sverige…Youtube.

  3. Elvira37Elvira37

    Du har rätt i att vi svenskar blir frustrerade av alla dessa trasiga människor, som inte kan annat än att slåss och döda, som de sett i sitt land och dessutom inte kan språket eller våra normer. MEN vi måste också komma ihåg dom som också kommer hit med traumatiska upplevelser bakom sig och ändå klarar sig och finns som egna företagare i hela vårt land. Vi skulle väl knappast finna någonstans att äta om vi var ute och reste om inte det fanns en pizzeria eller liknande på var och varannan småort. Och alla, män och kvinnor, som jobbar inom hemtjänsten, därför att de vill hjälpa istället för att stjälpa får vi heller inte glömma. Vi måste bli bättre på att välja de som vill väl och skicka tillbaka dom som inte vill eller kan anpassa sig.

  4. TatluserTatluser

    Kanske dags att tydligt förklara för hitkommande vilka regler som gäller och att de måste lära sig att ilska och besvikelser måste hanteras acceptabelt enligt samhällets regler.

  5. IngriaIngria

    I torsdags var jag och lyssnade till Mustafa Panshiri, en polis från Afghanistan, som nu ägnar sig åt att resa runt i landet och prata om integration, framför allt till skolungdomar. Jag har aldrig sett vår domkyrka så välfylld och Mustafa är en fantastisk föreläsare. Säger rakt på sak hur han ser på integrationen. Bl a framhåller han att vi inte ska kräva vare sig mer eller mindre av våra nyanlända, utan precis lika mycket som vi kräver av oss själva. Han pratar också om vikten av att förmedla till alla nyanlända att vi som land aldrig får göra avkall på demokrati, yttrandefrihet och jämställdhet. Och att vi måste prata lika mycket om det som fungerar väl, som det som inte alls fungerar beträffande integrationen.

    Ja, vi får inte glömma bort det som fungerar. De flesta unga nytillkomna går i skolan. De flesta vuxna nytillkomna arbetar eller vill inget annat än få ett arbete. Vi håller på att bygga upp en ny kader av människor som Sverige verkligen behöver.

    Igår satt jag och pratade med min f d myndling som jag varit god man åt i två år. Vi diskuterade religion, identitet, kulturskillnader och mycket annat. Jag förundrades över att jag efter bara två år kan sitta och prata om allt med en ung man från annat land och med annat språk, en pojke som kunde vara mitt barnbarn. Så klartänkt och så försigkommen i vårt språk! Han ger mig hopp och det gör många andra nytillkomna också.

    Men problemen finns och visst kan de väl skapa en folklig frustration. Vi skulle behöva en Mustafa Panshiri i varenda kommun, på varenda skola. Någon som ger nyanserna till både svenskfödda och utlandsfödda, visar på perspektiv. Problemen med integration tynger oss alla, vare sig vi är politiker eller s k gemene män. Vi har ett arbete att göra! Tänker Ingria

Skriv ett inlägg i tråden

© 2013 Silvergenerationen