« Tillbaka till diskussionsarkivet

Diskussionsämne: Donera mot betalning?

Skrevs 2009-03-08, 18:43 av Stam Renrew

Förvånades över ett avsnitt på Rapport ikväll som behandlade en kvinna som mot ersättning av 7000 dollar ”donerade” ett ägg!

Reportern fortsatte utan att ens reflektera över den märkliga terminologi han använde. Sedan när ”donerar” man saker mot betalning?

Det brukar skrivas braskande rubriker om organhandel och hur avskyvärt det är att människor mot betalning tvingas sälja sina njurar etc. Där talas det minsann aldrig om ”donerande”.

Men en kvinna som för att stärka sin ekonomi då och då säljer ett obefruktat ägg – DET kallas plötsligt för ”donation”!

Är det inte konstigt?

Svar

  1. ethaetha

    Dessa kvinnor… Hur vi än gör blir det fel. Damned if you do and damned if you don’t!
    Inslaget berättade hur många undersökningar en kvinna måste genomgå innan hon blir godkänd som donator. En av tio – eller var det ännu färre? – klarar den granskningen. Dessutom måste hon genomgå en ganska lång och besvärlig hormonbehandling före donationen.
    Sen ska ägget tas ut och det är minsann ingen enkel procedur.

    Män kan donera sperma mot betalning, men det är väl inget märkvärdigt…??? Deras insats kräver dessutom inga ingrepp.

  2. TatluserTatluser

    Kvinnan donerar ägget, men får ersättning för sveda och värk i samband med behandling och ”operation”, inget konstigt med det!

  3. Stam RenrewStam Renrew Inläggsförfattare

    Jag fortsätter att vända mig mot terminologin. Den som mot betalning säljer hela eller delar av sin kropp, vare sig det rör sig om en njure, sperma eller ett ägg, genomför en affärstransaktion men ingen donation! Och det är absolut inget fel på affärstransaktionen. Men man behöver inte ”förädla” åtgärden.

  4. silversilver

    Mats du har rätt, donera är att ge bort utan ersättning -skänka, förära – tar du betalt är det en affärstransaktion. Köparen anger vad hon/han är villig att betala, säljaren anger vad hon/han vill ha i ersättning för sin ”produkt eller tjänst”. Att det i vissa s k utvecklingsländer finns ett antal obskyra mellanhänder som skor sig på organbrist är beklagligt, men även i vårt utvecklade samhälle finns idag en mycket begränsad direktkontakt mellan köpare/säljare.(Hur många mellanhänder är det inte mellan bonden och mjölken/limpan du köper, för att inte tala om den brasilianska köttbiten?)

    Över till något allvarligare, men inom samma område.
    Vi har idag i Sverige en organbrist, en situation som innebär att flera människor i sin bästa ålder, som har behov av en organtransplantation, dör innan man parat ihop en villig och möjlig donators organ med den sjukas/-es behov.

    Skulle donationsviljan bli bättre om ”donator” fick ersättning för sin produkt/tjänst?
    Kanske, men jag tycker det vore etiskt tvivelaktigt. Då skulle i en förlängning donator kanske kunna ställa krav på vem som är mottagare utifrån ras/religion/betalningsförmåga/social status/eller liknande personlig värdering hos donator. Ett sådant samhälle tror jag ingen vill ha.

    Men varför inte honorera organdonationer som sådana, med betoning på donation = ingen ersättning till donator.
    Jag vet inte vad samhällets totalkostnad för en njur-/hjärt-/ lung-/eller annan organtransplantation är, men min privata skattning är att med allt inräknat ( väntetider, sjukpenning, verkliga behandlings- och vårdkostnader för donator och mottagare m.m.) överstiger kostnaden ett antal 100.000 kr.

    Varför inte då låta var och en som anmäler sig och accepteras som donator i sin anmälan ange till vilken hjälporganisation ( Rädda Barnen, Läkare utan gränser, RK m fl m fl) hon/han vill att en summa pengar ( kanske 10.000 kr) av Landstinget skall inbetalas i hennes/hans namn, då organdonationen förverkligas.

    Vi får fyra vinnarsituationer: Fler organ blir tillgängliga, fler räddade liv, donatorer som blir dubbla donatorer, mer pengar till etablerade hjälporganisationer. För dyrt säger sannolikt politikerna, speciellt i dagsläget, men om alternativet är ingen transplantation är 10.000 kr en försumbar kostnad, inte minst samhällsekonomiskt. Och vi vill väl inte att en behövande privatekonomiskt skall kunna ordna en donation?

  5. bebebebe

    Om begreppet donera kan man strida. Men sakfrågan att samhället kan ha glädje av såväl tillgång på spermier som ägg tycker jag är självklart. Liksom njurar och andra användbara organ. Att försöka hålla ekonomisk ersättning borta från sådana transaktioner tycker jag verkar naivt. Så byt gärna ut ordet donation till något annat affärstransaktionsmässigt. Och behåll ordet ”donation” till rent ideella aktiviteter i den mån sådana förekommer.

  6. silversilver

    Jag tycker du gör det litet för enkelt bebe. Om ”organdonation” blir en rent affärsmässig transaktion mellan köpare/säljare (eller deras ombud), då inträffar automatiskt den situationen att säljaren kan förbehålla sig rätten att sälja till den individ hon/han vill sälja tjänsten/produkten till. Fri prövningsrätt kallas företeelsen.
    Personligen, och jag tror många med mig håller med mig, skall jag som säljare inte ha möjligheten att säga: ”Hon/han är muslim/straffad/vindögd/skåning/miljöpartist etc., så den personen säljer jag inte min njure till. Och får jag inte bestämma mottagare, då säljer jag inte”

  7. Stam RenrewStam Renrew Inläggsförfattare

    Ditt resonemang är bestickande, Silver! Men rätten att inte donera har Du väl redan idag. Du kan ju faktiskt redan idag ställa de villkor Du vill, men därmed är det väl inte säkert att Du får genomgå någon donation alls.

  8. bebebebe

    Jag funderar över innebörden av ordet ”donera”. Donera betyder rimligen lämna ifrån sig och för mig ligger ”gratis” i ordet. Om begreppet ”gratis” även skall innefattar ”villkorslöst” är jag mer osäker om liksom Ni övriga.

    Själv tycker jag dock frågan om ersättning för att lämna ifrån sig spermier eller ägg är mera intressant. Surrogatmödrar är en slags förlängning av detta och i förlängningen kanske också adoption.
    Mitt intresse är rent akademiskt.

Skriv ett inlägg i tråden

© 2013 Silvergenerationen